ytterligare en bonustråd!!

Varför måste ni diskutera allt barnet gör med mamman?

Barn beter sig ofta olika på olika ställen, så att mammans bild är att 3 åringen alltid är snäll kan ju stämma, hos henne, hon kanske inte alls har sett något av det betendet ni ser? Mao ni har rätt allihopa utefter era erfarenheter.

En 3 åring är också LITEN och VH är LITE umgänge, så för barnet blir det förmodligen en extra jobbig omställning där hon inte riktigt vet hur hon skall bete sig jämfört med om hon kunde träffa er iaf någon gång i veckan. Omställningen blir ju också extra stor eftersom ni har flera barn (som är ganska små?) då blir det inte lätt för en 3 åring att hitta SIN plats i familjen vilket gör att det blir en del oönskade betenden hos tösen eftersom det blir en ny omställning varje umgänge så att säga. Nu vet jag inte om det är möjligt men kan ni träffa henne mer än VH? Eller ha extradagar med henne?    

Bra svar, kloka tankar.
Kanske pappan kan ta egen pappatid med 3-åringen ibland?

Så sant vi behöver ju inte diskutera allt men mamman brukar ringa o fråga saker. Precis som jag också försöker beskriva är det för sällan och för lite ingång och stor omställning för 3 åringen. Vi hade gärna haft henne mer av flera anledningar går det inte. Mamman flyttade långt bort. Mamman vill ha henne själv varannan helg då hon jobbar vardagar. Jag jobbar varannan helg och han kan ju inte ta med en 5 åring o en ett åring tur o retur ca fem till fem o en halv timma biltur nonstop framotillbaka varannan helg. Annars förstår jag faktiskt inte riktigt vad du vill med ditt inlägg.. Du säger ju redan det jag säger o redan sagt. Att det är svårt för henne med omställningen o att hitta sin plats. (det är därför hon och hennes pappa gör egna saker samt att hon vi alltid gör en familje utflykt när hon är här) jag har även försökt vara tydlig med att hon inte är så särskilt annorlunda än någon annan 3 åring i sin trotts. Att hon liksom min 5 åring startar bråk ibland men att dom också är goda vänner o att vi har roligt ihop. Så kan vi inte släppa det alla nu. Inget fel på tösen! 3 åring ibland trotts ibland glad. Jag leker med henne,pappan leker med henne o barnen leker med henne ok? Hennes beteende har jag aldrig uttryckt som ett problem. Det är mamman som är problemet eftersom hon tror att mina barn bråkar o slår henne. Det är mamman som är problemet eftersom hon som lever med ett barn inte har sett att hennes barn kan bete sig som vilken 3 åring som helst.

Men vad ska han göra mer än det han jag redan skrivit. Varje helg hon är här gör dom ju något eget. Jag beskrev att dom går på fiket eller tex lekplatsen själva. Jag har heller aldrig aldrig skrivit att hon inte vill hit. varför skulle hon drunkna i barnaskaran?? Finns det inte fler därute med 3 barn? hon får egenttid med sin pappa och så väljer hon faktiskt att dra sig undan ibland med mig. Jag förstår inte varför så många här tror att jag ser ett problem med 3 åringens vistelse här? Jag eller vi har inga problem med henne och som jag så många gånger har sagt nu hon är en heeeelt vanlig 3 åring med dom trotts och Goa fina stunder som alla barn har. Både som mina barn,hon och andra barn. det var som sagt om hur jag,vi skall tackla mamman som var problemet o min frågeställning.

Hon är mitten. En 5 åring och en 1 åring. Förstår inte varför hon inte skulle vilja hit varför säger du så? Hon vill hit. Förstår inte varför hon skulle drunkna bland två barn? Varje barn är väll en enskild individ. Bara för att man har 3 barn betyder väll inte att en ens 3 barn drunknar? Förstår verkligen inte varför du tar upp att hon inte skulle vilja hit? Hon trivs med oss o vi trivs med henne.

Lycka till. Det ordnar upp sig till slut. Hon är liten ff och mamman är nog bara orolig.

Tack!! Jag hoppas det, hoppas det släpper.

Här kommer lite av min tankar:

I det här läget är det bra om du tar ett steg tillbaka och låter pappan sköta kontakten med mamman....för på så sätt så hamnar inte du och mamman i dessa diskussioner om vems barn som gör fel. Dessa diskussioner kan enbart leda till pajkastning mellan dig och henne. Och ringer mamman och tar upp dessa frågor med dig, så kan du vänligt och bestämt sätta gränser. Ex: Detta får du ta med pappan.

Och då är det viktigt att du sätter gränsen direkt när mamman startar sitt försvar och anklagningssamtal.....för då slipper din försvarsattityd väckas till liv.

Så mitt råd är att du tar ett steg tillbaka och inte blandar dig i föräldrarsamtalen angående din bonusdotter.

Fokusera istället enbart på barnen, när de alla är tillsammans och fortsätt att bygga på din förståelse för 3 åringen och hennes stora omställning varannan helg.

Ta det inte personligt att 3 åringen vänder sig till sin mamma för att ventilera efter sin helg hos er. Detta tror jag är ett vanligt fenomen för en liten....för att få lite extra sympati från mamman. Och det är självklart att det är en enorm omställning för en 3 åring, som är van att vara ensambarn, att pendla mellan att ha all uppmärksamhet, till att plötsligt ha konkurrans och den rörigheten runt sig som det är att ha 2 syskon ikring sig. Så kämpa på ts, att bygga på din förståelse för denna treårings situation......och håll dig långt borta från dessa samtal från mamman.      

Så egentligen har du inga problem med bonusbarnet.....utan med mamman. Men hon är inte ditt problem att hantera. Så jobba med dina gränser. Du kan till o med ha så hårddragna gränser att du till o med sätter gränser till din sambo: Att du inte ens vill veta vad mamman säger till honom om vad treåringen sagt till henne. För på så sätt så slipper du att dina försvarsmekanismer som mamma kickar igång.          

Kära  t.s. Ta inte illa upp. Det var du själv som skrev i ett inlägg att du var rädd att hon i slutändan inte skulle vilja komma till er. ---- Sedan detta med skillnaden att vara ensambarn hemma och  vara ett av  3 hos er: det är stor skillnad mellan att vara ett av tre hemmavarande syskonen och  ett  mellanbarn hos er.

Orsaken till att många-några tror att du tycker det är problem med hennes vistelse hos er är att du har skrivit en trådstart som kan få det intrycket av. Att du tycker hon är besvärlig menar jag.
Det är ju strålande  att du inte tycker det.

Om ni ger mamman en bild av att hon är besvärlig hos er - berättar negativa händelser - blir hon helt klart orolig. Det skulle jag också bli. Jag skulle tro att hon inte har det bra. Strunta i att berätta sådant, det kan hon ju ändå inte avhjälpa.

Ja precis, hos mamman är hon primadonnan, hos er en i "mängden". 
Det kommer att bli krockar, i alla fall så länge mamman bara har henne. Jag tror egentligen inte att problemet ligger så mycket hos barnet, som ju är van att vistas i hop med flera andra barn på dagis. Det största problemet ligger hos mamman, som säkert innerst inne vet att alla barn måste behandlas lika och vänta på sin tur osv. Men det är inte helt ovanligt att utnyttja sådana saker mot den andre föräldern, bara därför att få lov att poängtera att "du är en dålig förälder som inte särbehandlar vårt barn".