• Anonym (less)

    "Kräver" att få träffa barnbarn varje helg

    Hej!

    Mina föräldrar är överlyckliga över första barnbarnet, vilket både jag och min man tycker är jättekul. Det är skönt att de engagerar sig och vill hjälpa. Men på sista tiden har det börjat kännas som ett tvång/ krav från deras sida. De anser sig ha rätt att träffa vårt barn varje helg (de kan inte på vardagar i och med sina arbeten). Har vi sagt nej blir de sura och anser att de kan få komma och "titta" lite, i alla fall en halvtimma, eftersom vi ändå är hemma. Andra gånger hittar de på "ursäkter" och dyker upp oanmälda (exempelvis lämna något). 

    Har försökt prata med dem och förklara att vi då och då vill ha en helg för oss själva, men de kan inte förstå vad jag menar utan tycker att de har rätt att vara delaktiga i barnbarnets liv och följa utvecklingen (eftersom det händer sååå mycket varje vecka). Vidare har de "smittat" ner svärföräldrarna med dessa argument så att de numera ställer samma krav om att få besöka oss.

    Jag och min man håller nu på att bli tokiga av att våra föräldrar ska springa här varje helg. Då och då vill vi ha en helg helt för oss själva, oavsett om vi är hemma eller inte! Vi har båda försökt prata och diskutera med dem, men inget gehör. Vad hade ni gjort i vår situation? Hur ofta är "lagom" för mor- och farföräldrar att hälsa på? Hur gör ni?

    Och nej, jag säger inte att jag ska förneka mor- eller farföräldrar en relation med vårt barn, so don't even go there!

  • Svar på tråden "Kräver" att få träffa barnbarn varje helg
  • jashrinah

    jag har aldrig varit en familjemänniska som ska träffa släkt och föräldrar hela tiden , jag skulle bli tokig då ! mamma ringer jag 1 gång i veckan max ,pappa pratar jag med när vi ses ( nån gång / halvår) mormor och morfar pratar jag i telefon med nån gång i veckan och träffar nån gång i halvåret , syster var det mer än ett år sedan jag träffade , har skrivit lite med henne på facebook , och det känns alldeles lagom ! vi är inte sådana som umgås en massa. 
    sambon däremot är hos sina föräldrar flera gånger i veckan , varje vecka är det någon familjemiddag eller liknande , dem följer jag med på , men helt ärligt så tycker jag att det är lite väl ofta med en gång i veckan!  

  • whybother
    Foxtrott skrev 2013-03-31 11:31:38 följande:
    Åh, jag hade blivit galen.

    Låt dem sura.

    Hade du och maken era mor- och farföräldrar i era barndomshem varje helgunder barndomen? Om inte, fråga era föräldrar varför.

  • Anonym (less)

    Precis, som Litet My sa, det är inte engagemanget som är problemet. Det är vi jätteglada över! Problemet är att de anser sig ha rätt att komma hit varje helg, för annars får de inte träffa sitt barnbarn på hela 2 veckor (ooh noo *ironisk*). Jag kan tycka att de snarare borde vara glada över att de får hälsa på så ofta.. De får ju gärna komma vardagar också, men då "går det ej" för de prioriterar jobb. Då kan man ju knappast bli sur över att vi vill ha någon helg i månaden för oss själva!

    Som många andra skriver, så nej, man behöver inte vara social och göra sig till för föräldrar/ svärföräldrar. Men de är ju knappast osynliga och varken min mor eller svärmor kan konsten att hålla klaffen och babblar oavbrutet ;) . Gärna kommer de med goda råd (som vi inte ber om) och drar igång städ/disk etc.. Allt i välvilja självklart. Men de tär definitivt på krafter och tålamod.

    Tråkigt för er som har motsatta problem också, är inte heller lätt!      

  • Coxia
    Anonym (less) skrev 2013-03-31 16:10:07 följande:
    Precis, som Litet My sa, det är inte engagemanget som är problemet. Det är vi jätteglada över! Problemet är att de anser sig ha rätt att komma hit varje helg, för annars får de inte träffa sitt barnbarn på hela 2 veckor (ooh noo *ironisk*). Jag kan tycka att de snarare borde vara glada över att de får hälsa på så ofta.. De får ju gärna komma vardagar också, men då "går det ej" för de prioriterar jobb. Då kan man ju knappast bli sur över att vi vill ha någon helg i månaden för oss själva!

    Som många andra skriver, så nej, man behöver inte vara social och göra sig till för föräldrar/ svärföräldrar. Men de är ju knappast osynliga och varken min mor eller svärmor kan konsten att hålla klaffen och babblar oavbrutet ;) . Gärna kommer de med goda råd (som vi inte ber om) och drar igång städ/disk etc.. Allt i välvilja självklart. Men de tär definitivt på krafter och tålamod.

    Tråkigt för er som har motsatta problem också, är inte heller lätt!      
    Passa då på att ta en promenad, gå ut och påta i trädgården eller att du och mannen åker och handlar utan barn. 
  • Coxia
    Anonym skrev 2013-03-31 15:35:39 följande:
    jag kommer inte att tillåta att någon droppar förbi o anmäld under månaderna jag ska amma , det kommer inte att funka. 
    Du kommer bli mycket isolerad i så fall. Synd att du ska känna så för familjemedlemmar. 

    Jag tyckte just att det var skitskönt att få hjälp just det första året. Bara att kunna stänga in sig i sovrummet och slösurfa utan att behöva tänka på någonting var ju värsta lyxen.  
  • Litet My

    Coxia: Varför skulle man bli ensam bara för att man vill veta när/om folk kommer förbi? Det hör väl snarare till ren hyfs att medela ett ev besök?

  • Anonym

    Min svärmor träffade första barnbarnet varje vecka, men det var inte nödvändigt på helgen. Hon kom förbi efter arbetet. Nu är min svärmor den trevligaste människan på jorden, så det kändes inte besvärligt. Plus att hon som sagt kunde komma den dag i veckan som passade oss bäst, inte alltid på helgen. Hon var säkert trött efter jobbet, men hon kom gärna förbi en halvtimme i alla fall för det hände så mycket i början med barnet som hon inte ville missa. 

    Jag tycker att era föräldrar ställer för höga krav när de kräver att ni ska ge dem tid varje helg. Dessutom har ni ju två föräldrapar som vill komma, vi hade bara ett intresserat föräldrapar. Mina föräldrar ville inte se bebisen särskilt ofta.   

  • Anonym (less)

    Visst skulle man kunna göra det, Coxia. Om vårt barn hade varit bekväm med det, men icke :/ . Har försökt lämna henne ensam med både mor- och farföräldrar, men lillan är lite rädd för dem. De är för "gåpåiga" och kan inte alls tyda kroppsspråket eller andra signaler. Blir väl lättare med åren sen antar jag.

    Men i vilket fall som helst känns det inte rätt att de kommer hit även fast vi sagt nej, även om det bara är för en halvtimma. Och det är väldigt sällan vi ens säger ifrån, har hänt 2-3 gånger och likförbannat har antingen mina föräldrar eller svärföräldrarna dykt upp med någon taskig ursäkt!

    Och jag förstår helt klart att man inte vill att folk bara tittar in medan man ammar, då det är stressande när släkt och vänner tar sig sådana friheter. Är det viktigt för dem att hälsa på får de faktiskt också vara lite flexibla, tillmötesgående och höra av sig.

  • Anonym

    Problemet verkar vara att det är just på helgen de vill komma. Varför inte försöka boka in dom en viss tid varje söndag då du och din man kan passa på att få umgås lite själva undren timme medan dom tar hand om barnet? Ta en promenad, åka och handla eller bara slappa?

  • mamita64

    TS de kan väl få se på foton varannan vecka eller något?

    Jag kan mycket väl förstå dem, har egna barnbarn och vill gärna se henne varje dag egentligen ( har ett i livet och ett i himlen ) men det går ju inte. Vi ses nu en gång i veckan, ungefär, då handlar vi tillsammans. När hon var under och runt året så var vi på Öppna förskolan en gång i veckan.

    Jag har inte bil och kan inte köra de två mil som det är hem till dottern med familj. Så jag får "nöja mej" med de gånger hon kör hit

    Jag förstår även dej, Ts  Jag skulle inte heller vilja ha hem folk varenda helg.

    Men foton kan ju också visa utveckling och små filmer med. Jag har haft mkt nöje av detta.


Svar på tråden "Kräver" att få träffa barnbarn varje helg