Kjellgren skrev 2013-03-30 16:29:02 följande:
Frågan om napp är inte så enkel att besvara. Mycket förenklat är det så att om man får öppet bett (kallas ibland nappbett) eller inte beror på hur tungan placeras när man sväljer. Barn som använder napp men som sväljer med tungan uppe i gommen får sällan nappbett medan barn som trycker fram tungan mellan tandraderna (kallas ibland infantil sväljning) får ett öppet bett eftersom tungan är en stark muskel och fungerar som en "tandställning" som pressar isär tänderna. Men det finns fler faktorer.
Öppet bett är mycket svårt att justera med tandställning om sväljmönstret inte ändras (försök själv att svälja på annat sätt än du brukar, det är inte lätt att ändra!).
Eftersom det hela är rätt krångligt att förklara brukar de flesta tandläkare säga att om barnet slutar med napp i 3-4 årsåldern eller innan de permanenta tänderna kommer så är risken för öppet bett litet. Något som alltså inte är hela sanningen.
Tumsugning ger sällan samma problem helt enkelt eftersom barn inte kan ha tummen i munnen hela dagen på samma sätt som napp, då kan de inte leka. Å andra sidan kan det vara svårare att sluta suga på fingrarna eftersom de finns till hands hela tiden.
Överbett är för övrigt hyfsat enkelt att fixa till med tandställning, det är det öppna bettet som bekymrar oss som tandläkare eftersom det är så svårt att få bra och de flesta personer tycker det är besvärligt att tex inte kunna bita av en macka med framtänderna.
Om du blev så mycket klokare vet jag inte.
Men du, de barn jag har mött på som har napp har inte nappen i munnen hela dagarna, speciellt efter det är 2-3 år. De flesta har när de ska sova (och då brukar även tummen komma fram), eller när de är ledsna.
Min bror gick jämt med tummen i munnen, hela tiden, så fort han fick chansen, det fortsatte långt förbi 3-4-årsåldern.
