Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)
Sluta absolut med vällingen, den ställer till 99% säkerhet till det ännu mer på nätterna och ni får större problem än om ni inte skulle ge något alls. Det är bara en dålig vana att ge välling mitt i nätterna. Det är inte bra för magen och risken är mycket stor att hans känsliga mage reagerar negativt vilket då ger orolig sömn framåt morgontimmarna som ett brev på posten. Sedan fattar jag inte varför ni lägger ner honom och sedan går ut när det är uppenbart att han är orolig och behöver er fysiska närvaro när han vaknar, i synnerhet då han är i en extremt känslig ålder då separationsångesten brukar ha sin kulmen.
Dela på nätterna så att ni får sova. Då kommer du märka att du har mer tålamod att hantera hans temperament, och utbrott. Vilka som sagt är helt normala och hör till åldern. Min äldsta hade helt fruktansvärda utbrott i den här åldern. Självskadebeteende blir vanligare i de fall då barnet inte känner sig sedd och bekräftad, att det sker enstaka gånger men snabbt lugnar sig är rätt vanligt, men sker det regelbundet och eskalerar måste man fundera över hur man bemöter barnets känslor och hitta andra sätt! Man ska inte nejja, fya eller säga ifrån och skälla vid ett känsloutbrott, då blir det bara värre. Man ska trösta, visa att man finns där och bekräfta barnets känslor. Det är känslorna som är poängen och det som barnet brottas med i den här åldern, det handlar alltså inte om trots, gränssättning och nejjande. Det handlar om att distrahera och avleda. Och när utbrottet är ett faktum så måste man lära barnet att förstå och hantera känslorna. Angående detta väntar jag förövrigt på ditt svar till natulicien, då jag tyckte att hon skrev väldigt bra.
Angående kommentaren så känns det som att du överreagerar. Vad är det för fel på ironi? Kan du inte se att det är deras sätt att hantera att det faktiskt var jobbigt? Kan du inte förstå att det kanske var jobbigt för dem? Eller ska ni gå runt detta som katten kring het gröt? Förstår inte riktigt din reaktion. Det låter som att ni inte talar ut om saker och ting. Du kan inte förutsätta att de ska veta exakt hur de ska göra i varje situation.
