Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

Min son har i o för sig alltid sovit bra på nätterna, men från ca 18 mån blev han otroligt svårsövd istället, nattningar uppåt 2-3, ibland 4, timmar var inte ovanligt och mycket psykiskt påfrestande för oss föräldrar.
Han har aldrig ätit välling, han gillade det helt enkelt inte så vi la ner det rätt snabbt. Däremot kunde han inte äta kvällsmat för nära inpå läggningen, minst 1-1,5 timme fick det gå efter maten annars funkade det inte alls. Jag tror att det var att han fick obehag i magen av att ligga stilla när matsmältningen satte igång, var han uppe och rörde på sig åkte väl luften ur bättre.

Sovstunden på dagen slutade vi också med vid den åldern då det även dagtid började dra iväg bortåt ett par timmar att få honom att somna så det var inte värt det. Kvällsläggningen gick bättre och han visade inga tröttshetstecken under dagen, så han behövde det väl bara inte. När han sen började dagis ett par månader senare fick han dock börja med det igen när han var där för att orka med dagarna, men inte hemma. Och det var ett evigt tjat det första året om att få dagis att begränsa sovstunden, de lät honom lätt sova ett par-tre timmar och då gick det utför med kvällarna igen. Inte förrän jag nästan bröt ihop inför läraren när jag berättade om hur jävliga kvällarna var fattade de och började väcka honom efter ca 45-60 min. Och då funkade det åter bättre hemma.

Så mina tips till dig att testa:
Ingen välling tätt inpå läggningen (och då inte på natten heller), och se över dagsvilan om ni kan justera något där. Men givetvis inte om han är jättetrött och mår dåligt av det, det är en balansgång ni själva måste känna in.

Annars tycker jag han låter som ganska normal liten kille, om än av det aktivare och tjurskalligare slaget  En del barn är helt enkelt sådana, och då får ni försöka hitta andra vägar än att vara "bestämda" för det verkar ju inte funka. Prova att avleda och leka fram "rätt beteende" istället, regler vid matbord o sånt får vänta till senare.
Min son bråkade (och gör ibland fortfarande) ofta vid matbordet också, blev arg och vägrade äta. Plötsligt gick det upp för mig att det var när det var "rörig" mat som han betedde sig så, ex köttfärssås, korv stroganoff osv när all mat är i samma färg och ihopgeggad i en röra. Det gillade han inte. "Konkret" mat, tex korv eller köttbullar och makaroner, upplagt var för sig och ketchupen i en klick bredvid istället för att spruta den över pastan, det gick mycket bättre. En del barn vill inte ha "barnmatsstuket", de vill se skillnad på vad de äter. Fundera över om det kan vara så för er också.
Nu är han 4 år och nu går det oftast bättre, om inte annat så kan man ju prata och resonera med honom på ett annat sätt. Han är dock fortfarande inte särskilt förtjust i köttfärsrätter (förutom i fast form som köttbullar och biffar).