Ni som är otrogna, varför???

I grunden handlar det väl om ren egoism , där man fixar ett finfint upplägg åt sig själv med en partner hemma som uppfyller behoven av trygghet , familjeliv , etc.. och en till partner vid sidan av som uppfyller "behoven" av pirr i brallan , passion , etc... och sen säger man det som behövs till både sin partner hemma och älskaren / älskarinnan för att få behålla sitt fina upplägg....

Ja , jag kan hålla med om att det stämmer nog i fall som dina där det handlar om ett missbruk , men i så gott som alla andra fall så handlar det väl till stor del om egoism ?

1) Man blir kär i någon , man eftersom man inte gärna vill köpa grisen i säcken , så "provar" man på ett tag ser hur det funkar med den nya.. när man är redo så gör man sig av med den gamla.

2) ONS , man blir helt enkelt kåt och tillfredställer sin kåthet utan en tanke på vad det innebär för sin partner.

3) Man blir kåt på kollega , granne , vän , etc , man blir attraherad av personen men skulle inte vilja leva med personen , man tycker om sin nuvarande partner och trivs med sitt förhållande men saknar pirret och passionen , eller helt enkelt vill ha en annan slags sex...alltså gör man slag i saken och.. sexar loss vid sidan av och upplever allt det man vill uppleva men behåller fördelarna med ett långvarigt förhållande  , äte kakan och har den kvar.

4) Man har andra sexuella preferenser än sin partner , gillar saker som ens partner inte gillar , men man tycker ändå väldigt mycket om sin partner , alltså skaffar man sig sexet med någon anan och behåller allt det goda i sitt befintliga förhållande...

Finns många fler "anledningar".. men är inte samtliga ren egoism ?
Man sätter sina egna känslor och "behov" före sin partners känslor och behov , struntar i vad ens handlingar får för konsekvenser för andra ?

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter... intressant att läsa hur man tänker

Men en sak är jag nyfiken över... om du är medveten om dina problem , varför är du då i ett förhållande ? Vore det inte bättre att vara singel och undvika att såra någon ? 

Håller med , tyvärr allt för vanligt att använda sk förklaringar som ursäkter. Oavsett vilka förklaringar man kan tänka sig hitta så ursäktar inget av dem det man gör..... det finns förklaringar till allt... det finns förklaringar till att pedofiler gör som de gör oxå... men det betyder fortfarande inte att deras handlingar är acceptabla.

Håller med dig , och du du är nog ett undantagsfall vad gäller självinsikt och att stå för dina handlingar , tyvärr allt för vanligt att man ursäktar sitt beteende med diverse anledningar och att man mer än gärna lägger skulden på den man bedragit och förhållandet i ett försök att slippa ta ansvar för sina handlingar.... även om du inte gör det så gör nog 9 av 10 så. POCh då är det inte så konstigt att den som blivit bedragen många ggr börjar tvivla på sig själv.

Ett klassiskt scenario är när någon bli avslöjad med att vara otrogen så vill personen inte gärna prata om sin otrohet , men vääääldigt gärna prata om sk anledningar... varför då ? Egentligen är det väl ganska självklart.. otroheten står den otrogne för alldeles själv och det är h*n pinsamt medveten om (även om h*n inte gärna vill erkänna det , ibland inte ens för sig själv) , förhållandet däremot är något som båda bär lika mycket ansvar för  , mao så är det en väldigt bekväm syndabock , för genom att använda förhållandet som en ursäkt för sin otrohet så hamnar man på samma nivå vad gäller skuld , båda är ju lika ansvarig för hur förhållandet blev , till skillnad från otroheten som man bär ansvaret för alldeles själv.... och det passar ju den som står där med skuldkänslor väldigt väl... jätytepraktiskt att kunna läma av sig ansvaret och helt plötsligt dela det med sin partner... men det är som sagt rent skitsnack... jag kan mycket väl förstå varför någon som varit otrogen väldgt gärna vill tänka så... jag har däremot svårare att förstå varför skitsnacket blivit så vanligt att det nästan tas som sanning... så fort ordet otrohet kommer upp så poppar oxå... men det finns ju anledningar juuuu... som ett brev på posten.

Ja , det finns förklaringar till i stort setta ALLT , men det gört väl inte handlingen i sig bättre för det ? Ocoh varför ska dessa förklaringar dras upp öht ? 

Vi tänker nog ganska lika även om vi står på var sin sida av erfarenhetsgränsen... jag irriterar mig oxå på att förhållandeproblem så ofta används som giltiga ursäkter att det mer eller mindre blivit en vedertagen sanning att förhållandeproblem=otrohet , vilket gör att man i tråd efter tråd repeterar samma sak om och om igen eftersom påståendet dyker upp i stort sett varje tråd som handlar om otrohet.

Jag har som sagt inte lyckats hitta någon bra förklaring till varför så många så gärna vill se det så , jag antar att det många ggr handlar om att man helt enkelt inte vill ta till sig att människor kan bete sig oerhört grymt och egoistiskt mot varandra helt utan någon bra anledning , man försvara dessa anledningar helt enkelt för att inte förlora sin tilltro till mänskligheten... man vill helt enkelt inte tro att människor kan göra så mot varandra utan anledning , alltså letar man febril efter något som förklarar det som ursäktar det.

För oss som sett beteende på första parkett är det inte längre ett problem , man har ju själv sett och upplevt hur offatbart egoistiskt och empatilöst någon som ska föreställas stå en närmast kan bete sig , det är nog det som tar längst tid att acceptera , att verkligen förstå. Alla sk anledningar kan man ganska lätt förstå , de flesta har nog någon gång känt sig attraherad av någon annan , varit otrogna i fantasin , etc... så det är saker man lätt kan relatera till , däremot är det mycket svårare att försöka förstå hur ens partner kan ha agerat så falskt , kunna ljuga och leva dubbelliv så länge utan några somhelst problem. Sånt må¨ste nästan upplevas för att förstås helt och hållet , detsamma kan jag tänka mig gäller i det omvända fallet.

Ang tillt så tror jag egentligen inte man tappar den helt och hållet jag tror det helt enkelt handlar om att man blir mer realistisk , när man säger att man dör en smula efter en sådan kris så stämmer det faktiskt rätt väl fast kanske på ett annat sätt än vad man först tror. Det som dör är naiviteten tron på att en människa kan vara alltigenom god man blir mer realistisk och lär sig att alla människor är kapabla till både och. Vilket man tidigare kanske inte förstod på riktigt. Det ör kanske det du menar med att du inte litar på din partner helt eller när du skriver att du inte vil att han "förstörs" Vi är nog alla summan av våra erfarenheter både goda och dåliga och visst fan blir man förändrad av enerfarenhet som otrohet det kan nog de flesta skriva under på

Det är du väl oxå , det är det jag menar , människor kan vara både och , samma person kan göra både bra och dåliga saker , en person som är otrogen mot sin partner är kanske så trevlig mot sin partner i just det avseendet men kan samtidigt vara en underbar mamma/ / pappa/ vän ...etc. En av mina absolut närmsta vänner har alltid varit notoriskt otrogen i alla sina förhållanden , man kan väl lugnt påstå att han inte är mycket till partner , men som vän är han fantastisk , bättre vän får man leta efter

Du kanske passar bättre i ett pollyamoröst förhållande ?

Nja , finns en gnutta sanning i det Nenne skriver... allt handlar ju inte om omständigheter och relationsproblem , det handlar lika mycket om karaktär , personlighet , ALLA hoppar ju inte isäng med någon annan så fort det blir en svacka i förhållandet , ALLA är inte otrogna för att de saknar bekräftelse hemma , minst lika många VÄLJER andra sätt att lösa personliga eller relationsproblem på. Om det vore så så skulle otrohetsstatistiken ligga på 100% eftersom alla förhållanden har svackor , förälskelsen lägger sig i alla förhållanden förr eller senare , alla människor går igenom personliga svackor. Men så är det bevisligen inte , minst lika många låter bli.

Missförstå mig inte nu jag menar INTE att otrogna människor på något sätt är skurkar och sämre människor , jag tror man kan vara en underbar mor , far , vän , etc och ändå vara otrogen , det jag menar är att otrohet är ett fullt medvetet val och inget som bara händer och det valet (precis som alla andra medvetna val) är delvist baserat på karaktär och personlighet och inte bara på omständigheter.

Istället för att tycka synd om sig själv och skaka av sig ansvaret för det man gör med... det är bara så jag är... så borde man istället gå till botten med VARFÖR man känner att man behöver svika sin partner och sedan göra något åt det , i varje fall om man har en gnutta medmänsklighet och bryr sig om att man kommer såra och förnedra en människa som ska förestlas stå en nära. Jag tror att man själv mår bättre av det i längden än att leva dubbelliv på obestämd tid.

Att bara konstatera att... jag vet inte varför jag gör såhär och dra på sig offerkoftan löser lixom inget , känns lika meningslöst som att stå och slå en klubba i skallen på någon , tycka synd om sig själv och den man slår men likt förbannat fortsätta med det... typ... snyf snyft , jag vet inte varför jag slår, snyft snyft , jag kämpar verkligen för att sluta , snyft snyft... och så slår man lite till ? 

Om du nu har så dålig självkontroll att du inte kan kontrollera dina handlingar så borde du väl söka hjälp för det , då har du ett personligt problem som inte kommer lösas av att du tycker synd om dig själv , jag tror det första steget är att öht hitta vilja att sluta , så länge man inte vill sluta så kommer inga råd hjälpa , jag tror många behöver en spark i baken för att hitta den vilja , många ggr kommer den i form av ett avslöjande , då man med egna ögon får uppleva den förödelse man skapat , men så länge man kan äta kakan och ha den kvar så är det svårt att hitta den viljan , möjligen känner man en gnutta dåligt samvete , vissa mer , vissa mindre , men jag tror att det helt överskuggas av det man får ut av sin otrohet , dessutom är vi människor utrustade med en fanstastisk förmåga att alltid kunna hitta någon bra ursäkt för våra handlingar , det finns alltid ett men , alltid en förmildrande omständighet , alltid någon eller något att skylla på , offerkoftan är bara ytterligare ett sätt att hantera dåligt samvete , man gör sig själv till ett offer , bara en bricka i ödets spel , därmed förflyttar man oxå ansvaret för sina egna medvetna val till något mer svårdefinerat... ödet...men i verkligheten har ödet inget med saken att göra , man sitter där man sitter pga av en rad medvetna beslut man tog på vägen och hela tiden har man haft en möjlighet att välja annorlunda.

Så Anna , jag tycker du beskriver väldigt bra vilken process en otrogen person går igenom , en väldigt nyttig insikt i hur man tänker , varför man gör som man gör , och dessutom modigt eftersom jag antar att du var medveten om att du skulle få kritik för det i samma sekund du skrev det... det ska du ha all cred för.

Men vad gäller ditt eget förhållande och dina egna problem så tycker iaf jag att du borde sluta tycka synd om dig själv och bara konstatera att "det är så jag är" och istället gå till botten med VARFÖR du gör som du gör (kanske mha terapi och sedan iaf försöka hitta viljan att komma tillrätta med det , säkert mycket lättare sagt än gjort men oxå en nödvändighet för att få till en verklig lösning och inte bara halvhjärtade försök du egentligen innest inne vet inte kommer hålla , ibland krävs det en krash , en rejäl magplask för att man ska komma ur sitt "missbruk" , för att verkligen hitta viljan att sluta , men det är kansdke det pris man får betala för att kunna bli HEL som person och leva ett HELT liv och inte ett halvt liv med en fot på vardera sida , ett dubbelliv.    

Du kanske helt enkelt inte klarar av att leva monogamt , du kanske helt enkelt är pollyamorös till din läggning och skulle fungera bättre i ett pollyförhållande alt som singel , du kanske inte är mogen nog för ett förhållande än utan behöver leka av dig ett tag som singel , who knows det kan finnas många förklaringar , kanske värt att fundera över för att få till en slutgiltig lösning.

Mmm man kan tycka så , och visst stämmer det du säger i många fall , men det är altid lätt att vara efterklock när man redan upplevt det , insett vilka misstag man gjorde , osv.... men för en person som precis hamnat där , precis som du gjorde en gång i tiden (jag med) så är det inte lika enkelt.. många ggr kommer det som en blixt ur klar himmel , man är helt oförberedd , man hamnar i chock , etc... det ÄR en lång process som tar tid att traggla sig igenom , inte para logiskt utan även känslomässigt , det tar tid innan känslor och förnuft synkar och då kvittar det hur många goda råd man får , man är helt enkelt inte redo att ta till sig dem.

Det tar tid att göra om den bild man hade av sin partner , acceptera att personen har gjort som han / hon gjorde , är den han / hon är. Rent statistiskt så är det endast 22% gör slut after en otrohet (iaf initiallt) , de flesta ger alltså sin partner en andra chans , men däremot är det ganska många av dessa förhållanden som spricker senare , när man hunnit berabeta det som hänt fullt ut.

Sen får man oxå hålla i minnet att man påverkas ganska mycket av sina egna efarenheter , för din del (och även min del) så fick att ge sin partner en ny chans negativa konsekvenser och en besk eftersmak , alltså är både du och jag benägna att inte göra om våra misstag , man lär sig avv sina misstag. För de par där det gått bra , så har det resulterat i positiva konsekvenser och de är antagligen mer benägna att råda andra att försöka på nytt.

Jag skulle personligen nu efter att själv ha upplevt att bli bedragen aldrig någonsin ge min nye partner en andra chans , trotts att jag nu har mycket bättre förståelse för varför folk är otrrogna och bättre förståelse för hur jag själv reagerar och agerar på sådana kriser , men jag vet oxå av erfarenhet vad det har för pris och att det (iaf för mig) inte är värt det , förhållandet blir aldrig sig likt igen , man kanke kommer över det men otroheten finns alltid kvar där och magin och det unika i förhållandet försvinner , VI känslan försviner. Men jag tror säkert det finns många som inte håller med och har helt andra erfarenheter , som sagt man påverkas nog ganska mycket av sina egna erfarenheter.

En klart viktigare fråga tror jag är... varför står du ut med skiten ?
Han gör så för att han vet att han kan det och du tillåter det , det visar du ganska tydligt genom att vara kvar med honom trotts att han fortsätter med det han lovat sluta med. Så vad hjälper det att "förstå" vad som rör sig i hans lilla huvud när hans handlingar talar sitt ganska tydliga språk ?

Säg att du nu lyckas förstå på pricken exakt hur han tänker... kommer det göra att han slutar ? Kommer det få dig att må bättre i din relation ?