Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

Då anser du alltså att det är något fel på honom eftersom det inte låter som normalt om jag beskriver det. Vad tror du kan vara fel då?Ok, så vi ska inte lämna bort honom. Då har vi aldrig någon chans att gå iväg ensamma jag och sambon. Men så får det väl vara då. Du tycker att det var ok av mina föräldrar att säga så?Han sover ca 1 1/2 timma dagtid och ca 10 på natten.    Vilka åtgärder ska vi göra tycker du?Har du egna barn?  

Så bara för att vårt barn är livligt och vaknar på natten så har vi inte möjlighet att få en liten stund på tuman hand jag och min sambo? Självklart förklarar jag för mamma att han kan vakna på natten och inte somna om. Och jag frågar om de vill vara barnvakt, inte tvingar dem. Detta är absolut enda gången vi lämnat bort honom för natten!Du har aldrig nånsin träffat ett barn som liknar mitt??! Då är det ju solklart att det är något fel på min son? Men du beskriver inte vad för sorts fel du anser att det är och ej heller hur vi kan finna felet.  

Har en 16-månaders som är precis likadan. I perioder sover han nästan ingenting och vaknar heeeela tiden, vrider på sig och jävlas. Maten och vattnet sular han oftast rakt över bordet eller ner i golvet när han är nöjd och sen fleeera månader tillbaka så har han gjort sig själv illa genom att slå sig själv i ansiktet, dunkat huvudet i golvet eller annat hårt och en gång kastade han sig rakt in i väggen. Han är också ett sånt barn som har svårt att leka för sig själv och kräver en del uppmärksamhet. Jag har testat att köpa pussel, göra play doh deg, pennor och papper, fingerfärg osv men efter 30 sekunder har han tröttnat och vill på nästa grej. När han ska lägga sig har han alltid en flaska med vatten in i sovrummet så han kan dricka under natten om han blir törstig men nu har han börjat överdriva genom att dricka heeeela flaskan nästan direkt. Det är något vi måste ta ur honom. Välling dricker han periodvis men det är något som vi försöker undvika, det får han bara om han vaknar och är hungrig. Faktiskt så har jag aldrig reflekterat över att han skulle vara extra jobbig eller krävande. Jag har snarare tänkt att jag har tur som har ett så lugnt barn. Inte förän jag läste den här tråden har jag kommit på att han nog kanske är lite jobbigare än andra barn. Men så är det, barn är olika och min har nog fått mitt humör. Han klarar inte av att han blir tillsagd och blir helt tokig när han inte får som han vill. Jag tror att det handlar om att han har svårt att förklara vad han vill, han blir helt enkelt frustrerad när vi aldrig fattar.. Du är absolut inte ensam. Och helt ärligt vet jag inte vad en lösning skulle kunna vara. Jag har bara accepterat att sonen är som han är och försöker göra det bästa av situationen, testa olika metoder osv.

Straw2008, varför svarar du inte på frågorna i mina inlägg till dig??