Hur träffa rätt man när man inte orkar dejta?!

Jag följde med ett par kompisar på deras fritidsintresse och där fanns han med stort H.

Grattis! Det är typ något sånt jag hoppas ska hända till slut!

Undrar detsamma!

Har ej tid eller ork till dejting, testat internet ett par gånger, men det tar för mycket tid och ork. 
Dessutom är jag helt själv med mitt barn, vilket försvårar en massa. Blir många barnvaktstimmar vilket inte känns bra.  

Så har jag det också.
Dessutom jobbar jag på en kvinnodominerad arbetsplats.
I nästan alla ideela föreningar finns det mest medelålderskvinnor (ca 80%).
Går man en kvällskurs är det mest äldre kvinnor också.
Vart finns alla män?    

nu kommer en gammal klycha, de kommer när man minst anar det ;)
mitt ex hade precis gjort slut med mig någon vecka innan och så gick jag in på en dejtingsida där jag varit medlem (träffade exet där) och såg en jättesöt kille varit inne på min sida. så jag skrev till honom. mail som blev msn som blev videosamtal på msn, som blev telefon....och som blev giftemål 13 månader senare ;).
han skulle bli mitt rebound men när jag såg in i hans vackra ögon ja då var jag fast =D.

Välj en kvällskurs som intresserar män. Eller gå med i en förening där man samlas runt ett manligt intresse.

Det behöver naturligtvis vara något som du är lite nyfiken på, men försök gå utanför dina vanliga ramar.

Kvällskurser kanske kan vara bra, men åter så krävs det barnvakt och en massa planering. När man har redan en del barnvakt för jobbmöte och sena kvällar där så funkar det inte så bra, tyvärr

Sen är frågna, vad för några kurser/föreningar tänker du på? 

Allt som har med teknik och teknikhistoria att göra. Och veteranbilar, motorcyklar, radiostyrda flyg/helikoptrar.

Om du vill kunniga barnen med dig ochv vill ragga på ensamma pappor så är tex Heron city perfekt. Eller ett lekland.

Ja, det är tydligt att det är fler som brottas med det här problemet... Jag upplever också att många kärnfamiljer är sig själva nog. Det är ju inte så konstigt, men jag tycker att det är svårt att liksom skifta fokus från tillvaro med barn till utan barn när jag inte har barnet hos mig. Barnet är hos mig mesta tiden, men det blir ändå som att man ska byta liv lite. Jag har ju de vänner jag har och det blir ett sorts umgänge med barn och utan så kan det kännas lite halvt i vissa sammanhang. Och någon krogmänniska är jag inte. När jag är själv så är det ofta tusen sker jag vill hinna fixa, försöker träna osv. 

Samtidigt inser jag ju att om jag inte söker mig ut så kommer jag att förbli singel. Finns män på min arbetsplats, men det är ungefär samma människor jag träffar hela tiden och det finns absolut ingen kandidat där. 

Och så rullar det på...  det måste ju finnas män som tänker ungefär likadant?