Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

Visst förstår jag hennes tänk och jag vet att tonåringar ofta är ego och allt det där. Jag är "ung tonårsförälder", var nyss fyllda 20 när jag fick henne. Jag hänger med i svängarna och är inte den mamman som "fattar ingenting"
Att gå ihop med pappan och köpa en dator är inte tänkbart av olika skäl. Han träffar barnen varannan helg och allt fungerar inte problemfritt.
En dator för 2900:- duger inte enligt henne. Jag visade henne och det var fel på den tyckte hon. Problemet ligger inte i pengarna. Jag fick jobb direkt efter högskolan och sambon har eget företag med hyfsat hög lön. Grejen är att jag inte tycker hon förstår värdet i saker och ting och att de kostar ganska mycket pengar. Man kan inte få allt man önskar sig.
Hon har en dator genom skolan nu (skolan tillhandahåller datorer till alla elever i årskurs 7-9). Dessvärre kraschade den i helgen så den lämnade hon i idag. Hon borde ju dock få en ny snart eller samma när den är fixad.

Nu måste jag få inflika här att jag inte köper inredningsprylar, det vi köpte var nya kuddar till sängen som var behövligt!
Och hon har inte levt under knappa förhållanden! Hon fick en ny mobil Samsung Galaxy S2 i julas. Hon saknar absolut inte kläder eller annat, hon får de skor och kläder hon vill ha inom rimliga gränser.
Mini-laptop duger absolut inte enligt henne och ett startbidrag till att spara ihop till en dator duger inte heller. Då kommer det ju dröja hur länge som helst innan hon har en dator säger hon. Hon vill ha den på en gång.

Hon spelar inte på datorn. Den används till skolarbete och att surfa runt på.
Hon har som sagt en dator genom skolan nu som hon får ha tills hon går ut nian. Den är inlämnad för service nu men den kommer tillbaka inom en snar framtid.

Skulle jag köpa en dator kan jag sträcka mig till 3000:- ungefär. Då kan jag i de pengarna räkna in ett litet bidrag från hennes mormor och morfar, de är de enda släktingar som köper presenter.

Oj vad mycket svar!
Ska försöka sammanfatta lite tankar som dykt upp medans jag läst.
Det handlar alltså inte om pengar och att vi inte har råd. Det har vi om vi vill. Det handlar om att man inte kan komma och begära och kräva saker. Och jag tycker 7000:- är väldigt mycket pengar!
En del skriver att vi levt fattigt under min studietid. Det har vi inte gjort! Jag har fått ihop nästan 20000:-/mån med underhåll och bostadsbidrag. Sen har vi haft låga räkningar och fått över en ganska bra slant. Dock inte något stort överflöd som räckt till att spendera flera tusen på dyra grejer.
Och, som sagt, hon har en dator från skolan i dagsläget som hon får ha tills hon slutar nian. Någon skrev att de datorerna brukar vara slitna och krascha titt som tätt. Det är inte sant i det här fallet då min dotters klass fick sprillans nya datorer. Hon använder datorn endast till att surfa på och att göra skolarbeten på.
Har pratat med dottern nu idag och förklarat än en gång att en så dyr present inte är att tänka på. Jag sa att hon får ha skolans dator tills hon slutar nian och ser får vi se om gymnasiet tillhandahåller datorer eller om hon kan önska sig/köpa en då. Hon verkade förstå och det hela löste sig på ett helt ok sätt

Vi har även kommit överens om att hon nu när hon fyller 14 ska få ett eget bankkort med en summa pengar på varje månad. Jag går inte så långt som att ge henne hela barnbidraget men vi börjar med 800:- så får vi se hur det går. Räknar med att det tar ett tag innan hon lärt sig prioritera och planera hur pengarna ska fördelas. Kravet är att hon ska ladda sin mobil själv, köpa vissa kläder, betala bio själv, smink och godis/dricka/snacks som inte ingår i det "helggott" som jag köper.

Enligt dottern var det den enda dator hon tyckte var snygg. Hon har ingen aning om vad prestanda är eller nåt annat som har med datorns teknik. Min man är väldigt insatt i datorer och han satte sig ner med dottern, visade vad olika saker betydde och att det finns datorer som är bra fast de inte kostar så mycket.
Men vi har även pratat fram och tillbaka om det verkligen är så att hon behöver datorn eller om det helt enkelt är så att hon vill ha den för att hon vill ha nåt nytt? För skoldatorn fungerar ypperligt, är hyfsad snabb och grejar det den ska. Hon har tänkt efter ett tag och kommit fram till att hon väntar med en dator.

Ang. min dator som jag fick av min man så _behövde_ jag den då jag inte hade någon. Jag pluggade på högskolan och var i stort behov av en dator. Annars hade jag inte fått/köpt någon. Och ang. PS3 så köpte han det innan vi flyttade ihop. Och det är ju som familjens sak numera då barnen spelar på det mer än vi.
Vi är inga människor som köper saker utan att tänka efter ett flertal gånger. Vi väger behovet mot viljan, är det en ren "vill ha"-sak eller är det verkligen så att vi behöver den. Detta trots att vi har pengar, inte lever särskilt snålt osv. Ibland köper vi saker som är rena "vill ha"-saker och ibland inte. Men barnen ska lära sig att man inte kan få/köpa allt man vill ha, man måste tänka efter före. Och barnen går det ingen nöd på alls, de får saker de med, och ofta har de sparat ihop pengar själv. Det är stora dottern det är mest "tjafs" med om pengar och saker hon vill ha. Någon stans måste hon ju lära sig att man får prioritera vad som behövs, att pengar inte växer på träd och att det kanske inte är så smart att köpa en till sak när man har en exakt lika hemma som fungerar bra.