Anonym (Vet) skrev 2013-03-21 22:33:56 följande:
I vissa fall är det så!
Men jag har valt att ge det en chans och mina barns pappa har ändrat sig. En dag kanske det rinner över, och DEN dagen är det stenkört vilket han vet.
Att inte låta barnen få älska sin pappa "ut i fall att" är inget jag vill.
Sen finns det fall där pappan skiter i sina chanser och där mamman inte klarar av att fortsätta vara lyhörd på hans signaler. Alla är vi olika och har olika styrka.
Jag känner en pojke. Han är 11år. Hans pappa utnyttjade honom sexuellt mellan 3mån och 2,5års ålder.
Han har en läggning som gör att han aldrig kommer kunna låta bli sitt barn, det kommer tveklöst hända igen. I HANS fall är det en SJÄLVKLARHET att inte träffa sin pappa ensam.
Men jag tycker det är hårt mot ett barn att inte få träffa alls. Det är att straffa barnet dubbelt upp. Att träffa tillsammans med en annan trygg vuxen vore mera rätt. (men ett barn som inte vill ska ALDRIG tvingas)
Denna pojke får varken brev eller paket som kommer. Mamman har raderat bort honom pga SITT hat. Pojken har dels mått dåligt över det hans pappa utsatt honom för. Men han har även mått dåligt av att inte få ha en pappa.
När man står i det är det SKITSVÅRT.
Det är längre fram som man tänker och ser.
Jag är ovanligt stark på olika sätt och vis. Därför orkar jag. Men det tar ENORM energi att ALLTID ha koll på hans "perioder".
Men jag ser att mina barn mår bra. Att de vill till sin pappa. Att de älskar honom. Och då är det värt allt kämp och slit.
Fast detta viger jag mitt liv åt. Jag vet att jag aldrig kommer kunna träffa en annan man medans barnen är barn. Om jag gjorde det skulle han bli galen och ge sig på barnen. Så jag har valt bort min egen lycka för barnens skull. Och det är jag beredd att göra under de år som är kvar tills båda är iallafall minst 13år gamla och kan säga ifrån på ett annat sätt.
Jag har inte brutit deras kontakt, de får hans brev när det nu passar honom att skicka några. Telefon är uteslutet då det finns barn i det här huset som är brottsoffer till honom och de ska vara trygga med att svara i telefonen och veta att han inte är i andra änden.
I vårt fall är det just sexualbrott på barn som är anledningen och visst mår inte barnen bra av att inte ha kontakt med honom på det viset, men det som kan hända är värre. Att han fortfarande avtjänar fängelsestraff för det hela är en klart bidragande faktor. Men jag låter inte mitt hat gå ut över deras relation så jag förvägrar dom kontakt. Även om det är lockande då jag får sopa ihop trasiga barn som gråter och undrar varför han inte svarar på deras brev...
