Anonym (Anna)

Äldre 4 Apr 17:19

234 svar

Ni som är otrogna, varför???

Anonym (Undrande.) skrev 2013-04-04 14:13:50 följande:

Ja, visst är jag, nä skämt o sido.

Min (livs)erfarenhet gör att jag istället för att explodera direkt så ligger det och pyr lite, lite som att suga på karamellen istället för att äta den direkt.
Ja, jag kan absolut köpa de med kicken, jag har ju själv behövt den.
Det är ju en jävla kick de får, när larmet går o de ska från 0-100 på ingen tid....
Adrenalinet rusar, jo det kan jag absolut förstå.

Jag är nästan rädd för min icke ilska, varför är jag inte arg?
Bara sårad, kränkt, respekten och tilliten har fått sig en käftsmäll, så mycket vet jag...
Samtidigt som jag inte ens är arg eller ledsen så vill jag vara det, han har ju burit sig illa åt.

mm det har han verkligen, men jag tror att det finns en förklaring som du kan förstå.. Antingen som i tråden här kanske eller nåt annat. Vilket som av det så är du en människa med djup förståelse och insikt det märks i det du skriver.

Med allt jag besitter på mig själv liksom så skulle jag reagera som du..

Jag vet att den här kicken i att ex smyg sms mms och från badrum i samma rum osv.. Är riktigt riktigt adreanlin påslag, ett av de bättre faktiskt. Att smyg mms i badrummet ger en större kick och liksom helis än att ha sex öppet och ev åka dit. För det där med att åka dit det glömmer man, dvs spänningen försvinner i takt med att kåtheten ökar ärligt talat.Eftersom man glömmer / förtränger omgivningen.
Men i mms på hemmaplan i ex badrum där glömmer man inte utan spänningen är med hela tiden. Löjligt och konstigt jag vet.. Men det är VERKLIGEN spännande från badrum och så.

Anonym (Anna)

Äldre 5 Apr 09:20

#136

Anonym (Undrande.) skrev 2013-04-05 07:16:31 följande:

Tack ska du ha, jo men jag har en del erfarenheter, båda goda och mindre goda.
Jag har gått en av livets hårdaste skolor och därmed fått lära mig att visar man inte respekt, tillit och förtroende för någon så kommer man stå där ensam en dag.

Jag pratade med älsklingen igår och fick väl inte mycket gensvar, mer än att han kunde "väl" plocka bort appen om nu den störde så förbannat....
Vi pratade fram och tillbaka och jag blev inte riktigt klok, eller fick inget bra svar ska jag säga på vilken gång i ordningen det var....
men tydligen är det inte första gången, jo att han ringde var det tydligen, men har skickat sms och mms till andra med, bilderna totalvägrade han dock att ens radera.
Ja, vad ska jag göra??
Hans telefon... jag är inte hans mamma.
Men en sak fick han nog in, han låg i soffan i 3 timmar och bara stirrade i taket, sen ber han mig lägga mig hos honom, vilket jag gör (konstigt va, så sårad och ändå kryper jag upp och lägger mig i famnen), tittar mig djupt i ögonen och säger, "Det är dig jag älskar, jag vill inte träffa de där tjejerna, det är bara en dum sak som fortsatt"..
Hur vida jag ska tro på det eller ej, ja det får tiden utvisa.
Viktigaste av allt är ändå att han vet att jag vet... Och att vi trots detta kunde somna i varandras armar igår.....

Jag vet inte om jag är för naiv som tror på detta...
Men det kände så jävla bra att ligga där med honom i soffan och titta på tv, även om jag inte hade ro att göra annat än att tänka så kan det kvitta, menar han vad han sa, vilket min magkänsla säger att han gör, ja då vore det faktiskt fan själv om vi inte klarar detta...
Det är ju trots allt denna karljävel som jag älskar...

Ja det är bara en dum sak som fortsatt.. För han har upptäckt kicken. Spänningen kicken och endorfinet som ger en större kick på ett annat sätt än brandsläckning och som ger välmående, vilket kickarna på jobbet inte gör..
Iom att han vet att du vet och godtog det så tror jag faktiskt att du på ett kärleksfullt klokt sätt tog udden av det ! :D

Så hade det vart för mig troligen, spänningen hade uteblivit.. Hur kul är det att mms hångla på dass då min man ändå vet vad jag gör..?
Och jag tror inte ( igen om jag utgår från mig) att han är kär i de tänder på de osv. Han tänder och triggar på grejjen, spänningen och sin egen känsla inte på de.
Du vet själva händelsen. Det är alltså inte alls något personligt
Ett exempel..:
En gammal, ca 15 år gammal, hittade mig och mailade. Jag verkligen tycker så illa om honom.. Usch. Men ändå-Jag mailar tillbaka och skriver det han vill höra ( kan inte skriva så mycket detaljer)Vi byter nummer börjar ringa.. Puss kärlek kåt blabla.. mms sms. Från badrum säng och så. Skickar kuk/fitt bilder osv. Jag ligger i badet mm mm.
Det var några år sen men jag minns det tydligt faktiskt, säkert för jag fick en aha flashback av din sambo..:)
Jag var så jävla på gång ! Sen träffade jag honom och han var precis lika kass i sängen som jag mindes, fyfan SÅ ovärt det !
Men jag fortsatte ändå.. Sen lät jag honom som alla andra rinna ut i sanden.
Hela grejjen med mms sms osv med honom handlade överhuvudtaget inte om honom. Utan det var enbart grejen. Det vet jag eftersom jag känner honom och jag vet ju att jag inte ens tycker om honom det minsta.

Så, jag tycker inte du ska göra något faktiskt. MEN jag tycker han av respekt för dig borde radera bilder..! Det är det minsta han kan göra. Jag hade raderat men det hade tagit emot ENORMT kan jag säga.. Varför det hade och har tagit emot att radera det vet jag inte.. Det bara hade och har det..

Anonym (Anna)

Äldre 9 Apr 14:57

#139

Jag inser absolut mitt eget ansvar i det hela, därmed inte sagt att jag har kontroll över det. Det är skillnad.

Ibland måste man ha hjälp och vård för att ta sig ur saker.

Inte heller påstår jag att mina handlingar är och bör accepteras, eller möta förståelse. Jag ursäktar mig inte, men jag vill att andra ska se det från den andra sidan och därmed få en viss "förståelse" för att det inte är den bedragne som alla gånger gör fel. Det är många som tror att de gjort fel i relationer och tror att det är fel på de som gör att partnern är otrogen.
Jag vill belysa att det är den otrognes fel inte den bedragnes.

Som sagt jag ursäktar mig inte, inte ett dugg. Jag är bara tidigare helt oförmögen att stå över mitt eget missbruk och destruktiva beteende, som har vart för mig helt bortom kontroll.

Jag börjar sakta få kontroll nu. Men igen -Det finns inga ursäkter att skada andra människor. Oavsett varför. Men det kan finnas ORSAKER till att man gör det.

Anonym (Anna)

Äldre 9 Apr 16:14

#141

Fool skrev 2013-04-09 15:25:14 följande:

Håller med dig , och du du är nog ett undantagsfall vad gäller självinsikt och att stå för dina handlingar , tyvärr allt för vanligt att man ursäktar sitt beteende med diverse anledningar och att man mer än gärna lägger skulden på den man bedragit och förhållandet i ett försök att slippa ta ansvar för sina handlingar.... även om du inte gör det så gör nog 9 av 10 så. POCh då är det inte så konstigt att den som blivit bedragen många ggr börjar tvivla på sig själv.

Ett klassiskt scenario är när någon bli avslöjad med att vara otrogen så vill personen inte gärna prata om sin otrohet , men vääääldigt gärna prata om sk anledningar... varför då ? Egentligen är det väl ganska självklart.. otroheten står den otrogne för alldeles själv och det är h*n pinsamt medveten om (även om h*n inte gärna vill erkänna det , ibland inte ens för sig själv) , förhållandet däremot är något som båda bär lika mycket ansvar för , mao så är det en väldigt bekväm syndabock , för genom att använda förhållandet som en ursäkt för sin otrohet så hamnar man på samma nivå vad gäller skuld , båda är ju lika ansvarig för hur förhållandet blev , till skillnad från otroheten som man bär ansvaret för alldeles själv.... och det passar ju den som står där med skuldkänslor väldigt väl... jätytepraktiskt att kunna läma av sig ansvaret och helt plötsligt dela det med sin partner... men det är som sagt rent skitsnack... jag kan mycket väl förstå varför någon som varit otrogen väldgt gärna vill tänka så... jag har däremot svårare att förstå varför skitsnacket blivit så vanligt att det nästan tas som sanning... så fort ordet otrohet kommer upp så poppar oxå... men det finns ju anledningar juuuu... som ett brev på posten.

Ja , det finns förklaringar till i stort setta ALLT , men det gört väl inte handlingen i sig bättre för det ? Ocoh varför ska dessa förklaringar dras upp öht ?

Det var bra skrivet !

Nej det gör inte handlingen bättre men man kanske kan förstå den bättre..

Precis som alla missbruk så är man då man är mitt i det så jävla maktlös inför det. Man är så jävla maktlös och med dragen och hjärnan är helt utsuddad. Så det kan vara riktigt svårt att stå till svars för sina handlingar.. Man har inget svar ! Det finns inte något. Jag har inget. Jag kan bara beklaga att jag inte har kontroll över mig själv, mitt missbruk och min självdestruktiva sida.
Det är igen ingen ursäkt alls, knappt en förklaring heller men ja, kanske till viss del. Det är iaf den enda jag har.

Jag vet att jag bär eget ansvar till mina handlingar MEN jag har ingen kontroll över de.

Min förhoppning är att många av de bedragna ska lyfta av sig sin skuld i det hela som du så bra beskriver. Och förstå att det oftast är helt och hållet den otrogne som bär skulden oavsett varför.

Jag bär hela min skuld min man har ingen alls, han har aldrig gjort något för att "förtjäna" den här behandlingen, inte på nåt sätt. Jag har svårt att tro att det ens finsn en människa som skulle "förtjäna" det.

Och jag skulle gärna prata med honom och berätta hur det är och varför samt att han inte alls bär nån som helst skuld i det hela. Utan att det ligger hos mig -Jag är missbrukare och sjuk. Men tyvärr går det inte som jag skriver, det har gått för långt och det tog för lång tid innan jag fick mönstret och insåg hur det var. Tidigare så har jag i tanken anklagat honom : Det är hans jävla fel, jag känner mig si och så med honom han gör si och så osv osv.. I oändlighet.. Tills jag plötsligt insåg att fan vad fan ! Han har ju inte alls gjort nåt. Det är jag som gör och som har honom som syndabock och ursäkt..

Jag är feg och rädd jag vet. Feg för hans skull för jag vill inte att han ska veta, jag vill inte att han ska gå sönder.. Och feg för min skull eftersom jag skulle gå sönder ännu mer + att barnen blir drabbade och indragna i det mest makabra sveket en människa kan utsättas för.. Rädd för att jag ännu inte insett vidden av mina handlingar jag är inte där ännu riktigt.
Och rädd för att jag aldrig kommer att kunna acceptera det jag gjort och leva med det..
Rädd för att jag inte ens själv ännu har fattat hur stort missbruket är och hur många områden det har påverkat och förstört i mitt liv.

Jag har ju många missbruk :
Sex
Kärlek
Förälskelse
Förförelse
Otrohet
Flört
Arbetsnarkomani
Shopping

Som alla vet är missbruk svårt att hantera svårt att ta kontroll över alldeles själv för i missbrukarens grund finns för det mesta en förklaring till varför missbruket uppstått -Det är den grunden som är den svåra. Oavnpå det kommer sen allt man förstört i sin rasande och ursinningslösa framfart som missbrukare..

Rätt lång lista och de går i varandra, det ena ger det andra.. Och ja jag är fucked up.. Jag vet
Jag gör hela tiden saker och handlingar som går emot min friska sida. Vilket drar mig till den andra sidan sakta men säkert, för som jag skrev, jag vet inte vem jag är längre då missbruket har tagit överhanden och blivit mer jag än mitt andra jag.

Anonym (Anna)

Äldre 9 Apr 17:05

#143

Fool skrev 2013-04-09 16:52:18 följande:

Vi tänker nog ganska lika även om vi står på var sin sida av erfarenhetsgränsen... jag irriterar mig oxå på att förhållandeproblem så ofta används som giltiga ursäkter att det mer eller mindre blivit en vedertagen sanning att förhållandeproblem=otrohet , vilket gör att man i tråd efter tråd repeterar samma sak om och om igen eftersom påståendet dyker upp i stort sett varje tråd som handlar om otrohet.

Jag har som sagt inte lyckats hitta någon bra förklaring till varför så många så gärna vill se det så , jag antar att det många ggr handlar om att man helt enkelt inte vill ta till sig att människor kan bete sig oerhört grymt och egoistiskt mot varandra helt utan någon bra anledning , man försvara dessa anledningar helt enkelt för att inte förlora sin tilltro till mänskligheten... man vill helt enkelt inte tro att människor kan göra så mot varandra utan anledning , alltså letar man febril efter något som förklarar det som ursäktar det.

För oss som sett beteende på första parkett är det inte längre ett problem , man har ju själv sett och upplevt hur offatbart egoistiskt och empatilöst någon som ska föreställas stå en närmast kan bete sig , det är nog det som tar längst tid att acceptera , att verkligen förstå. Alla sk anledningar kan man ganska lätt förstå , de flesta har nog någon gång känt sig attraherad av någon annan , varit otrogna i fantasin , etc... så det är saker man lätt kan relatera till , däremot är det mycket svårare att försöka förstå hur ens partner kan ha agerat så falskt , kunna ljuga och leva dubbelliv så länge utan några somhelst problem. Sånt må¨ste nästan upplevas för att förstås helt och hållet , detsamma kan jag tänka mig gäller i det omvända fallet.

Ja.. Folk vill gärna ha en "gud" att skylla på liksom.. Jag tror som du att det handlar om svårighet att ta in det ofattbara, det bara måste bero på något ! Och jag tror även att det ofta finns en ojämn vikt så att säga.

Den totala tilliten osv som man känner till sin partner kanske inte är 100 % ömsesidig.
Vi har ju alla olika uppfattning om ex tillit. Min man tror nog att jag litar på honom till 100 men sanningen är att jag inte litar på honom eller någon alls, inte ens för ett ögonblick.
Men det går inte att säga för det finns ett märkligt likhets tecken mellan , inte lita på = jag är skyldig vad har jag gjort för att inte bli litad på osv.

Fast han har inget gjort det ligger hos mig. Men en person som inte lider av den tillits brist som jag ör förstår inte det..

Anonym (Anna)

Äldre 9 Apr 18:06

#146

Fool skrev 2013-04-09 17:43:31 följande:

Ang tillt så tror jag egentligen inte man tappar den helt och hållet jag tror det helt enkelt handlar om att man blir mer realistisk , när man säger att man dör en smula efter en sådan kris så stämmer det faktiskt rätt väl fast kanske på ett annat sätt än vad man först tror. Det som dör är naiviteten tron på att en människa kan vara alltigenom god man blir mer realistisk och lär sig att alla människor är kapabla till både och. Vilket man tidigare kanske inte förstod på riktigt. Det ör kanske det du menar med att du inte litar på din partner helt eller när du skriver att du inte vil att han "förstörs" Vi är nog alla summan av våra erfarenheter både goda och dåliga och visst fan blir man förändrad av enerfarenhet som otrohet det kan nog de flesta skriva under på

Ja man blir förändrad absolut.. !

Och jag vet inte om jag håller med dig ang godheten,, eller så missförstår jag ? Eller så saknar jag ödmjukhet.. :)

Jag anser mig vara en god människa, för god för det mesta faktiskt. Det jag gör går helt och tvärt emot mig själv..
På ett jävla konstigt sätt, det är det som delvis är destruktiviteten i det hela..

Anonym (Anna)

Äldre 9 Apr 20:34

#148

Fool skrev 2013-04-09 19:18:25 följande:

Det är du väl oxå , det är det jag menar , människor kan vara både och , samma person kan göra både bra och dåliga saker , en person som är otrogen mot sin partner är kanske så trevlig mot sin partner i just det avseendet men kan samtidigt vara en underbar mamma/ / pappa/ vän ...etc. En av mina absolut närmsta vänner har alltid varit notoriskt otrogen i alla sina förhållanden , man kan väl lugnt påstå att han inte är mycket till partner , men som vän är han fantastisk , bättre vän får man leta efter

Ja, så sant så.. :)

Man kan ju tro att mitt beteende skulle upphöra om jag vore singel ( jag vet, borde för jag inte fötjänar nån ) men det gör det inte. Det blir om möjligt värre.. Jag hittar några att trippel dejta sen snärjer jag in mig i lögner på det sjukaste sätt..

Anonym (Anna)

Äldre 10 Apr 18:39

#150

Fool skrev 2013-04-10 09:49:52 följande:

Du kanske passar bättre i ett pollyamoröst förhållande ?

Nej varför då ?

Missbruket kvarstår, det handlar inte om att jag vill ha alla män och kvinnor som finns och ha sex med de. Det handlar om att jag har ett missbruk och håller på att sakta ha ihjäl mig själv.

Tvärtom borde jag gå i kloster..

Anonym (Anna)

Äldre 19 Apr 10:38

#152

Anonym (Undrande.) skrev 2013-04-19 10:32:46 följande:

Tror du ett kloster hade hjälpt?
Ja, kanske, nämdemansgården funkar ju för vissa alkoholmissbrukare, antabus eller annan avgiftning.

Hej Ts :)

HUR går det med allt.. ?

Anonym (Anna)

Äldre 19 Apr 10:53

#156

Anonym (Undrande.) skrev 2013-04-19 10:45:46 följande:

Hejsan Anna :)

Jo, det är blandade känslor här, vissa dagar är skitbra, andra mindre bra...
Telefonen kan ibland fortfarande vara väldigt viktig och igår när jag återigen tyckte att han började bli tråkig framför tv, då hade han haft den i handen i princip 3 kvällar på rad fick jag till svar att han hade 2 olika kompisar med olika problem som ville ha hans stöd...
Jag tyckte väl att han kunde ju sagt det innan han märkte att jag började surna, men jag tror faktiskt att det är så, och med min svartsjuka, osäkerhet och mindre tillit till honom just nu är jag fruktansvärt glad att han "bara" haft telefonen och inte besökt dem....

Han borde söka hjälp Ts för att ta tag på sitt problem, och som sagt det finns hjälp för er båda tillsammans.

Du är värd bättre, än att nöja dig med "smulorna"

${#emotions_dlg.flower}$

Anonym (Anna)

Äldre 19 Apr 11:08

#159

Anonym (Undrande.) skrev 2013-04-19 11:03:29 följande:

Jo, jag vet... Just nu vill jag bara ta mig över lite mer än ytan... Jag tror att samtidigt borde jag jobba med min svartsjuka.... Det kan ju vara så att jag överreagerar, inte allt, men en liten del kanske?
Jag vet ju vad jag hörde i samtalet, jag vet att han är oerhört charmig, han säger det man vill höra...
Det var ju så när vi började träffas.

Första gången jag hörde hans röst... helt underbar dialekt, han sa saker jag tyckte om att höra, saker jag ville höra.
När vi träffades var han lika underbar, sa och gjorde saker som fick mig på fall....
Idag, nästan 2 år senare är han lika underbar, både rösten, sakerna han säger, sakerna han gör, det vi gör ihop...
Sen e de ju den andra sidan som tillkommit, för det började när han köpte ny telefon.

Som sagt, jag är fruktansvärt svartsjuk och det skulle egentligen inte förvåna mig om jag till viss del målat fan på väggen...
Träffat dessa brudar har han i alla fall inte gjort...

Ja och det är just en av sakerna ni kan få hjälp med tillsammans.

Han behöver hjälp med sitt och du med ditt, jag lovar att ni skulle ha en oerhörd hjälp av det !
Kanske har du det, kanske inte.( målat fan på väggen) . Men du ska inte behöva må så här! Och han ska inte utsätta dig..

Anonym (Anna)

Äldre 19 Apr 11:42

#161

Anonym (Undrande.) skrev 2013-04-19 11:11:30 följande:

Jo, det är ju sant.... Vi gör ju det på lika villkor... med hjälpen.. Vi har ju uppenbarligen problem båda två.
Och vi lider nog av det båda....

Ja det tror jag faktiskt att ni gör.. Jag tycker ni ska söka den hjälpen för er båda, det kommer vara ohållbart i längden för er att hålla på så här. Och jag TROR att du är den som kommer bli sjuk först och gå ner för räkning.. :(

Anonym (Anna)

Äldre 27 Jul 21:05

#226

Hej ts ! Jag blev påmind av en annan tråd om den här.. Hade glömt bort den lite -inte helt.

Hur går det med allt ?

Jag länkar den här till tråden ang sexmissbruk

Anonym (Anna)

Äldre 19 Dec 18:42

#232

( Och Anna 2 ) Hej ts !

Ett år drygt har passerat sedan tråden började, jag undrar hur det går för dig ? Jag tänker ofta på dig då jag har svackor, som nu t ex :) Hoppas att du mår bra och att det går bra, du kanske inte har kvar datorn eller hänger på FL så du kan svara, men ändå.

Julen är här tomheten är här saknaden efter att vara normal är här -längtan efter att inte ha den här tunga ryggsäcken är påtaglig önskan efter att ha allt ogjort är enorm samtidigt som längtan efter rushen i förälskelsen och adrenalinet av lögnen och dubbellivet är nästan ännu starkare.
Jag är så förbannat less, ångesten är skyhög. Jag sitter på händerna och vågar knappt använda datorn.
Ändå tänker jag.. : Vad fan är det för fel på det då ??? Jag kan väl leva och göra som jag vill ?! Vem fan ska bry sig i det !
Jag kommer ändå ALDRIG att bli " normal " !

Så - en trotsig 2 åring i ena hjärnhalvan och en härskande narcissistisk mamma som ropar hur jävla värdelös jag är i den andra. Vill dra långt åt helvete men sitter här-förlamad fast jag borde sätta julfart.. omg vilken frustration och vilken dubbelnatur.. Falsk falsk trasig

Älska mig..

Anonym (Anna)

Äldre 19 Dec 19:14

#234

Anonym (...) skrev 2015-12-19 19:03:45 följande:

Jag vill leva i en så kallad kärnfamilj, jag vill ha tryggheten och framför allt vill jag träffa mina barn varje dag. Jag älskar min man men är inte kär i honom. Jag är däremot "kär" och väldigt attraherad av en annan. Jag lever bara en gång och vill inte gå miste om att känna riktig passion och kärlek. Sen är det förmodligen ingen slump att jag valt just han jag vänstrar med. Jag är upptagen, han är upptagen, han är mycket yngre än mig, han är min kollega och jag är dessutom handledare åt honom på jobbet. Fem anledningar till att han är förbjuden, vilket ökar kicken och attraktionen. Även om det låter dumt så älskar jag känslan av att tävla om hans kärlek och vinna över honom till mig. Men framför allt är jag kär i honom och inte i min man och jag varken vill eller tänker gå miste om kärlek/attraktion i mitt liv.

Tänkvärt.. Tack för att du delade med dig ! Skönt att inte vara ensam..

Ni som är otrogna, varför???

INNEHÅLL