9 månader har gått och sjukt ont i fogarna ännu, finns det fler där ute med samma bekymmer?

För mig gjorde det ont i två år, sedan blev det nästan bra. Trodde jag skulle bli förstörd för livet när jag skaffade ett till barn men då försvann det nästan helt med en gång efter förlossningen. Nu gör det bara ont om jag "bredsidar". Typ spelar fotboll och slår en passning med fotens insida, skjuter undan något tungt på golvet med foten och använder insidan och liknande. Var snart ett år sedan jag fick andra barnet. Men som sagt, allt utom när jag trycker med fotens insida går bra.

Jag hade inga problem alls under mina två graviditeter. Nu efter andra barnet som vi fick för två månader sen. Har jag jätte ont i blygdbenet och höfterna när jag sover på nätterna. Gör så fruktansvärt ont

Mitt barn är två och jag har fortfarande känningar. Men inte direkt ont. Men jag har inte vågat börja gympa-träna än.

Jag har hört att forskare vid Umeå universitet har tittat på foglossning och kommit fram till att det rör sig om olika typer av problem hos olika kvinnor och att det också ska behandlas på olika sätt. Men det går att behandla! Till skillnad från vad de på MVC sa till mig... Frågan är bara hur man ska hitta en läkare eller sjukgymnast som kan det här.

Min foglossning har senaste tiden blivit något sämre och jag tror att det beror på att jag fått bättre kondition och alltså går raskare och skuttar mer i trapporna samt att det varit snö på trottoarerna och därmed ojämnt underlag att gå på.

Är hjärtinnerligen less på all information om foglossning där det alltid står "det går över när barnet är fött". Blabla.

Åh! Äntligen!! Jag är inte ensam!!!
Sonen föddes 25 juni och jag är heltidssjukskriven då jag inte klarar av att ta hand om honom själv eftersom jag har så ont. Kan varken sitta, stå eller gå mer än korta stunder/sträckor. och får ont när jag ligger länge i samma ställning.

Men.. jag ska inte klaga för jag har fått hjälp. Det finns en sjukgymnast som heter Thomas Torstensson  som jobbar på sundsvalls sjukhus som jobbar mycket med foglossning. Det kommer sånna som oss från hela landet till honom.

Jagvet inte om det finns fler på sjukhuset som jobbar med samma, men han vet vad han talar om. Han säger att om jag gör som han säger och följer hans rehabilitering kommer jag bli bra. Men det kommer ta väldigt lång tid. och det är hysteriskt frusterande. Minst sagt.

Rehabiliteringen är individuell, beroende vilka fogar/ledband som är skadade och hur ont man har. så rehabiliteringen tar såklart olika lång tid.

Min nuvarande plan är ligg still i två veckor till, till att börja med och sen börja typ rehab för att klara av rehabiliteringen i 6 veckor och sen rehabilitering i 6-12 månader till.

Men åtminstonde ser jag nu ett ljus i tunneln.

Jag fick kontakt med honom genom att tjata hos min andra sjukgymnast och tack vare att jag har en läkare som faktiskt bryr sig. Så jag blev remiterad dit. Det är tyvärr viktigt att ha en bra läkare som faktiskt vill reda ut det allafall om man måste bli sjukskriven då försäkringskassans läkare inte anser att man kan ha foglossning längre än tre månader efter förlossningen. Dom är antagligen män ;)    

ojdå, vad långt det blev... sorry...       

Åh så glad jag blir att jag inte är ensammen! Har kännt mig helt ensam i världen med detta och så finns ni! Hurra! Fast inte hurra egentligen för jag önskar att ingen hade haft ont alls!!!!

Maria228: Fy så hemskt att ha det så illa! Och bra info att veta att FK tror att allt blir bra bara det går tre månader, jösses vilka idioter det finns! Hoppas så att du ska bli bättre fort!!!

Älska livet...: hoppas det bara är temporärt!

1978: trist att du inte kunnat komma igång, hoppas du snart kan träna igen! Blir du sämre av att gå på ojämt underlag?

Vinterankan: Så skönt att höra att det efter en grav till blev bättre, ger ju en annan hopp! Hoppas det sista ger med sig också!     

EGO: Jag har varit hos sjukgymnast nu några gånger och fått övningar. Har haft grymt ont i bröstryggen också men det var en låsning och det har blivit jättemycket bättre. Men fogarna..inte en chans att det blivit ngt bättre än iaf men det vore väl ett mirakel. Tyvärr...eller vad jag nu ska säga, har jag haft en student. En KANONTJEJ som varit jättenoggran och så men ändå ngt otydlig. Men på onsdag är sista vändan med henne och sedan tillbaka till han som jag hade första gången, ska bli intressant...

Är väldigt tvekis på det här på hur mycket man ska röra på sig, spelar det ngn roll? Har inte fattat hur det ser ut där inne liksom...är det som ett irriterat område eller vad? Blir det värre för att det gör ont? Förstår ni hur jag menar? Alltså om man rör på sig och det gör asont den dag, har man förvärrat då för nästa dag så att det bara blir sämre eller är det så dåligt som det är oavsett hur mkt man påfrestar och att det bara är bättre man kan göra det med övningar ecc?

Misstänker att total vila vore grejen för att börja om men det går ju inte... Sista dagarna harjag haft grymt ont på ena sidan, på gränsen att det gått att stödja på benet...suck!Det tar så mycket energi!!! Hur ska man orka tänka på jobb och allt liksom? PUST!        

Jag får också ont fram vid blygdbenet ibland när jag gått t ex för länge. Fick en pojk för 9 månader sen. Efter de tre äldre barnen hade jag inga problem alls efter förlossning. Jag lever på hoppet om att det med tiden ska ge med sig, men jag vet inte... Har en faster som fortfarande efter 18 år efter senaste barnet har ont när hon tagit i för mycket :-/

Polarlantis, ja, jag mår bäst av asfalt och bra skor. Skogsstigar med stenar o rötter blir jag tröttare av. Men jag är som sagt nästan bra igen. Lider verkligen med er andra!

Blir jätteglad av att de att en del av er verkar få bra hjälp!

åååå, nu har jag två gånger skrivit ett inlägg och så lyckas jag radera det när jag ska lägga till en länk, jag tror jag blir galen på migsjälv.... så nu postar jag länkarna först så jag slipper bli arg på mig en gång till......... mutter.......

läsvärda länkar:

   http://www.babyvarlden.se/Gravid/Komplikationer/Ska-man-bara-sta-ut-med-smartan--Varannan-kvinna-drabbas-av-foglossning/

http://www.medicinkompendier.se/index.asp?themaid=11&titelid=882&answerid=0

å duktigt av mig :) jag lyckades :)

Det som händer inne i vårt bäcken är att ledbanden som stabiliserar bäckenlederna mjukas upp av hormoner under graviditeten (liksom alla ledband och bindväven i kroppen) för att vi ska kunna föda fram dom juvliga små krabaterna.

Efter förlossningen slutar kroppen producera så mycket hormoner och meningen är att allt ska stabilisera sig igen.Vilket det ju faktiskt gör inom dom första 6 månaderna för dom flesta. Men ingen vet varför det inte blir så för oss alla. just nu forskar dom på överrörlighet och foglossning. en annan ide är att man kan vara överkänslig mot hormoner. vilket som så gör det lika ont för oss nu :) så det spelar kanske ingen roll :)

För oss som inte blir helt bra beror det på att vissa eller alla ledband är skadade och uttänjda.

Det betyder att varje gång vi anstränger oss så det gör sådär sjuhelvetes ont har vi skapat en ny inflammation i ledbandet, vilket gör att ledbandet inte kan läka som det ska, eller det blir värre. och det gör att det tar längre tid att bli bra.
Vilket jag om jag bara får säga det själv hatar och tycker är riktigt jävla skitaktigt... förlåt språket men jag hatar att ligga still, och jag hatar att känna mig värdelös vilket jag gör ungefär hela tiden nu när jag inte får göra något.

Men det tar 6-12 veckor för bindväven att stabilisera sig och jag är inne på vecka 5! och jag har inte lika ont på natten längre. Jippi.

Får man fråga när ni fick foglossnig och hur ni hanterade den under graviditeten? var ni snälla mot den eller körde på ändå?      

         

Du är tyvärr inte ensam. 

Pojken är 3 år och jag är inte bra än.  Jag kommer aldrig bli bra och det är anledningen till varför jag är steriliserad. Jag vågar inte blir gravid fler gånger. Jag är så glad att jag är gångare, det var inget de kunde lova under graviditeten. 

I mitt fall är det främst höger bakfog som är sämst. Misstänker att en ridolycka för ca 5 år sen är en bidragande orsak till varför jag är sämst i den sidan. Jag föll av en häst som skenade. Slog i hela höger sida, dagen efter fallet hade jag blåmärken hela höger sida och det såg inte klokt. Samtidigt fick jag en spricka i höger skulderblad och en krossskada i knäet. Misstänker att bäckenet som redan var instabilt sen tidigare fick sig en rejäl smäll och därmed inte längre är helt rakt.

Hos mig är det smärta och instabilitet som är det stora problemen. Låsningarna är borta, men jag får nerver som hamnar i kläm och domningar i benen. Sjukgymnasiktövningar har stärkt upp muskulaturen så jag inte längre faller åt sidan vilket jag gjorde länge. 

I mitt fall är det även hormonpåverkat. Är sämre i samband med mens och ägglossning.

Jag har fyra barn.
Med ettan inga problem alls.
Med tvåan liten känningar de sista veckorna.
Med trean känningar från vecka 12 och kryckor från vecka 28.
Med fyran känningar innan jag testade positivt. Kryckor från vecka 14 och rullstol från vecka 21.