• Anonym (:()

    Ogillar mitt bonusbarn nu :(

    Jag och sambon har tre gemensamma barn, han har även 2 barn sedan innan. Jag har funnits i deras liv i 6 år, så nästan hela deras liv.
    Jag tog med mig mitt äldsta barn och sedan en av mina bonusar ut på en utflykt för att de skulle få ha kul, mitt i utflykten säger bonus som är 7,5 år: Jag önskar att alla mina halvsyskon dog!
    Jag: VA? Men vad säger du?
    Hon: Namnger alla sina halvsyskon (även dom på mammans sida), och säger att hon önskar att de inte fanns längre...

    Efter dethär klarar jag inte av henne mer, hon önskar livet av mina barn!!! Jag har gjort allt för alla barn, behandlat alla lika, älskat, tröstat och gett trygghet till alla så vet inte varför hon säger såhär?? Vill inte känna som jag gör, men nu gör jag det. Jag funderar allvarligt på att skaffa eget boende men mina barn!

  • Svar på tråden Ogillar mitt bonusbarn nu :(
  • Anonym (förstå)

    Men hu, förstår hur du känner, men den här lilla tösen försöker säga något och nu måste ni vuxna lyssna noga på henne!
     

  • Anonym

    Är du 3 år? Mogen reaktion..

  • Anonym (:()
    Anonym skrev 2013-04-01 21:04:31 följande:
    Är du 3 år? Mogen reaktion..
    Nej, tillräckligt gammal för att förstå vilket onödigt inlägg det här är... tråkigt att få detta när man vill ha hjälp!
  • Anonym (:()
    Anonym (förstå) skrev 2013-04-01 21:03:13 följande:
    Men hu, förstår hur du känner, men den här lilla tösen försöker säga något och nu måste ni vuxna lyssna noga på henne!
     
    Jo, jag har sagt detta till pappan, sagt att han borde ta detta med biomamman. Men än har inget hänt, får se om han tar tag i detta, annars får jag prata med mitt bonusbarn om detta..
  • Anonym (linn)

    frågade du henne inte varför hon ville detta? och vad svarade hon?

    jag tror inte hon menade ordagrant utan att någonting ligger bakom dessa tankar?
    kan vara utanförskap även om ni vuxna gör allt för att bonusarna ska känna sig som en del av familjen.

    en del barn som bor varannan vecka eller vh. har problem med att känna sig hemma m.m.

    jag tycker du ska prata med din partner om detta och sedan pratar ni tillsammans med barnet alternativt att din partner pratar med barnet tillsammans med den andra bio föräldern och försöker hitta orsken till dessa tankar.

    att du har dina känslor kring detta förstår jag. men jag antar att du älskar din partner och vill leva med denna. tror då det bästa är att givetvis prata om din känslor med någon din partner eller vän få vräka ur dig gråta/vara arg eller vad du känner för att sedan kunna hantera allt inför barnen bättre.

                 

  • Anonym (:()
    Anonym (linn) skrev 2013-04-01 21:09:55 följande:
    frågade du henne inte varför hon ville detta? och vad svarade hon?

    jag tror inte hon menade ordagrant utan att någonting ligger bakom dessa tankar?
    kan vara utanförskap även om ni vuxna gör allt för att bonusarna ska känna sig som en del av familjen.

    en del barn som bor varannan vecka eller vh. har problem med att känna sig hemma m.m.

    jag tycker du ska prata med din partner om detta och sedan pratar ni tillsammans med barnet alternativt att din partner pratar med barnet tillsammans med den andra bio föräldern och försöker hitta orsken till dessa tankar.

    att du har dina känslor kring detta förstår jag. men jag antar att du älskar din partner och vill leva med denna. tror då det bästa är att givetvis prata om din känslor med någon din partner eller vän få vräka ur dig gråta/vara arg eller vad du känner för att sedan kunna hantera allt inför barnen bättre.

                 
    Nej, jag frågade inte mer då. Jag ville inte att min biodotter skulle höra något. 
     
  • SupersurasunkSara

    Det är så klart en hemsk sak att få höra, men som någon skrev, hon försöker säga något. Kanske är det ett uttryck för saknad, hennes halvsyskon får ha sin mamma/pappa på heltid medan hon 'skyfflas runt' tex. Det kan göra ont i ett barnhjärta.

  • Anonym (syrran)

    Min syster som var lika gammal som ditt bonusbarn sa när min son fötts att hon önskade att han dog... Hon kände sig bortglömd och oälskad. Där var det mitt jobb som vuxen att göra något åt saken. Spendera mer tid med henne och se henne, inte bara min son.

    Nu är de mer som syskon, åldersskillnaden är ju inte så stor, och älskar att hitta på saker tillsammans.

    Självklart gjorde det ont att höra det men lika självklart var det att hon egentligen inte menade det utan det var hennes sätt att reagera.

  • Anonym (linn)
    Anonym (:() skrev 2013-04-01 21:11:58 följande:
    Nej, jag frågade inte mer då. Jag ville inte att min biodotter skulle höra något. 
     

    förstår det.

    jag förstår dina känslor kring detta. jag har själv haft ett liknande problem men med min 6 åriga bonus dotter när hon var  5 år ochhade fått en lillebror(min son) så var hon så elak mot honom hon försökt med saker som om hon lyckats med dem hade hon kunnat skada honnom för livet eller i värsta fall dödat honom. hon förstod inte koncekvenserna i sina handlingar mer än att hon visste att hon var elak om hon gjorde skerna..

    man kan lätt tro att felet var just lillebror. avundsjuka eller likande men det var det inte i henne fall. utan det har kommit fram med tiden att hon mår och mådde dåligt pga saker som landar ända tillbaka till föräldrarnas separation.    
  • TeriChan
    Anonym (:() skrev 2013-04-01 20:56:35 följande:
    Jag och sambon har tre gemensamma barn, han har även 2 barn sedan innan. Jag har funnits i deras liv i 6 år, så nästan hela deras liv.
    Jag tog med mig mitt äldsta barn och sedan en av mina bonusar ut på en utflykt för att de skulle få ha kul, mitt i utflykten säger bonus som är 7,5 år: Jag önskar att alla mina halvsyskon dog!
    Jag: VA? Men vad säger du?
    Hon: Namnger alla sina halvsyskon (även dom på mammans sida), och säger att hon önskar att de inte fanns längre...

    Efter dethär klarar jag inte av henne mer, hon önskar livet av mina barn!!! Jag har gjort allt för alla barn, behandlat alla lika, älskat, tröstat och gett trygghet till alla så vet inte varför hon säger såhär?? Vill inte känna som jag gör, men nu gör jag det. Jag funderar allvarligt på att skaffa eget boende men mina barn!
    Det där måste du ju prata med henne om! Fråga varför hon känner så och hur du/ni ska göra det bättre! Det är ett tecken på utanförskap eller saknad av något. Barn förstår och märker mer än vad man tror. Min dotter är 5 och jag pratar med henne som om hon vore en vuxen och hon förklarar på ett väldigt moget sätt varför hon känner som hon gör. Jag tror "er" 7,5 åring kan förklara det med! Prata med barnet, ensam!
Svar på tråden Ogillar mitt bonusbarn nu :(