Ni som är otrogna, varför???

Har blivit rejält förd bakom ljuset och bedragen två förhållanden i rad nu. Det är så inhelvetes kränkande. Skulle gärna också vilja veta. Är det ren egoismen eller vad är det som skapar otrohet? att en del riskerar rasera precis allt man byggt upp bara för att det pirrar lite i underlivet. Även fast relationen är trygg och har ett väl fungerande sexliv. Hur kan det vara??

Kommer fan aldrig kunna lite på någon igen. man tar skada verkligen! 

När du drack? Var du otrogen när du drack..förlåt om jag är lite trög här. Berätta mer

Tack föresten 

Det är en djävligt lång historia men skall försöka kortfatta mig

När frun stack, vart det en blodig strid med advokater och skit, fick aldrig chansen fråga henne. Den efter det blev bara fruktansvärt elak när sanningen uppdagades. Hon bad sen om ursäkt iofs och sen vet jag inte om det spelar någon roll men hon har adhd så det bara skriker om det. Det fick aldrig vara lugnt, skulle festas och gå på krogen jämt. Det visade sig att hon knullat runt ordentligt, fick gå och ta alla tester jag kunde komma på  som tur var frisk men det var bra nervöst. Bland annat hade hon smugit med en vän till mig i över ett år. Vännen fick en hederlig omgång stryk, skäms jag inte för en sekund!

Den senare var ett misstag så är det. Men frun och jag hade allt man kan önska sig. Fint hus, segelbåt, bilar och sommarstuga. Barnen var lyckliga och vi hade inga som helst problem. Tilläggas skall att före detta hustrun hörde av sig i slutet på förra året, för första gången på fem år. Säger att hon saknar mig och allt vi hade, ångrar att hon lämnade och allt. Men någon förklaring har jag inte fått. Och naturligtvis har hennes tåg gått för att inte komma tillbaka....

Har grubblat i åratal. Varför!?? 

Jo det har jag förstått, vill inte dra alla över en kam eller skuld belägga diagnosen adhd, utan misstänker hon även lider av någon personlighets störning. Har aldrig lyckats lura ut den biten riktigt

Tack Anna (?) för dina otroligt vänliga rader. Jag skall ta till mig dem verkligen 

Livet går fort, det gäller att leva det långsamt brukade min fader alltid säga... vad det nu har med saken att göra 

Har inte sett det så, ligger en del i det. Tror fan du har tolkat det rätt. tack Tänk att du slog huvudet på spiken, just det där "om du sett mig hade det aldrig hänt" vadå inte se... jag såg henne mer än någon annan lisom...jaja... vissa saker finns inga svar på som du säger. Och så den där "jag gick till honom för han är mänsklig" gissa om den skar som knivar... jösses!

Jag skall ta det vackert nu ett tag, slickar mina sår sen nyåret och håller mig på min kant. Sen får framtiden utvisa  

Puss o kram 

Men jag måste få fråga, du då? Hur går det för dig, hur mår du?

Har tänkt väldigt mycket på dem här dialogerna. Vill så gärna förstå och veta mer...

hur hanterar du det? 

Anonym (Anna);

Jag skrev ett jättelångt inlägg här i natt. Men precis när jag skulle posta lade den här sajtdjäveln ner och slutade fungera.   

Nej kasta skit, vem skulle må bättre av det, du har gett mig så otroligt mycket att fundera på, vänder på stenar och ser tillbaka på mina erfarenheter med lite andra ögon. Det har ingalunda gett mig alla svar, inte så. Men dem jag minns som känslolösa monster har plötsligt fått ett ansikte igen. 

Det är så otroligt surrealistiskt det du beskriver och berättar, låter som du ser din tillvaro som ett rent skärt helvete. Får känslan när jag läser dina rader att du står i god kontakt med dig själv, att du besitter en stor medvetenhet. Du berättar om din sjukskrivning, har jag förstått det hela rätt att den omfattar en utbrändhet? Alltså har du tagit upp med någon doktor eller någon över huvud taget hur du egentligen känner och mår? Vad säger dem i så fall?

Kram 

Ja det skulle jag också vilja fina du  kan nog inte skriva om det, mitt närminne suger get balle! fast det mesta kommer säkert fram ändå i kommande inlägg. 

Det du beskriver om att doktorn beter sig så skapar starka känslor hos mig, vilka idioter det finns! Det känns ändå som att du skulle ha stor hjälp och stöd av professionell hjälp, om det nu finns någon vill säga. Jag känner en stark oro, rent spontant (märkligt nog utan att alls känna dig) hur det kommer bli för dig när allt rasar, för det kommer det att göra, jag hoppas du är medveten om det. Det kan bli den absoluta prövningen för dig, men också vändningen. Kan inte nog poängtera hur viktigt det är att du inte står ensam och utsatt där själv då. Lögner är som ondska, det har en förmåga att plantera sig. Peter Lemarc sjunger; Kärleken är omöjlig där lögnen slagit rot. Det ligger mycket i dem enkla raderna. Kärleken kan helt enkelt inte gro där lögnerna växer, det gör lögner till kärlekens värsta fiende. 

Får jag ställa några frågor rättfram? Svara bara om du känner för det, trots allt skriver vi i ett öppet forum, men gillar du att knulla? Alltså med så många som du gör. Njuter du av att göra det eller är det för dig en drift mot din vilja du inte förstår? Älskar du din man? Eller kanske den svåraste frågan av dem alla... älskar du dig själv?

Mitt ex var lättat när allting uppdagades, sa hon i alla fall. Hon upplevde det så skönt att få lyfta bort alla lögner i sitt liv, trots att hon faktiskt förlorade väldigt mycket på de, min övertygelse är dock i hennes fall att hon bara kommer att skapa nya lögner och snart hamna i samma sits som förut, hon har gjort så här många gånger tidigare i sitt liv nämligen.

En referens till det är att jag har en riktigt gammal vän som hade det lite som du beskriver din situation, han trasslade alltid in sig i lögner och på sidan av relationer, vi andra blev med lögnare för att vi täckte och ljög för honom, det är ju inte bättre det. Men till slut rasade fasaden där också, fast han däremot lärde sig av det, tog sina erfarenheter till sig och förvandlade dem till visdom istället. Har har aldrig någonsin varit beblandad med en lögn sen dess, på minst tio år.

Vi är alla människor, jag som ibland kan vara en djup djävel försöker någonstans förenkla å grund av att vi människor har en förmåga att alltid komplicera så förbannat! Enkla frågor och svar, finna en smula harmoni i livet, är det inte lite primärt så säg  

tack snälla fina, det är du också. jag ser dig i dina rader, tänker på dig gumman. Hoppas allt jag har att det löser sig för dig och att du får må bra  Önskar jag kunde ge mer stöd. 

Du skall också ha ett stort tack, dina rader har varit till så mycket nytta för mig du anar inte  

Som jag nämnde tidigare så ser jag tillbaka på mina erfarenheter och dem kvinnor jag berättat om i tidigare inlägg med andra ögon, och det är faktiskt dina rader som inspirerat, dem hamnade märkligt nog framför mig mitt i en jättestor process där jag jobbar stenhårt med mig själv, där jag tar tag i allt jag under många år skjutit framför mig. Det visade sig nämligen vara så mycket tuffare än jag kunnat ana. Har inte sökt hjälp eller deppat ihop eller så, men ger mig själv egentid att grubbla och bearbeta, det är en mångårig kamp om kärlek och ideal som är över, kvar blev ett stort tomt hål..en jättelik sorg.  

Jag pratade med min exhustru häromdagen, hon sa - du låter så annorlunda! 
Hon menade på att jag lät så stark, likaså märkte jag hur mitt senaste ex ryggat undan, och hon har varit den som kört rejält med mig, elak och beräknande. Men trots hennes ADHD, narcissistiska egenskaper och åkommor har hon tystnat och rör sig väldigt försiktigt i våran kontakt (bor på en ort där många känner många), Jag tror dem båda märker att jag nu ser dem, vem dom är. Min bitterhet, hat och förakt som grodde i mig vände till en sorts förståelse. Jag hittade den vägen själv, men återigen så inspirerade din öppenhet, dina rader enormt mycket. Dessa hemska kvinnor fick ett ansikte igen i mina ögon sett. 

Okej, lite skumt lägga ut för mycket här i ett öppet forum men lite kortfattat så. 

Jag tror inte du skulle ödelägga mig vad menar du med det  

 

Vi kommer från två ändar av tråden, lite fantastiskt är det, att vi kommunicerar så här på ett djup jag inte har någon i min närhet att göra det med. Och två helt främmande individer! Ja vad säger man...

Skriva är bra! Det hjälper i alla fall mig massor. Du kanske skulle skriva en bok i ämnet, på det området är du onekligen kompetent med dina erfarenheter, kanske det skulle kunna hjälpa andra och dig själv.

Jag sitter och ser sista avsnittet av The walking dead... är helt uppslupen

Tänker på en sak, har du funderat på att ett öppet förhållande kanske skulle passa dig bättre? Jag har läst mycket om det inte minst på den här sajten, och låtit mig fascineras av hur människor i par relation faktiskt funnit en harmoni genom att leva i frihet att träffa vem dem vill men ändå behålla tryggheten i ett fast förhållande.

Det du beskriver nu verkar helt kaotiskt...hjärtat kommer sluta slå på dig känns det som. 

Måste kolla..nu är det spännande...skriver mer sen 

En tråd djävel ramlade framför näbben på mig. 

www.familjeliv.se/Forum-4-51/m69387058.html

Tycker hela den här historien stinker!

Men tack för intressant läsning  lycka till med allt

Tjingeling

mvh / Sucker