ytterligare en bonustråd!!

Hej på er. Vad ska vi göra?? Jag har ett bonusbarn som är en fullständigt normal 3 åring. Det innebär snäll o go ibland o trotsig o uträknande ibland. Helt normalt inte sant? Denna bonus lever som ensambarn hos sin mor så här blir hemförhållanderna helt annorlunda än vad denne är van vid då vi bor 3 barn här o bonusen är här bara varannan helg (tyvärr bara). Bonusen har alltså lite svårare att dela med sig samt anpassa sig till att dela uppmärksamheten med 2 andra. Inte så konstigt alls. Problemet är mamman. Som enda barnet för henne verkar hon hon inte inse att hennes barn kan göra något "fel" men vi ser ett normalt barn som ibland ljuger,puttas för att få en leksak. Vi har kommit på bonusen flera gånger med börja storgråta bara då ett av dom andra barnen råkar nudda eller skall kramas på bonusen o ljuga ihop att dom slått på bonusen. bara för dom skall få tillsägelse och stå och le när någon annan får rättelse eller ont. 3 åringen är ibland sur o grinig. Men fine det är en treåring. Ibland jätte go skrattar o leker o är "lydig" o snäll. O ibland trotsigt o manipulativ. Nu till mamman. Hon säger att hennes barn aldrig slåss. Bara väldigt sällan om någon annan slår först att hennes barn bara sprider kärlek o aldrig bråkar och definitivt aldrig skulle puttas eller ljuga. Hon har en minst sagt övermänsklig bild på sitt barn som inte är rimlig. Antar att hon kanske inte sett hennes barn i ett familjesammanhang så som vi utan bara kortare lekstunder. Men det leder till att mamman tycker att hennes barn som enligt henne skall gå först alltid blir dåligt behandlad här eller att dessa barn här bråkar med hennes stackars oskyldiga varelse. Hon tycker att det är synd om hennes barn som måste stå ut med sina hemska halvsyskon. Hennes barn skulle aldrig slåss eller puttas. Ibland undrar jag om det är samma barn vi har hand om :-S Jag tycker att hon gör sitt barn en björntjänst. Vad göra. Mamman vill inte tro oss. Pappan förklarar sanningen att det är ett glatt barn som är snäll men som faktiskt kan bråka. Som är som BARN är. Och ibland tom lite extra uträknande eftersom denne inte är van vid att inte vara centrum här. Men hon vägrar tro på oss. Tror vi ljuger o att hennes barn mår dåligt här. Vi försöker säga att det funkar jätte bra här och alla har så roligt ihop. ( för det är sant) men att barn bråkar ibland. Mamman tycker dock att dom andra barnen är hemska mot hennes. Visst min sambos o mina gemensamma barn startar också bråk ibland liksom bonusen,helt normalt tycker jag.