Anonym (Gränsland) skrev 2013-10-07 18:50:19 följande:
Nu har jag inte fått diagnosen än. Men jag har inga tvivel på att jag har borderline.
Jag har alltid haft ett himla dåligt humör, skriker så fort något går emot mig, det kan vara från att jag tappar en hårnål till att partnern inte gör det jag vill att han ska göra.
Jag är ständigt misstänksam mot min partner. Har många orealistiska tankar som ger mig ångest, jag tror tex att pojkvännen inte alls jobbar över, han är säkert och har sex med någon annan. Och det räcker att han är tjugo minuter för sen. Jag står ofta utanför toaletten och lyssnar vad pojkvännen gör om han är på toa allt för länge.
Jag har fruktansvärt dålig självkänsla. Tycker jag är ful och äcklig och inte något att älska. Tänker ständigt på mitt utseende, min vikt och på vad jag äter. Kan inte gå förbi något som man kan spegla sig i utan att göra det. Kollar på min fula, tjocka, skrynkliga och randiga mage varje dag och mår så himla dåligt över att jag är tvungen att se ut såhär resten av mitt liv. Jag tänker ofta att jag lika bra kan ta livet av mig eftersom det är synd att jag ska behöva fortsätta leva så här ful och äcklig. Jag har tämligen skev självbild har jag fått höra. Pojkvännen säger alltid att jag är så himla vacker, snygg, sexig osv. men jag har väldigt svårt att ta till mig det. Brukar skratta åt pojkvännen och säga "Jo, eller hur. Jag är ju asful." Eller nått liknande.
Jag har haft många sexuellakontakter. Över 150 st. Med en så dålig självkänsla så har jag ständigt sökt bekräftelse och försök fylla det tomrummet som jag har. Men det funkar ju tyvärr inte. Det har endast gett mig svår ångest.
Vänner har jag knappt några. Men många har jag haft genom åren, men de flest vänskaperna har bara varat från några månader till ett par år. Oftast har det varit män, och det har slutat i katastrof då dom blivit kära, och jag utnyttjat det genom att få bekräftelse. Jag är en väldigt lätt människa att fatta tycke för har jag märkt, pågrund av min utomordentliga förmåga att charma och manipulera och min omtänksamhet och värme. Men när det kommer krav på mig då spricker allt och jag blir väldigt sval och tar avstånd helt.
I grund och botten bryr jag mig väldigt lite om andra då jag har det alldeles för jobbigt själv och så mycket att tänka på. I sociala sammanhang, ex på jobb, kan jag vara lite disträ och borta i tankar vilket nog kan uppfattas som jag är nonchalant väldigt ofta.
Detta var lite om hur jag är. Finns ju mycket mer såklart :)
Känner igen mig i en del du skriver. Som med svartsjukan, jag är extremt svartsjuk och misstänksam. Har en kille, fast vi har nu mera ett öppet förhållande. Vi var tillsammans i tre år, inget öppet förhållande, och då kunde jag smygläsa hans sms/mail och så fort någon tjej jag inte vet vem det är la till han på facebook/kommenterade/gillade ville jag veta exakt vem hon var och hur han känner henne. Vi gjorde slut för ett år sen, men är nu mer eller mindre tillsammans igen. Svarar han inte när jag ringer är jag helt säker på att han ligger med någon annan. Jag har legat med en annan kille sen vi började räkna oss som ett par igen, han har inte varit med någon annan förutom nu för någon vecka sedan. Han berättade det när vi träffades sist och fastän jag själv kan vara med andra (och tycker jag har rätt till det) blev jag ledsen. Men kunde ändå hantera det och blev enbart ledsen, inte arg på honom. Det var jätteskönt för förut hade jag blivit helt galen av en sån sak. Flög bokstavligen på honom när han var otrogen mot mig förra året.
Har också dålig självkänsla, men det växlar väldigt. Ibland tycker jag att jag är jättesnygg och hur bra som helst. I nästa tycker jag att jag är extremt ful och allt är bara fel. När jag gick i högstadiet hade jag perioder när jag inte ens kunde se mig själv i spegeln, så är det inte längre.
När det gäller sex så har jag inte legat med många, men har ändå använt det som tröst samt att jag inte är speciellt noga med skydd. Äter p-piller men de slarvas det rejält med emellanåt. Fick klamydia förra året. Om jag är arg, ledsen eller har mycket ångest brukar det väldigt ofta sluta med att jag och min kille har sex. Antingen det eller så skär jag mig (sällan nuförtiden) eller hetsäter.