Desperata singeltjejer

Du säger att du är 29 nu och har satt som mål att välja någon innan 32 års åldern...  

Så du tror att en kvinna vars kroppsform är smal är en perfekt kvinno kropp?? Jesus.

Jag som kille är 28, har varit singel i 7 år nu. Helt sjukt att det gått så lång tid nu men jag vet att jag är en väldigt bra kille.  Finns inte en chans i världen att jag skulle sänka mina krav bara för att ha någon. Antingen ska jag ha någon som gör mig knäsvag eller inget alls. Tyvärr är det bara 2 tjejer på 5 år som attraherat mig fullständigt. Jag älskar kvinnor som är charmiga, vågar göra bort sig, bjuder på sig själva. Inte är rädda för något, lite jävlar anamma i dem. Är så jävla knäsvag för sånt..Tyvärr är 99% av alla tjejer så jävla tråkiga idag. Fredagsmys x 52v per år orkar jag inte med. Jag vill leva och det nu! Många är också blyga, stela och vågar ej säga vad de tycker, inte attraktivt för fem öre.

Utseende bryr jag mig inte ett piss om, det är bara ett skal. Kroppsform bryr mig inte om heller. Det är hela paketet jag vill åt, det är hennes personlighet jag ska leva med, ej något utseende.  Skulle heller ej vilja delta någon över 30. Ibland tror jag att jag alltid kommer att förbli singel och det kanske jag kommer att vara men hellre att vara singel än att ha någon att nöja mig.

Nja, jag syftade mer på din syn på dig själv faktiskt. Inte så mycket på din framtida partner.

Jag har ingen speciell "syn" på mig själv men det var jobbigt att ta sig igenom min utbildninng vilken de flesta i Sverige inte ens lyckas komma in på, så ur det perspektivet ser jag det som en bedrift.

Jag tycker alla ska leva så att de är stolta över sig själva. Däremot tycker inte jag man ska värdera sig själv efter sin utbildning. Den säger inget, enligt mig, huruvida man är ett kap eller ej. Inte heller utseende känns vidare relevant där. Kärleken mellan två människor har väldigt lite med vare sig utbildningsbakgrund eller hur man ser ut.

Jag har isåfall ett högt värde. Är rejält välutbildad som lett till ett internationellt kanonjobb (därför inga problem med eget hus som ensamstående med barn). Har turen att se ung ut och naturligt lätt för att hållas smal, är lång och hyfsat vältränad. Nackdelen med detta  på singelmarknaden är att mitt urval av lämpliga partners minskar. Ofta är ju män i motsvarande ställning gifta familjefäder redan. Och andra män verkar lätt få mindrevärdskomplex  vad det gäller mig när jag har så mycket. Bara det att vi träffas och de ser min bil (som är en finare sort) verkar ge mindrevärdskomplex. Så urvalet av singelmän som överhuvudtaget törs och vill dejta mig krymper. Så jag berättar inte så fort vad jag jobbar med, vad jag har för utbildning och hur jag bor.

Nu har det lyckats rätt bra ändå att få till dejtande och förhållanden, men värre med att hitta någon att behålla ;) 

Ja, kanske hos vissa. Och kanske i vissa områden. Men du känner att du vill leva med någon som värderar dig utefter din utbildning och ditt yttre? Känner du verkligen att det är något att ströva efter?

Ja du verkar väldigt ytlig, "perfekt kropp" , "perfekt utbildning" och fasad....kvalitetsmän? Haha.

Så män som inte gått en "tung utbildning" kan inte vara kvalitetsmän?

För att du tror att de är smartare? Det är ju inte så smart tänkt....egentligen.

Jag undrar var kärlek kommer in i bilden?

Dessa singeltjejer kring 30... jag har kompisar som har varit där, och jag trodde hela tiden att de var ute efter att bli kära i någon speciell. För med facit i hand så var det så det blev. Att den biologiska klockan tickar på är också ett faktum, idag är många insatta i att fertiliteten sjunker efter 30 och rejält efter 35. Man vill kanske hinna vara vuxen tillsammans med sin älskade innan barnen kommer? Lära känna honom och försäkra sig om att han är rätt? Resa, ordna sitt gemensamma hem, skapa gemensamma minnen?

Det här med "kvalitetsman", ja jag vet inte... Det generella är väl att män (statistiskt, det finns naturligtvis individer som avviker) söker kvinnor som är lite underlägsna i ett eller flera avseenden. Yngre, lägre lön, jobb med lägre status osv. Så "kvalitetsmannen" skulle alltså hitta TS, som då blir "kvinnan med lite lägre kvalitet". Hm...

Personligen tror jag att det rymmer sig många konstiga personligheter bland dessa "kvalitetsmän", därför har jag tagit det säkra före det osäkra och i tidig ålder kärat ner mig i en kille utifrån personlighet. Sedan utvecklade det sig så att vi båda läste på teknisk högskola och idag tjänar vi bra, men han självklart bättre än jag.