Gastric bypass i västra götaland någon?

Hej tjejer! Va kul att läsa om hur det går för er! Sååå spännande det måste va! :D

Jag lämnade min (egen)remiss idag till kirurgmot. Är jättenervös nu!! :S Jag går och drömmer om op hela tiden samtidigt som jag är jätterädd för att inte bli godkänd. Vid mitt landsting krävs BMI 40, och jag har 41. Har varit överviktig sedan jag var barn, provat allt and so on. Så jag hoppas! Det känns som en riktig chans liksom!

Fortsätt och skriv här om vad som händer. Så spännande att läsa! :)

MBE01:
Nej, jag har ställt in mig på att det kommer vara tufft och jobbigt, men att det är värt det. Det verkar inte direkt vara en dans på rosor. Man kan väl se op som ett verktyg och hjälp men att man ändå har ett jobb framför sig. Vissa saker kommer nog vara jättejobbiga, särskilt till en början, men att det kommer vara värt det i längden. :)

Har räknat fel, såg jag, så jag har ett BMI på 42 som dig. ;) kommer nog ta lite längre tid för mig än för dig antar jag, så här i semestertider. Tror och hoppas att jag blir godkänd, men man kan inte vara lugn innan man fått det stora OKet ;)
Har börjat drömma nu om att jag faktiskt kan bli smal en dag, och det känns helt fantastiskt! Inte bara för det ytliga, men just att orka med mera och ha en sundare livsstil. Man känner sig så inlåst i den här kroppen. Jag vill blomma ut! :)

Systersandra: Om koordinatorn inte hittar provet så be om att få gå och ta proverna på lab. Då brukar det gå fortare. :)

Systersandra: Fy va jobbigt. :-/ När man väl tagit steget vill man ju att det ska bli av ganska snart. Jag lämnade in min remiss för nån vecka sen och jag räknar med (om jag blir godkänd) att det blir av i vinter.
Jag brukar tänka att jag åtminstone kommer ha gått ner rätt så mycket till nästa sommar.

Har du kollat upp det här med att ställa sig på en återbudslista?

Jag har pratat med mina närmsta vänner och familj. Alla är faktiskt stöttande, så jag har haft tur. Vissa har jag fått förklara lite mer för hur jag tänker och så. Men det har alltid slutat med att de stöttar mitt beslut.

Jag vill annars inte att "alla" ska veta. Skulle aldrig skriva nått på Facebook eller dyligt.

Men vet inte hur jag ska göra med mina barn. Dem kommer ju att märka när man äter så lite och sådär. Nån av er som är barn?

Nej, det håller jag med om, i dom åldrarna så kommer man undan. ;)
Mina är 5 och 8, så med äldsta blir det nog lite svårt. Jag får fundera ut något. Vill inte säga att jag gjort det för att bli smal och säger jag att mamma behövde fixa en sak i magen så kommer hon fråga vad. Så jag måste ha en plan ifall att liksom. ;)

Tycker öht det är svårt att veta vilka jag vill berätta för. Tyvärr så är det så många som är så dömande. Jag har själv varit lite dömande förr kan jag erkänna, innan jag satt mig in i hur det går till.
Jag vill kunna stå för det jag gör, men vill samtidigt inte att op'en ska bli en identitet som det blivit för vissa.
Ja, många tankar som snurrar...

Lennie: Hur har du tänkt? Berätta för barnen?

Haha! Kul med frimärket!

Jag lämnade in min egenremiss den 27 jun. (Jobbar på sjukhuset, så budade över den så det kommer fram samma dag.) Jag har inte fått nån remissbekräftelse än. Men får väl ha lite is i magen.

Nu har jag fått min remissbekräftelse för ca två veckor sen. Så väntar med spänning på att få en tid.
Hur har det gått för er??

Ja, det är väl om man utnyttjar vårdgarantin tror jag.
Jag tänker dock vänta och isof op i mitt landsting. Jag hörde förut om en tjej som ville operera bort överskottshud och inte fick det bekostat då det var ett annat landsting som gjorde gbp. Vet inte om det stämmer men vågar inte chansa.