Borderline

Joo och så glömde jag en viktig sak i min egen historia. Det är nästan komiskt så här i efterhand haha, men för mig var det verklighet..när jag väl hade "bestämt" mig för att få tillbaka min man behövde jag ju SÅKLART göra slut med min nya kille FÖRE min man ville ens fundera på att ta tillbaka mig, han hade dessutom börjat dejta en annan tjej då..så jag kunde/vågade inte göra slut med den nya killen först för min man ville inte säga ja INNAN jag hade gjort slut. Vilket jag idag självklart förstår, varför skulle han vilja sluta dejta denna nya tjej(som var hur bra som helst på alla sätt o vis och hade blivit kär i min man) om jag inte ens gjort slut med min nya kille  Och för att göra mig själv ännu mer pinsam, (var då 35år) försökte jag göra slut med min nya kille per telefon (han bor inte ens i Sverige) och direkt efter ringa min man för att fråga om han nu ville ta tillbaka mig, medan han säger nää jag behöver tänka på saken och EVENTUELLT göra slut med sin nya tjej. Så jag....SKÄMS  ringde tillbaka till min nya kille och sa att nää jag vill inte göra slut hahahahahahaha efter någon dag tvingade jag mig själv att göra slut på riktigt och faktiskt vänta på att min man tänkt klart o gjort slut med den nya tjejen. Den veckan som det tog var den värsta jag varit med om känns det som. Den tjej som min man träffade då skulle komma och bo hos honom (hon bodde i en annan stad) en sista helg och han skulle då berätta om allt detta och göra slut, men tanken på att hon skulle vara med honom gjorde mig CRAZY..det var helt fruktansvärt, vilken plåga..vad jag hade ställt till med!! Jag betedde mig som 14år..skäms så för allt jag ställde till med.

Så ALLT detta pga min diagnos, har aldrig varit så instabil som då! 

Nu har jag varit VÄLDIGT privat o utlämnande, men för att ni ska förstå lite mer hur Borderline "kan" vara vill jag berätta Tur att man är Anonym här  

Glömde en sak till från den tiden, att jag har hemska minnesluckor, (en sak till som psykologen kopplade ihop med en ev. psykos) det är ärligt flera veckor som har fallit bort, jag minns små stunder här o där men det mesta är en dimma, som att jag tittar på mig själv med någon annans ögon och kan inte påverka mig själv till att göra bättre beslut

Ingen som känner igen sig i att göra "konstiga" saker utan att riktigt kunna ändra riktning till bättre val eller vad man ska säga? :/  

HAHAHAHAHAHA, helt ok att du skrattar...det gör jag med IDAG Men just då var det total panik, kände mig så liten och rädd för att bli ensam och oälskad. Det beskriver mig och min självkänsla (också typiskt för Borderline)

Ja jag kan ju säga att jag höll på att klättra på väggarna, ringde honom varje timme för att kolla så de inte hade sex,hahahhaha även om han redan hade lovat mig göra slut och sagt att klart han vill ha mig tillbaka osv.  

Inte jag heller innan det och inte efteråt heller :/

Dålig på att förklara men att vara så uppe i något som man bestämt sig för och även om man VET att det är galet o fel inte kunna ändra på sitt "beslut" Jag framställer mig själv lite som schizofren känns det som...usch..jaa..jag vet inte :/

Jag har sagt till henne att hon borde söka terapi, men hon slingrar sig oftast. Ena dagen är det alla andra som är sjuka och behöver hjälp, andra dagen säger hon att det handlar om pengar och att hon inte har råd (i Sverige har väl alla rätt till subventionerad psykiatrisk öppenvård), eller att hon minsann har gått men att bla bla bla... Allt för att slippa ta tag i roten till problemet. Jag kan tänka mig att hon lätt skulle kunna manipulera en eventuell psykiater och ta de mediciner som erbjuds, men sedan dra sig för all typ av terapiarbete.

Jag tänker i alla fall ligga lågt ett tag framöver och att inte kontakta henne alls, efter ett anfall hon fick förra veckan då hon betedde sig helt galet, och skrev flera rabiata meddelanden både via mail och sms.

Ang. barnen kan jag givetvis försöka hindra henne från att kontakta dem. Men när de blir tillräckligt stora måste jag nog ändå försöka förvarna dem och berätta att hon inte alltid mår bra, vilket leder till att hon säger elaka saker och blir oberäknelig... 

tycker det låter som om han har borderline?

Här är allt svart med. Gjort slut med pojkvännen. Blivit utslängd, kastat hans kläder i soporna, samt drämt till han för han kallar mig sjuk. Legat i sängen i tre dygn, och nu kl 17 så vänder det. Jag ska lösa detmed pojkvännen igen(hoppas) spela biljard och fira min födelsedag.

Bord lägga in mig, för inga mediciner fungerar. Jo, oxascand i hästdos med theralendroppar, får mig lugn efter en timma.
 

Jag har upplevt de värsta två veckorna i mitt liv, började ju med en ny medicin som totalt fuckade upp mitt liv, med både självmordstankar och självskadebeteende (skurit mig) Så heja mig!!!

Atarax är värdelöst, hoppas det hjälper dig, för mig var det som att äta sockerpiller. 

Nu har jag inte Borderline, men fick under några veckors tid (när en nära släkting gick bort) som tonåring äta Atarax och på mig gjorde det susen, jag blev kall och okänslig. Det var skönt just då i varje fall.