Diagnos Alopecia Areata

Behöver lätta mitt hjärta.

Jag är en tjej på arton år som idag lever med sjukdomen alopecia areata. Prognosen ser mörk ut då jag både är atopiker (har astma och allergier) och utvecklade min första fläck tidigt i livet - båda faktorerna anses förvärra sjukdomen. Idag har jag ett tjockt guldblont tjockt svall, med två kala enkronors-fläckar som för tillfället går att dölja.

Till sommaren tar jag och mina kompisar studenten och medan de andra planerar resor utomlands och karriärer i nya städer sitter jag och oroar mig för om huruvida jag får behålla mitt hår eller inte. För mig är mitt hår på huvudet något oerhört kärt och centralt i min roll som kvinna. Tankarna om håravfallet tar över vardagen och jag ser sjukdomen alopecia areata som något oerhört mörkt och deprimerande. Vill beskriva det som psykisk terror.
Sjukdomen går i skov, håret kan växa tillbaka, för att sedan falla av igen på andra ställen.

 Ovissheten är det värsta. Det finns inget man kan göra, ingen behandling är erbjuden. Bara en diagnos utan prognos för framtiden. Tanken hade aldrig slagit mig att kanske skulle jag behöva leva ett liv utan hår på huvudet. Sådant händer andra, inte mig.

  I hopp om att håret skall växa normalt igen äter jag antihistaminer, antiinflammatoriska tabletter, smörjer med starka kortisoner och dricker vitaminlösningar. Är väl medveten om att det inte finns någon behandlingsmetod med dokumenterad effekt, men hur skall man passivt kunna acceptera den här utvecklingen i livet? 

Snälla någon, håll tummarna för mig...   

:(
  
. .  

Jag tappade min första fläck för ett drygt år sedan. När jag gick till VC frågade läkaren: "Men visst har du googlat på det så du vet vad det är." Fick inte så mycket hjälp där men efter tjat så tog de några tester och det visade sig att jag har b12-brist, vet ej om det är relaterat men jag började äta tillskott och har efter det bara hittat en liten fläck till. Jag läste någonstans att stress kan dra igång det hela och jag har jobbat mycket på att stressa ner och framförallt inte ta med mig jobbet hem, hur svårt det än är ibland så måste jag sluta grubbla och lösa problem som kan vänta till morgondagen. Håret på första fläcken (lite större än en femkrona) började växa tillbaka efter ca en månad. Nu till maskeringstips: (funkar dock inte på dem med ljust hår). Jag kammade över hår men flinten sken igenom ändå. Då tog jag en ögonbrynspenna och målade på fläcken så att hårbotten fick samma färg som håret. Jag var 29 när jag fick det här och säger som någon tidigare sagt: jag är glad att det inte hände när jag var 20. Nuförtiden är jag inte lika utseendefixerad som när jag var yngre och även om jag tycker att det är jobbigt så går det att hantera.

fick min AA diagnos för ca 4 år sedan. Började med en fläck i nacken som min dåvarande sambo upptäckte, och efter det gick det fort.
Man kan ibland se på film hur cansersjuka drar av tussar från skallen, så var det för mig. Det ville lixom inte sluta lossna..!!

Hudläkaren gav mig krämer och skit jag skulle prova, men var noga med att säga att man egentligen inte VET om nån form av behandling ens funkar, men vissa blir ju bättre, fast det kan ju å andra sidan vara en tillfällighet.
Med dom orden och oviljan att vara försökskaning, ihop med biverkningar på munherpes! av en kräm man ska ha i skallen, så valde jag att inte ens hämta ut skiten på apoteket.

Jag tappade ungefär 75% av håret, och det gick ungefär 1 - 1½ månad från att fläcken upptäcktes, tills det att jag fick raka av det lilla hår jag hade kvar.
Det var skönt med rakad skalle, på sommaren iaf, men ens identitet går i grunden och man blir en "nån" bara på nåt vis..

Ungefär 2 år senare kunde jag sluta raka huvudet och håret kom tillbaka.

Nu sitter jag som på nålar igen, är gravid och håret faller av mig precis som sist och oron kommer ju direkt..!

Tack

Jo det är ju skillnad om jag börjar fläcka igen, när man vet vad det är och allt. Men vad mina läkare har sagt så kan det börja med areata, för att i nästa skov bli totalis, eller universal. Och det skulle ju vara döden för jag vill ju gärna ha tillbaka håret..

Har en bekant som fick areata, nästa skov blev totalis, hon tappade allt hår på huvudet och det kom inte tillbaka Och eftersom jag redan har struma (autoimun sjukdom det med) så går man som på nålar lite grann.
Än så länge ser jag ingen fläck, så jag är nöjd med det iaf och hoppas att det bara är tillfälligt.

Så jobbigt bara att dom där förbenade hårstråna är precis ÖVERALLT, i överflöd. Både jag och min sambo störs av det då man inte ens kan gå på golvet utan strumpor utan att typ 5 strån ska linda sig mellan tårna och skapa trassel och obehag, haha.

Är du nåt bätte TS, eller har du fläcken kvar..?

Jag blir så ledsen när jag läser ;-(

Jag tappade mitt hår fläckvis för ca 7år sen.

Mådde så dåligt....jag kunde sätta upp de så de döljdes väldigt väl...men oron att de ska komma tillbaka gör mig panik slagen ibland.

Vet någon av er egentligen hur sjukdomen fungerar? Kommer de tillbaka....kan man tappa de en gång eller vad är de egentligen som händer?

Jag har ingen annan sjukdom som påverkar.

En tjej jag prata med när jag tappa mitt hår...hon tappade allt sitt hår efter en stor sorg.
Men har fått behålla de sen....