Vår 18-månaders tar all vår energi! (långt)

Nu tycker jag att ni är lite för hårda mot TS. Hon lider av sömnbrist och vanmakt över hur hon ska hantera sitt barn, hon behöver stöd. (Dock så har flera kommit med bra råd också!) TS, jag får en känsla av att ni ser er son som större än vad han är. Ni måste låta honom få vara liten, han ÄR liten än. Han går redan på förskola, vilket säkert är tufft för honom. Hemma vill han bara vara liten och nära sina föräldrar, men han möts av er attityd att han är gnällig, jobbig osv. Jag tror ni ska försöka jobba på att möta hans behov, se och bekräfta honom för att få till ett bra samspel mellan er. Kräv inte att han ska leka själv, inte pilla på saker, inte vilja bli buren, inte kasta mat. Han är för liten för såna krav tycker jag. Tycker även att han är alldeles för liten för att lämnas bort över natten, förstår inte riktigt hur ni har hjärta att göra det när ni vet hur orolig han är på natten? Vid 18 mån går de igenom en väldigt jobbig separationsfas och jag har hört från många föräldrar att det är den värsta, känsligaste och klängigaste åldern. Det bästa man kan göra då tror jag är att ge dem närhet och förståelse istället för att bli irriterad, ryta åt dem osv. Jag är ingen expert men jag jämför med min egen 18-månaders... Han är också av det krävande slaget och har troligtvis allergier som fuckar upp sömnen, men vi har hyfsat harmoniska dagar ändå. Han får mycket närhet, blir alltid upplyft och buren när han behöver det, ammas mycket, sover tätt intill mig hela nätterna, har aldrig lämnats bort nattetid. Jag försöker prata mycket med honom (en 18-månaders förstår ju typ allt!), låta honom vara delaktig i det jag gör, visa honom saker, avleda istället för att skälla, lugnt ta bort tallriken om han kastar mat osv. Kort sagt tycker jag inte att det låter som att det är något fel på er son, det är snarare er inställning och ert bemötande som ni behöver ändra på.

Nu tycker jag att ni är lite för hårda mot TS. Hon lider av sömnbrist och vanmakt över hur hon ska hantera sitt barn, hon behöver stöd. (Dock så har flera kommit med bra råd också!) TS, jag får en känsla av att ni ser er son som större än vad han är. Ni måste låta honom få vara liten, han ÄR liten än. Han går redan på förskola, vilket säkert är tufft för honom. Hemma vill han bara vara liten och nära sina föräldrar, men han möts av er attityd att han är gnällig, jobbig osv. Jag tror ni ska försöka jobba på att möta hans behov, se och bekräfta honom för att få till ett bra samspel mellan er. Kräv inte att han ska leka själv, inte pilla på saker, inte vilja bli buren, inte kasta mat. Han är för liten för såna krav tycker jag. Tycker även att han är alldeles för liten för att lämnas bort över natten, förstår inte riktigt hur ni har hjärta att göra det när ni vet hur orolig han är på natten? Vid 18 mån går de igenom en väldigt jobbig separationsfas och jag har hört från många föräldrar att det är den värsta, känsligaste och klängigaste åldern. Det bästa man kan göra då tror jag är att ge dem närhet och förståelse istället för att bli irriterad, ryta åt dem osv. Jag är ingen expert men jag jämför med min egen 18-månaders... Han är också av det krävande slaget och har troligtvis allergier som fuckar upp sömnen, men vi har hyfsat harmoniska dagar ändå. Han får mycket närhet, blir alltid upplyft och buren när han behöver det, ammas mycket, sover tätt intill mig hela nätterna, har aldrig lämnats bort nattetid. Jag försöker prata mycket med honom (en 18-månaders förstår ju typ allt!), låta honom vara delaktig i det jag gör, visa honom saker, avleda istället för att skälla, lugnt ta bort tallriken om han kastar mat osv. Kort sagt tycker jag inte att det låter som att det är något fel på er son, det är snarare er inställning och ert bemötande som ni behöver ändra på.

Sorry för dubbla inlägg.

Håller med. Kanske dags att ta bort spjälsängen TS? Lägg en madrass på golvet och sov med honom. Ta i samma veva bort vällingen, tänker att han kanske får ont i magen och/eller blir väldigt kissnödig av den. (Dessutom är det ju dåligt för tänderna att somna med välling.) Kanske kan han somna genom att ni ligger nära och kramar, klappar, smeker, sjunger eller vad som kan tänkas funka. När min tjorvar på natten och inte somnar om av amningen så brukar det funka att lägga hans huvud på min arm, hålla honom tätt intill mig och klappa honom i rumpan. Då lugnar han sig och somnar om. Ni får testa er fram vad som funkar för er, men jag tror på att ge närhet, INTE att bråka med honom om att han ska stanna i sin säg som vissa tyckte tidigare i tråden. Fördelen med att ligga nära, förutom att barn mår bra av fysiskt närhet, är att man hinner söva om innan barnet riktigt hunnit vakna till.

*i sin säng

Jo, iofs, men å andra sidan fortsätter många barn att vakna någon gång per natt även när de blir äldre. Kissnödig eller törstig kan ju vem som helst bli när man sovit några timmar. Om han vaknar på natten och är törstig så måste han ju få lite vatten?