Hej, tänkte starta en ny tråd för oss som insemineras i mars och april 2013. Alla är såklart välkomna även om ni redan gjort eller har längre fram. Tänkte att det kanske finns någon som vill följas år fram till ett efterlängtat plus.
Själv ska jag förhoppningsvis insemineras nästa vecka och det är första försöket för oss.
Hej.
Å va skönt att man inte är ensam om det här...
Jag har fått en remiss skickad för insemination Stockholm sofia hemmet. Vet inte när jag får tid däremot så jag väntar på svar!
Min historia:
Hej tjejer.
Jag har ännu inte lyckats få något barn sedan vi började oktober 2011. Däremot blev jag gravid april -12 som slutade i missfall v6 och gravid i juni -12 som slutade i ett MA v10. Efter det har det bara tuggat på månad efter månad utan resultat.
Vi har påbörjat en missfalls/vanlig utredning
för en månad sedan där både jag jag min sambo "passed the test". Båda friska.
Har provat Apiforce/Rosenrot som funkade eftersom jag blev gravid båda ggr april och juni, men då jag fick missfall så jag blev rädd att det skulle vara orsakats av naturpreparaten. Så jag provade dom aldrig mer men har sedan eller inte blivit gravid efter det igen. Det har nu gått ytterligare 9 månader av försök.
Nästa steg enl i vår utredning är "insemination" och remiss är skickad för IVF. Känns skönt ändå.
Hej tjejer!
alltid trevligt att få ta del av andras historier då man emellanåt i sin umgängeskrets kan känna sig rätt ensam om problemet "ofrivillig barnlöshet". :(
PatKay83- jättespännande att få följa din resa, förstår ni är förväntansfulla och laddade inför första försöket.
Inelg- ni har redan genomgått mycket tråkigheter och vi får ju tro och hoppas att det snart kommer funka för er också!
när det gäller isemination har man ändå ett försök vid varje ägglossning och min teori är att det förr eller senare bara måste funka, snarare en fråga om hur länge man orkar försöka, kampen, viljan och längtan äter upp en inifrån...
min story är den att jag är fullt frisk och i fertil ålder men min make har dåliga spermier. Vi har genomgått 3 IVF ICSI varav jag blev gravid i april -12 med tidigt missfall (sannolikt p g av dålig kvalitet på embryo). därefter sju inseminationer i Danmark via donator som ej lyckats bita på mig. Det är slitsamt som f'n men jag tänker banne mej inte ge mig. som jag nämnde så tror jag stenhårt på att förr eller senare måste det ju bara gå! mycket handlar nog om spänningar i kroppen som man blir och som man inte kan styra över tyvärr. har testat alla möjliga metoder med- utan naturläkemedel, akupunktur och annat jox. nu är jag inne på att testa bioidentiskt progesteron och får se hur det kan funka (finns en massa positiv statistik på det så varför inte testa).
Patkey30:
Tack..
Har ni försökt i sammanlagt 6 månader att bli gravida efter utredningen el totalt? Vad är ert nästa steg?
Adina:
Tack för peppen!
Håller med dig om att man är ganska ensam om detta i vänskaps kretsen ;( Finns lixom ingen att tala med som gått igenom samma.
Sedan vi försökt bli gravida dvs sedan oktober -11 så har 4 av min bästa vänner blivit gravida. Så jäkla orättvist. Och alla på första försöket. Jag vill bara kräkas! Fick igår reda på att ännu en väninna är gravid i 16 e v nu. Orkar inte höra något mer. Inte att jag är missunnsam men det känns!
Adina/ beklagar din långa jobbiga färd genom detta. Skit jobbigt! Men som du säger. Det måste ju funka nån gång snart för fasen!
Hoppar över till den här tråden också, efter som februari/mars-tråden blivit ganska tom. =)
Hur gick det på ditt VUL PatKay83? Förväntansfull inför måndag? =) Den här inseminationen kunde inte min man följa med, så jag hade med mej två kompisar som höll hand, sjöng och skämtade. Allt för att bebisverkstaden inte ska bli så steril! =D