Jag vill ha många barn, svärmor fick bara ett barn, hennes nya man ville inte ha fler barn. Detta sörjer hon än idag :-/. Är du det minsta osäker tveka inte för du ångrar dig sedan.
intressant tråd då jag själv funderar över samma sak... har inga barn alls men som jag känner nu vill jag bara ha ett. Har själv syskon som jag inte har särskilt stort utbyte med, men samtidigt vittnar ju många ensambarn om att de saknar syskon, så det är knepigt tycker jag.
Jag är ensambarn och saknar syskon.. Jag väljer själv att skaffa fler barn, väntar nu andra. Jag kan känna mig aå ensam ibland. Ser hur min mamma har en nära relation med sin syster och jag har i gen möjlighet att ha en sån relation.. Det är en sorg för mig
Jag hade några vänner som bara skaffade ett barn, när det barnet var tolv så avled hon. Då kände dom att dom borde skaffat fler för nu stod dom där utan barn. Under barnets uppväxt tänkte dom dock aldrig så.
Jag tror man gör det man som förälder trivs med jag skulle ha haft ett barn om vi inte även hade ett spiralbarn
jag är ensambarn och jag är varken bortskämd eller inte kunnat roa mig själv :)
dock har jag tack vare att jag inte har syskon fått mycket upplevelser (förmåner) som jag kanske inte skulle fått uppleva annars som resor, störst sovrummet...
bara för att man har syskon får man inte en kanonrelation och är bästa vänner för livet...!
den största nackdelen när man skulle "klippa bandet" och testa sina vingar, mina föräldrar hängde inte med på att jag blivit stor och tyckte nog det var jobbigt, som jag upplevde det. DÅ önskade jag att jag hade haft ett yngre syskon ;)
Jag är ett "ensambarn" (konstigt uttryck egentligen) och kan inte se att jag fått några men av det. Möjligen bortskämd med kärlek och uppmärksamhet, för pengar fanns det lite av.
Jag kände mig aldrig ensam som barn och blev utåtriktad, social och en hejare på att skaffa lekkamrater.
Jag tycker alltså att jag präglats positivt av min uppväxt såtillvida att jag aldrig har haft några som helst problem att underhålla mig själv eller att gå ut och skaffa vänner.
Jag var inte heller lillgammal men det kanske beror på föräldrarna eller ens egen personlighet, vet inte.
Tycker det är märkligt att folk som skaffar ett barn ska behöva förklara och försvara sitt val och som nästan blir anklagade för att vara hemska föräldrar som dömer barnet till ett liv i ensamhet.
Jag tycker det låter betydligt ruggigare när folk upphör att säga att de ska skaffa barn och istället börjar säga att de ska skaffa syskon - inte för att de önskar sig många barn utan för att annars blir det synd om det barn de redan har.
"Mamma, varför skaffade ni mig"?
"För att din syster/bror skulle få någon att leka med"
Vi är som sagt olika och detta är MIN upplevelse.
själv tänker jag planera för två barn :) sen får jag se. men blir det bara ett så är jag nöjd ändå :)
men det jag tänker på är att barn som inte har syskon eller är rejäla sladdisar i kombo med att börja fsk först vid 3 års ålder har svårt att dela med sig och vänta på sin tur. (jag jobbar på fsk)