Anonym (Petra)

Äldre 16 Apr 21:25

1032 svar

Borderline

Loppan Lus skrev 2013-04-16 16:06:38 följande:

Ja, jag har blivit bitter. Min familjs liv styrs av min syster och vi kommer ingen vart. Det finns inga lösningar och det finns ingen hjälp. Alla går runt med dåligt samvete, försöker skydda och rädda upp situationer. Hon förvrider sanningen och något logiskt resonemang kan hon inte föra. Man har så många gånger trott att man når fram till den andra sidan av hennes personlighet och just där och då gör man det för att bara några timmar senare åter kastas ned i all förnedring runt henne. Det där med högre moral håller jag med om samma här, ironiskt med tanke på att hon inte kan skilja på mitt eller ditt m.m. Allt blir bara värre nu efter min pappas bortgång. Allt det som hände runt och kring det kan jag inte se förbi. Jag orkar inte med maskeraden, skådespeleriet längre och samtidigt förstår jag att hon måste må så dåligt själv. Jag vill inte vara hennes slagpåse, jag orkar inte hjälpa min mamma men jag måste ju det annars går hon sönder,

Låter hemskt jobbigt :(
Vad får dig att tro att hon lider av borderline? Förutom utbrotten.

Anonym (Petra)

Äldre 18 Apr 12:15

#152

Ett stor problem är likaså att de anhöriga har svårt att förstå borderline-personer. Så jag tycker det är jättebra med en diskussionstråd där vi möts!

Anonym (Petra)

Äldre 18 Apr 12:17

#153

Dessutom är vi inte de anhörigas anhöriga ( :) ), så det blir kanske lättare att prata och vrida och vända på saker utan att man trampar någon på tårna direkt. Väldigt bra, när jag tänker efter.

Anonym (Petra)

Äldre 18 Apr 13:54

#155

Loppan Lus, finns de några stunder när du känner att ni möts i ett samtal? Tänkte, om du inte redan provat, att du kanske skulle prova att ta upp det där med att söka hjälp mer utifrån hennes egna lidande. Om hon t.ex. har mycket ångest så kanske prata om att det finns hjälp för det?

Anonym (Petra)

Äldre 18 Apr 13:58

#156

Ang. skuldbeläggandet. Kan ju vara knepigt om hon projicerar mycket, men det finns ju de som har borderline trots en trygg barndom. Det är något man kan prata om i terapi sen. Har du pratat med din mamma om dina tankar om din syster? Kanske du skulle kunna prata om din oro med henne?

Anonym (Petra)

Äldre 18 Apr 15:22

#162

Men vad är definitionen av manipulation? Finns det en sådan?

Anonym (Petra)

Äldre 20 Apr 08:51

#206

beautifulsecret skrev 2013-04-19 21:02:42 följande:

Känner fan ingenting just nu. Var är känslorna?! Min kompis tog livet av sig för en vecka sen ungefär. Har tänkt mycket på det. Och gråtit.

Asså jag känner mig totalt värdelös.

Men du har gråtit?

Anonym (Petra)

Äldre 30 Apr 08:53

#224

Usch. Har varit relativt stabil sedan i höstas och hoppats på ett tillfriskningssprång. Senaste dagarna har jag dippat igen med stor irritabilitet och en oro som inga vettiga tankar eller handlingar verkar kunna tysta. Röker ett paket om dagen, det dubbla jag brukar.

Sen satt jag igår och gjorde självskattningstest som visar att jag fortfarande uppfyller hela 7 av 9 kriterier. Jag som trodde jag var nere i 4. Vet inte vad jag ska tro.

Känns så hopplöst, hur ska det bli bättre? Jag gör allt jag kan men de här förbannade känslorna finns ju kvar. Och det är så svårt att tro att de kommer att försvinna någonsin. Är det bara hanteringen och det som syns utåt, det som besvärar omgivningen, som avgör ett tillfrisknade? Inte bra nog för mig, det innebär ju fortfarande det här jäkla lidandet. Som att brinna i en evig eld är det, helvetet på jorden. Svarta tankar? Jotack...

Anonym (Petra)

Äldre 2 May 09:22

#234

Anonym (TS) skrev 2013-05-02 08:05:06 följande:

Irritabilitet känner jag MYCKET väl igen mig i just nu, mer än vanligt.

Du verkar ha mycket funderingar om ditt mående och livet, det är väl typ det enda som rullar i ens huvud, bara massa oro.....

Så svårt att vända på dessa tankar, sen blir jag bara provocerad på alla överglada positiva typer som man möter. Därför jag håller mig mest hemma.

Irritabiliteten är jobbig. Jobbigast på sitt sätt tycker jag, eftersom den finns där mer eller mindre jämt. Jag är glad när jag slipper det nattsvarta, men att aldrig få vila är dränerande. Nåja, nu förstår jag vad min dipp beror på, virus och pms. Känns lite bättre att luta sig mot det...

Jag har också oftast svårt för folk som är väldigt positiva. Känns lika "fel" som att bara se allt svart... Låter som om du har det jobbigt, får du några ljusare stunder, när det lättar?

Oro och grubblerier, ja. Ständigt. För att tala om det du skriver om bilden av oss med borderline. Jag har inte valt det här, det har ingen av oss. Jag tänker inte på annat än att försöka göra allt för att bli frisk, göra saker "rätt". Misslyckas jag så blir jag väldigt sträng med mig själv (inte bra).

Men saken är att jag är den jag är. Jag tänker som jag gör och fungerar som jag gör, än så länge. Alltså inte som andra människor. Det betyder inte att jag är elak, självisk, manipulativ. Vi tänker bara på helt olika sätt. Det är bra om folk i min närhet försöker förstå det och inte utgår från att jag medvetet jävlas när jag är svår.

Anonym (Petra)

Äldre 2 May 09:24

#235

Anonym (Stefan) skrev 2013-05-02 08:20:10 följande:

Människor är individer och olika. Alla med Borderline beter sig inte på samma sätt.

Jag anklagade min sambo mycket i början för att vara oempatisk och att hon alltid skyller ifrån sig. Så upplevde jag det. Idag upplever jag det som att hon är den mest empatiska människa jag träffat, men är så orolig för sig själv att hon upplevs som oempatisk.

Likadant med att skylla ifrån sig. Hon tar åt sig så mycket att hon upplevs i kommunikationen som att hon skyller ifrån sig. Men i själva verket tar hon åt sig av allt.

Nu säger jag inte att du är så, utan det är så min sambo beter sig. Och alla är vi olika.

Av det du skriver verkar du ha en jättefin förståelse för din sambo. Starkt av dig.

Anonym (Petra)

Äldre 2 May 10:57

#237

Anonym (.) skrev 2013-05-02 10:39:08 följande:

Allting dåligt som händer blir någon i omgivningen förr eller senare anklagad för, ofta omedelbart.

Kan du utveckla det där lite? Vad menar du med "allt dåligt som händer"?

Anonym (Petra)

Äldre 2 May 14:25

#240

Anonym (Stefan) skrev 2013-05-02 13:12:37 följande:

Tack så jätte mycket Petra, det värmde. Jag kan tycka jag är lite för engagerad ibland, men det är hopplöst när man bryr sig om någon.

Jag kan tänka mig att det kan ta en hel del på krafterna. :/ Får din sambo någon behandling? Går det framåt?

Anonym (Stefan) skrev 2013-05-02 13:15:25 följande:

Får jag fråga; kan du prata med någon om dina grubblerier? Eller stänger du dig inne utan att dela med dig av det du tänker på? Det har jag upplevt som värst, som anhörig. Även fast jag inser att det är möjligt att långt ifrån alla med borderline är så.

Nu lever jag inte med någon, men min senaste relation varade i sju år och jag blev sakta bättre under den tiden.

Jag fick diagnosen efter ca 2-3 år och innan jag förstått vad som var mitt problem var jag riktigt klurig. Jag sa att jag ville vara ifred när jag hade ångest, jag ville skona honom från snurret, skona mig själv från att visa mig svag. Ändå blev jag ofta sur för att jag inte fick stöd. Trots att jag bett om space.

Så förstod jag att jag gav motstridiga budskap (känslorna var ju helt motstridiga) och med tiden började jag lära mig att förstå vad jag egentligen kände och när. Ofta visste jag inte vad som var problemet och då visste jag inte heller hur jag skulle hantera det.

Strax innan vi separerade var jag nog bättre på att veta vad som var källan till känslorna (jag tror ofta att ångesten ökat när jag inte fattat vad som stör och sedan försökt tränga bort det. Då växer det och går lätt ut över andra). Det blev lättare att berätta vilket stämningsläge jag var i och säga till om jag t.ex. behövde vila. Jag kunde säga att "Nu är det kaos i huvudet, oroar mig för det och det. Det går nog över snart/Jag behöver göra det och det, sen blir det bättre/(annan lösning)."

Jag läser och kan tänka mig att det låter helsnurrigt, vilket det var. Känslor, tankar åt alla möjliga håll blir lätt kaos. Som blir en spiral ner. Stackars de anhöriga som varit där mitt ex var.

Anonym (Petra)

Äldre 2 May 14:30

#241

Hur skulle du vilja att hon gjorde när hon är laddad?

Anonym (Petra)

Äldre 2 May 17:26

#244

orolig2121 skrev 2013-05-02 16:17:57 följande:

Jag känner igen det där. Vanliga motgångar i vardagen leder ofta till stora känslomässiga reaktioner och att någon i familjen får skulden för något som bara var en fullt normal vanlig händelse. Det är överreaktionerna som är problemet, och konsekvenserna av överreaktionerna verkar vara väldigt svåra att se och ta till sig. Åtminstone när det händer.

Ett exempel (kanske löjligt, men jag försöker bara visa vad jag menar):
Säg att en person äter upp en borderlines godis i smyg och resultatet blir en rejäl utskällning där personen blir kallad ganska hemska saker och vänskapen går i kras, vems var felet?

Säg att jag köper hem sushi men missar att köpa från hennes favoritställe och får en rejäl utskällning och blir kallad hemska saker (för jag visste ju uppenbarligen men sket i vad hon ville ha, typ) och att jag sedan är på dåligt humör resten av dagen, vem är det som har förstört dagen?

Under vår stormiga relation hände det en del jobbiga saker också. Saker hon mådde riktigt dåligt av var alltid mitt fel för att jag hade varit självisk och elak. Ett par av de sakerna pratade vi igenom noga efteråt, även hos terapeut. Till slut sa hon själv att hon inte kunde säga vad jag hade gjort för fel eller hur jag hade kunnat göra ett bättre eller mer omtänksamt val. Men hon förklarade samtidigt för mig att hon ändå inte kunde separera det. Hon kände ändå att jag hade varit fruktansvärt elak och att hon absolut inte ville vara med om det igen. Hon kunde inte själv säga vad jag gjort för fel men förklarade för mig att hon ÄNDÅ kände att jag hade varit elak och kände sig rädd för mig när hon tänkte på händelsen. Hon erkände själv att hon var konstig och var definitivt inte stolt över det, men hon kunde inte få bort känslan av att jag hade varit elak. Med hennes egna ord kunde hon inte "skilja på känslan och det som faktiskt hade hänt".

Känner igen en hel del i det du beskriver (även om jag inte ger utskällningar för smågrejer - länge...), hur småsaker kan kännas oproportionerligt smärtsamma och att det kan vara förbenat svårt att få ihop tanke och känsla. För min del är just känslan problemet (reaktionerna säkert problem för de anhöriga). Att den inte alltid kan regleras med rätt tankar. En dag av små irritationsmoment kan ofta hanteras med att sortera med tankekraft och acceptans, men blir det för mycket så blir det för mycket.

I min förra relation kände jag inte att mina gränser respekterades, eller att det fanns så mycket förståelse för min känslighet. Fast jag tydligt sa var mina gränser gick - där min förmåga att hantera känslorna nådde sin gräns - så togs ingen hänsyn till det (här hade exet sina egna känslomässiga problem som krockade med mina). Det blev liksom inte bra för någon då. Jag ansvarar fortfarande för det jag gör, men någonstans känns det inte rättvist att bli trängd in i ett hörn gång på gång. Nå ja. Det höll inte.

Anonym (Petra)

Äldre 3 May 09:38

#259

Anonym (Stefan) skrev 2013-05-02 21:16:31 följande:

Vad jobbigt. :( Ska ni försöka, eller kan ni försöka, göra något för att förhindra det?

Hon vill inte ha någon behandling. Skyller på att det kostar, att det inte fungerar, etc. Har erbjudit mig att betala men det möttes av fler bortförklaringar. Jag går dock framåt, reagerar inte så mycket på utbrott som tidigare. Det var nog viktigt för relationen också.

Jag tycker du låter som en fin människa. Jag hade velat att min sambo var likadan, att hon berättade när hon behövt space.. ofta berättar hon det men först efteråt.

Jag tror det är viktigt att lära känna sig själv när man mår sådär. Som du säger, det är en massa känslor men man kan inte tolka dem. Inte för att jag har erfarenhet, men ibland önskar jag nästan att jag visste hur det kändes..

Hur mår du idag? Vet du hur ditt ex mår? Hör egentligen inte hit, tycker bara historian var lite sorglig.

Tråkigt att hon inte vill ha hjälp... En av mina rädslor inför att få hjälp och öppna upp mig (det var innan diagnosen) var att inte bli förstådd. Nu finns det ju kunskap och behandling som iofs är jobbigt men inte nedbrytande

. Vad tror du anledningen är att din sambo inte vill ha hjälp? Det kan ju inte vara lätt för dig att ta så stort ansvar ansvar i relationen, hon behöver ju också jobba med sitt...

Tack, vad snällt sagt.

Kanske (gissar bara) vet inte din sambo när hon är på väg in i det läget förrän efteråt? Håller med dig om att självkännedom är jätteviktigt, men tyvärr är ju bristen på det en del i problematiken.

Jag mår ok, det går väl framåt, lite bakåt. Framåt i det stora hela. Lever ensam med vårt gemensamma barn. Exet mår inte alls bra, han är förkrossad över att det är slut. Han har också egna problem som han förhoppningsvis orkar börja arbeta med så småningom... Tror det skulle hjälpa honom att hantera allt bättre.

Anonym (Petra)

Äldre 17 Aug 20:04

#317

Någon med Borderline som fått Schematerapi? Har det isf hjälpt och hur?

Anonym (Petra)

Äldre 23 Sep 11:08

#411

Hej sen senast.

Kastar ut en fråga; hur många av er har en npf? Adhd/Add?

Jag misstänker starkt att jag själv har Add och tänker nu gå till botten med det. Ingenting fungerar nu, jag är ensam med mitt barn som har adhd. Har tusen saker att ordna med, behandlingar, kurser, plugg, läkarbesök, hem, träning... Ingenting funkar. Jag sitter dag ut och dag in på soffan och försöker klura ut var jag ska börja och hur fan jag ska komma igång. BEHÖVER HJÄLP IGÅR.

Nå. Finns det nån annan? Vilken hjälp har Du fått? Funkar livet ok?

Anonym (Petra)

Äldre 23 Sep 11:27

#416

Anonym (Fd anonym IPS) skrev 2013-09-23 11:18:37 följande:

Jag har blivit utredd för ADHD med negativt resultat, men tydlige så var resultatet inte helt klockrent så MBT-teamet ska titta närmare på den, samt mina journalet från när jag var liten och fick diagnostiserad epilepsi (petit mal med frånvaroattacker) som de tror kan vara dissociationsstörning istället.

Ok, dissociationsstörning... Hur tänker du kring det? Att det är medfött eller har uppstått av andra orsaker? Vilka kopplingar gör du från det till din borderline? Blev nyfiken nu... :)

Borderline

INNEHÅLL