Socialen omhändertog min bebis.. Akut lvu!! HJÄLP
För att göra historien så kort och simpel som möjligt och för att inte röja min identitet så har socialtjänsten gjort ett akut omhändertagande av min 4 månaders bebis när hon vårdades på barnintensiven för misstänkta skador från shaken baby. Jag har en son på snart 5 år sedan tidigare (ej samma pappa) som jag har ensam vårdnad om.
Hon har fått två st krampanfall/livlöshetsattacker. Vid första tillfället så var jag på en barnaktivitet med min son, dagtid på en helg. Har biljetter och andra personer som var närvarande som "bevis". Min dåvarande sambo ringer och är panikslagen för att hon är livlös, jag skriker åt honom att ringa ambulans och ringer och fixar akut barnvakt och försöker ta mig till sjukhuset, när jag kommer dit så har de redan kommit in, blivit undersökta och hon har fått lite krampmedicin och är pigg och "som vanligt" Jag stannar med henne i två dagar och de gör en grundlig undersökning med EEG, EKG, hjärt- och lungröntgen, skallultraljud genom fontanellen, och hjärtultraljud, blodprover osv.. Men hon mår bra, det enda de hittar är att hon har reflux, och att det kan höra ihop med såna livlöshetsattacker. Vi åker hem och jag är lättad men samtidigt kan jag inte sova, är rädd för att hon bara ska sluta andas eller få en till attack.. Vi åker hem på måndagen. Under veckan är väl det mesta som vanligt, men på natten till söndag så blir min äldre son magsjuk, och har diaréer. På morgonen ber han om bananer och blåbärssoppa, jag går iväg vid 10 och ska handla, det tar mig ungefär 20 minuter och när jag står och packar varorna ringer min dåvarande sambo och gråter och skriker att det har hänt igen att ambulansen redan är där, jag får panik, gråter och slänger på luren, springer hem och störtar in genom dörren och bara skriker, ambulanspersonalen försöker lugna mig men jag är så chockad..
Jag följer med ambulansen och sonen blir hämtad av sin bonusfarfar och min dåvarande kommer efter ambulansen.
De åker in på akuten med henne, men hon måste efter ca 30 minuter flyttas till ett barnsjukhus med speciell barnintensivvård. Jag är i upplösningstillstånd. Jag fattar inte riktigt vad som sker. De tar in henne, och efter ett par timmar har de hunnit operera in ett dränage och sövt ner henne kraftigt och lagt in respirator och tusen tusen sladdar.. När man äntligen får se henne så hänger jag inte riktigt med i vad som händer runtomkring, men jag har ett vagt minne av att vi står där.. Vi får ett rum så vi kan vara på sjukhuset när hon är där.
På kvällen visar en doktor en röntgenbild på vätskan och blödningarna som uppstått i hjärnan. Jag bara gråter, de pratar om att en blodpropp kan ha orsakat det. På natten försöker jag sova men det går väldigt dåligt.
Dagen efter kommer polisen och hämtar både mig och min då sambo, jag har nog aldrig blivit så chockad i hela mitt liv, jag hade aldrig kunnat tänka mig att de skulle kliva in och bara forsla med oss.. Poliserna är iaf jättesnälla mot mig och vänliga, jag blir släppt ganska omgående men sambon hålls kvar i två dygn.
När jag släpps får jag veta att socialtjänsten gjort ett akut omhändertagande av min lilla bebis. Jag får panik, och vet inte hur fan detta kan vara sant, jag var ju inte ens hemma.. Jag hade ingen anledning att misstänka min dåvarande sambo! Vi har möten med socialtjänsten innan han kommer ut och jag känner att de tror på mig. Jag överklagar det akuta omhändertagandet men det blir fastställt, nu ska jag överklaga deras ansökan om fortsatt LVU. Polisens hantering går sakta, jag är fortfarande misstänkt för att ha skakat min dotter , vilket gör att mina socialhandläggare säger "vi tror på dig, men vi kan inget göra.. vi måste följa rutinerna" Min dotter är fortfarande på sjukhus, jag är dä rpå dagarna när min äldre pojke är på förskolan och sover hemma med honom. Min mamma berättar att han sagt att "pappa har skakat lillasyster såhär" och senare säger han det till mig. Jag separerar omgående från min dotters pappa. Jag informerar polisen, och socialtjänsten, de ska förhöra honom i morgon, sk barnförhör. Jag vet fan itne vad jag ska ta mig till, jag har inte gjort något, men jag behandlas som en brottsling. Jag mår så fruktansvärt dåligt, jag samarbetar bara med socialtjänsten och jag ser hur de lider med mig men de verkar "låsta" i sin hantering sålänge jag är misstänkt.. Vet snart inte vad jag ska göra, detta är den tredje veckan min dotter är på sjukhus och de tror hon får lämna sjukhuset snart. Har försökt få till att jag ska placeras på utredningshem med båda mina barn, utan pappan. Jag vill inget annat än att bara få vara tillsammans med båda mina barn.
Jag är verkligen bara en helt vanlig mamma, som för bara tre veckor sen hade en helt vanlig familj, jag vet inte hur fan jag ska komma ur detta..
Kan nån ge mig råd..
