Varför skaffar man barn sent i livet?

Har inte läst hela tråden ( bara för korkat) men tja.. Vid 20 var jag en ung ,egocentrisk person med smak för fel män och hade blivit en utomordentligt dålig mamma. Jag var inte perfekt när min son föddes vid 32 heller men en betydligt lugnare och stabilare version som träffat en man som jag visste skulle bli en bra pappa. Hade hunnit skaffa mig en universitetsexamen och ett hyfsat jobb, kysst några grodor till innan prinsen dök upp, druckit vin i en bar på Manhattan , sett solen gå upp i Bangkok, bott ett halvår i en amerikansk jättestad, blivit med villa, varit förälskad i London, och hjärtekrossad i kuala lumpur, fått mina första rynkor, hunnit längta efter man och barn och till slut funnit den där trygga platsen som tog mig över ett decennium att hitta. Det var inte dags förrän då. Vart vill du komma, ts? Din frågeställning är så korkad, enfaldig och insiktslös att jag började garva. Du verkar för övrigt vara en riktigt, riktigt tråkig kollega. Dessutom resonerar du helt ur föräldrarnas perspektiv. Men barnen då? Deras rätt till stabilitet och trygghet. Missförstå mig inte- det finns massor av kompetenta härliga unga föräldrar där ute. Men föräldraskapet sitter knappast i åldern, eller hur?

.. Och vill tillägga att jag 1,5 år efter fl väger 5 kgmindre än vad jag gjorde innan jag blev gravid och lika mycket som jag gjorde vid 17. Jag är smal och har inte en bristning ( fast fler cellusar haha) . Att jag har burit ett barn är omöjligt att se( förutom mitt ks ärr). F.ö är väl utseendet helt irrelevant i sammanhanget? Det är ju bara en .. Kostym.

Jag är 27 och väntar mitt första barn. Varför så sent? Jo, jag var tillsammans med fel kille i åtta år och det blev aldrig några barn (tack och lov för det idag) Sen har jag pluggat massor och levt singel liv innan jag hittade min fästman :) Känner mig inte gammal utan väldigt ung men redo

Ja det är sent.. Men jag menar om man känner att man är med rätt och vill ha barn men skaffar inte för man är för ung.. Där är ju skillnaden.. Känner man att man vill och att man har tillräckligt bra ekonomiskt så ska man ju köra på hur ung man än är ( efter man flyttat hemifrån inte 14 åringar och sånt)

Jag väntade för att jag inte hade träffat kärleken och inte ville skaffa barn på egen hand. När jag träffade min make när jag var 28 år förändrades allt. Väntade ett par år till med att försöka för jag ville vara säker på att vi skulle hålla och när vi sedan beslutade att satsa på barn så visade det sig vara svårare än vi trott. Jag ångrar inte att jag väntade tills jag träffade rätt person men jag önskar att jag hade träffat honom lite tidigare kanske.

Denicee: Hur kan du veta hur pigg du är vid 30-35-40 när du själv är 21? Själv fick jag ett barn vid 23 och en vid 29 och känner mig mer pigg och motiverad nu än då, samma med en kusin som läste till jurist i många år och fick barnen efter 40 och har verkligen all tid och pengar att hitta på hur mycket som helst med barnen. Tycker det låter lite fånigt när mammor på ca 20 berättar hur trött man blir som lite äldre mamma när ni själva inte ens varit i den åldern.

Svar på rubriken: För att man vill. Så enkelt är det.

Och nej, det är inte enklare för att man är yngre. Varför skulle det vara det?

Att man orkar bry vad andra gör med sina liv?!
Jag fick barn vid 33 år och det på grund utav att det tog över 5 år att bli gravid.
Detta är något jag inte delar med alla och därför är det många som har kommenterat det...Varför??
Använd hjärnan och hjärtat lite TS innan du kläcker dumma kommentarer!

Har bara läst trådstarten. 

Till att börja med är det många som läser på högskola och universitet. Jag ville till exempel skaffa mig en utbildning och möjlighet till ett bra jobb, stabil ekonomi osv innan jag skaffade barn. Därför valde just JAG att inte bilda familj så tidigt som vid 19 års ålder.

Efter att jag var klar med studierna hade min sjukdom dock kommit ikapp mig och kroppen var helt paj. Många missfall senare så blev jag för mågra år sedan överens med min kropp igen och accepterade att jag aldrig skulle kuna få några barn då jag inte kunde behålla en graviditet. I höstas blev jag dock gravid igen, efter många år utan p-medel och faktiskt så har jag fått gå ända till vecka 32 än så länge!

Att pappan skulle ha lite ork när man är "äldre" var det konstigaste jag har hört. Är det bättre med en pappa i 20-årsåldern som vill ut och festa med polarna hela tiden? (Ja, jag generaliserar precis som TS). 

Det handlar om vem man är - inte hur gammal man är. Jag är 34 och det känns som att det är helt rätt tid att skaffa barn nu när det trots allt blev så - jag är väldigt glad att mitt barn får växa upp i ett hus ute på landet. Pappan är snart 40 och jag vet redan nu att han kommer att ta mycket mer av allt runt barnet än någon av de jag var tillsammans med som yngre.