Desperata singeltjejer

Det kan nog stämma ganska bra tror jag. Väldigt många kvinnor, men också många män verkar tro att deras värde hänger på om de har en partner. En del blir singlar, gråter i en månad, haffar första bästa och har aaaaldrig varit så kära innan. Visst ska man kunna vara ute, roa sig och flirta, men den här desperata jakten på någon att dela livet med urartar ofta till en jakt på vem som helst. En del säger att man inte ska ha för höga krav på en partner och det kan jag absolut inte förstå. Vad ska man annars ha krav på om inte en person som kanske ska dela en stor del av ens liv.

Jag har ofta fått lite beska kommentarer om att jag har för höga krav och att "ingen är perfekt" Det man vill ha är ju inte någon som är helt felfri, sådana finns inte. Snarare vill man ha någon som är perfekt för en själv.

Det ena hänger åtminstone för mig ihop med det andra. Jag vet ju själv vad jag föredrar och mina krav är ju inte likadana som andras. Det är inte så att jag har en lista med krav som jag bockar av allt efter hand. För min del handlar kraven om hur en man är som person snarare än om vad han är. Bilmekaniker eller hjärnkirurg spelar liksom ingen roll.
Det jag tror många missförstår när man säger höga krav är att de tror att man bara vill ha en rik, snuskigt snygg och vältränad hyperintelligent humorist och att alla andra faller bort. Så är nog inte fallet för de flesta. Kraven är nog att man ska passa ihop så bra det går och att man inte nöjer sig med någon som kanske inte är helt rätt för en bara för att man känner sig ensam och vill ha ett förhållande.