• Afasi

    Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

    Har en 16-månaders som är precis likadan. I perioder sover han nästan ingenting och vaknar heeeela tiden, vrider på sig och jävlas. Maten och vattnet sular han oftast rakt över bordet eller ner i golvet när han är nöjd och sen fleeera månader tillbaka så har han gjort sig själv illa genom att slå sig själv i ansiktet, dunkat huvudet i golvet eller annat hårt och en gång kastade han sig rakt in i väggen. Han är också ett sånt barn som har svårt att leka för sig själv och kräver en del uppmärksamhet. Jag har testat att köpa pussel, göra play doh deg, pennor och papper, fingerfärg osv men efter 30 sekunder har han tröttnat och vill på nästa grej.
    När han ska lägga sig har han alltid en flaska med vatten in i sovrummet så han kan dricka under natten om han blir törstig men nu har han börjat överdriva genom att dricka heeeela flaskan nästan direkt. Det är något vi måste ta ur honom. Välling dricker han periodvis men det är något som vi försöker undvika, det får han bara om han vaknar och är hungrig.

    Faktiskt så har jag aldrig reflekterat över att han skulle vara extra jobbig eller krävande. Jag har snarare tänkt att jag har tur som har ett så lugnt barn. Inte förän jag läste den här tråden har jag kommit på att han nog kanske är lite jobbigare än andra barn. Men så är det, barn är olika och min har nog fått mitt humör. Han klarar inte av att han blir tillsagd och blir helt tokig när han inte får som han vill. Jag tror att det handlar om att han har svårt att förklara vad han vill, han blir helt enkelt frustrerad när vi aldrig fattar..

    Du är absolut inte ensam. Och helt ärligt vet jag inte vad en lösning skulle kunna vara. Jag har bara accepterat att sonen är som han är och försöker göra det bästa av situationen, testa olika metoder osv.

  • Afasi
    maba skrev 2013-03-13 10:33:19 följande:
    Många inlägg på en gång här, men kom på att jag glömde skriva att jag också skulle ha blivit upprörd över den ironiska kommentaren från morföräldrarna. Det är fult att ironisera över ett barn tycker jag, framförallt ett så litet barn som man dessutom hade ansvar över i stunden.
    Fast jag tror kanske inte att dom hade för avsikt att såra eller håna på något sätt. Jag hade inte tagit illa upp utan skrattat och skämtat tillbaka. Det enda jag skulle kunna känna i så fall är att jag lagt lite för stort ansvar på dom när jag vet att mitt barn är rätt krävande.
Svar på tråden Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)