Ni med "bara" ett barn...Ångrar ni att ni inte gjorde syskon? Ensambarn,hur hade ni det??

Jag är själv ensambarn och har ett barn själv. Jag har alltid saknat ett syskon. Speciellt när min mamma gick bort för två år sen. Vi planerar nog iaf ett syskon till vårt barn. Vill inte att denne ska vara ensam som jag var när jag växte upp.

Jag har ett barn och vi är överens om att inte skaffa fler. Jag känner igen det dåliga samvetet som du nämner och jag själv står mina syskon otroligt nära. Men, det finns ju inget som säger att våra barn får en bra syskonrelation heller.

Jag får ofta kommentarer om hur själviska vi är som inte vill skaffa syskon till vår son och att det alltid kommer att saknas något i hans liv, men jag försöker ignorera deras pikar. Jag menar, är det inte bättre att vi låter bli att skaffa barn mot vår vilja, och lägger 100% på det fina barn vi har? Vi vill inte skaffa barn för hans skull, det ska ju vara för att VI VILL ha ett till i så fall! Han kommer inte sakna något han aldrig haft.

Ensambarn blir bortskämda - javisst, det blir dom kanske. Jag anser dock att man inte kan skämma bort sitt barn med kärlek, och som enda barnet får ju han all vår kärlek själv, han är och förblir vårt allt! Vi är dessutom fullt medvetna om att det kommer krävas mer av oss föräldrar då vi har valt att inte ge honom syskon. Vi behöver alltså lägga mer tid på vår son för lek, bus, utflykter och mys, eftersom han inte kommer få den stimulansen av ett syskon. Vi är medvetna lm att det är vårt ansvar att se till att han får träffa mycket andra barn och ta hem kompisar till oss, för att tillfredställa alla hans behov. Vi har valt att inte ha fler barn, och då behöver vi vara berädda på att "offra" mer av oss själva och av vår tid.

Jag hade det inte så lätt som du beskriver det, ts, åkte på både förlossningsdepprission, mardrömsförlossning och kolikbebis som definitivt har skrämt upp mig. Mitt barn mår bättre av en glad, pigg och harmonisk mamma , än en deppig trött och stressad mamma (vilket jag riskerar, genom att skaffa ett barn till)

Jag känner flera ensambarn som har varit väldigt angelägna om att få mer än ett barn just på grund av att de själva var ensamma som barn (min man är ett sådant ensambarn). Så visst kan det vara en fin gåva att ge syskon till sitt barn, MEN jag undrar ifall det bör vara den enda drivkraften till att skaffa ett barn till. Det ÄR jobbigt att ha två barn, i synnerhet om man får dem tätt. Man bör nog inte ge sig in i att ha två småbarn om man innerst inne känner att man inte vill. Det tror jag inte är rätt mot något av barnen.

Däremot: måste ni bestämma er nu? Vänta i några år. När ettan är 4-5 år kanske det känns helt annorlunda? Då kanske det känns mysigt att tänka sig ett barn till? 

bara för att man är ensambarn blir man inte bortskämd.. Det var väl lite stereotypt

Jag trodde länge att jag "bara" skulle få ett barn och ställde (mot min vilja) in mig på det.

För dig som förälder tror jag inte att det är så jobbigt med ett barn. Att man måste underhålla det och så. Så upplevde inte jag det iaf. Men för barnet så tror jag det kan kännas ensamt sen när det blir vuxet och föräldrarna försvinner. Det blir inga kusiner på dennes sida osv.

Nu hade jag turen att träffa den stora kärleken en gång till, senare i livet. Så nu har min 18-åring en (snart två) små syskon! :)

Jag har bara ett barn. Jag är singel, men vill gärna ha fler. Jag är å ena sidan rädd för att inte få fler barn. Å andra sidan är jag glad att jag har ett, underbart barn.

Jag har varit ensambarn och det har varit både bra och dåligt. Har alltid fått 100 % uppmärksamhet och får även nu som vuxen mer både ekonomiskt och av mina föräldrars tid jämfört med om jag hade haft syskon. Man blir ju otroligt omhuldad som ensambarn och för min del har detta varit jättebra. Men visst har det varit trist också speciellt på semester eller julen då man firat som ensamt barn. 

Jag tycker inte man ska skaffa fler barn bara för att det första barnet ska få syskon om man inte vill ha fler för sin egen del. Jag var själv tveksam till att skaffa mer än ett barn och det blev nästan 4 år mellan mina p.g.a. att vi inte var sugna innan. Jag känner det som att alla mina barn ska vara lika önskade. Ingen ska komma för att någon annan ska ha syskon. Om ni väljer ett barn har barnet fördelar av det - väljer ni flera barn för att ni vill det så har barnet stor glädje av det också.

Ni kanske inte måste bestämma nu om ni ska ha fler? Ni kan väl vänta till nr 1 blir större och då känna efter om ni vill. Om inte den biologiska klockan tickar. 

Jag är själv syskonbarn, om man kan säga så? Jag har syskon alltså. Och helt ärligt önskar jag att jag vore ensambarn, livet skulle varit hundra gånger lättare under min barndom faktiskt. Det är en lyx anser jag! Men det är ju olika från hushåll till hushåll, barn till barn..

Normen är ju att man ska ha 2-3 år mellan sina barn. Men barn kan ha mycket glädje av ett syskon även om det är fler år emellan. Som vuxna behöver ju inte ens en åldersskillnad på 7-10 år vara mycket. Och vuxen är man ju största delen av livet.