Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

Visst förstår jag hennes tänk och jag vet att tonåringar ofta är ego och allt det där. Jag är "ung tonårsförälder", var nyss fyllda 20 när jag fick henne. Jag hänger med i svängarna och är inte den mamman som "fattar ingenting"
Att gå ihop med pappan och köpa en dator är inte tänkbart av olika skäl. Han träffar barnen varannan helg och allt fungerar inte problemfritt.
En dator för 2900:- duger inte enligt henne. Jag visade henne och det var fel på den tyckte hon. Problemet ligger inte i pengarna. Jag fick jobb direkt efter högskolan och sambon har eget företag med hyfsat hög lön. Grejen är att jag inte tycker hon förstår värdet i saker och ting och att de kostar ganska mycket pengar. Man kan inte få allt man önskar sig.
Hon har en dator genom skolan nu (skolan tillhandahåller datorer till alla elever i årskurs 7-9). Dessvärre kraschade den i helgen så den lämnade hon i idag. Hon borde ju dock få en ny snart eller samma när den är fixad.

Eller så ger ni henne hälften av pengarna i present och säger att hon får spara ihop resten själv. Antingen det eller en billigare dator. Det är inget fel på dom billigare datorerna, man måste inte ha det dyraste. Ultimatum - en billigare dator, spara ihop själv eller ingen dator alls.

Nu måste jag få inflika här att jag inte köper inredningsprylar, det vi köpte var nya kuddar till sängen som var behövligt!
Och hon har inte levt under knappa förhållanden! Hon fick en ny mobil Samsung Galaxy S2 i julas. Hon saknar absolut inte kläder eller annat, hon får de skor och kläder hon vill ha inom rimliga gränser.
Mini-laptop duger absolut inte enligt henne och ett startbidrag till att spara ihop till en dator duger inte heller. Då kommer det ju dröja hur länge som helst innan hon har en dator säger hon. Hon vill ha den på en gång.

Hon spelar inte på datorn. Den används till skolarbete och att surfa runt på.
Hon har som sagt en dator genom skolan nu som hon får ha tills hon går ut nian. Den är inlämnad för service nu men den kommer tillbaka inom en snar framtid.

Skulle jag köpa en dator kan jag sträcka mig till 3000:- ungefär. Då kan jag i de pengarna räkna in ett litet bidrag från hennes mormor och morfar, de är de enda släktingar som köper presenter.

Ingenting eftersom det är jag som bestämmer. Jag vill mest ha lite synpunkter på hur man hanterar det här, för det blir väldigt otrevligt när jag säger nej till den här önskan om den dyra datorn.

om hon inte förstår sparadelen är det kanske dags att gå all-in med den biten? 

om hon ändå säger att hon förstår er familjeekonomi men inte tar åt sig sparabiten så behöver hon kanske lära sig det rent handgripligen.  Hon är garanterat inte dum men tycker nog att spara låter fossilaktigt , varför spara när det finns pengar på kontot?  Att det också ska räcka till resten av månadens utgifter sitter nog inte riktigt på plats ändå . Hon ser ju bara att det finns pengar.

hon kanske få börja handskas med månadspeng eller liknande och komma överens om att vissa saker måste betalas via månadspengen och räcker inte pengarna får hon lära sig att spara dom till nästa månad då hon kan köpa det hon ev vill ha.  

hon bränner garanterat pengarna på tre dagar men då får hon lära sig den läxan att slut på pengar innebär just slut på pengar....

 du får ju inte mer lön bara för att du bränner dom ...   Det får hon också inse helt enkelt.... 

Hon har månadspeng men inget bestämt som hon ska betala med den. Förslag tack För jag har tänkt länge nu att hon måste få mer ansvar om sina egna pengar!

Usch skulle aldrig PALLA att dela dator med en TONÅRING.. och POJKE dessutom?? åååh vill ha min dator porr och virusfri.. ;)

nej inte bara pojkar som porrsurfar.. men mer extremt och oftare vill jag påstå!

Det var det dummaste och mest egotrippade jag hört! Så gjorde mina barns far när det äldsta barnet började bli stor och behövde en större cykel. Han köpte en ny dyr till sig själv och lämpade över sin gamla trasiga till sonen. Vilket ledde till en hemsk olycka som hade kunnat sluta i dödsfall. Nej du, så gör man inte om man tänker på sina barn! Det som inte duger till mig duger inte heller till mina barn. BASTA!

Vad ville du säga med det? Skulle DU lämpa över något du själv inte ville ha, lite skraltigt och inte riktigt okej, på ditt barn för att lösa ekvationen förälder vill ha ny skinande / barn behöver ny eller större = köp av ny till förälder + bli av med gammal genom att lämpa över på barnet? VERKLIGEN?

Jag talar i generella termer - huruvida du kan ärva något av din son kan ju inte jag veta. Den uppmålade situationer var en förälder som ger sitt gamla till barnet hellre än tvärtom! Alltså - man har resurser att köpa en ny sak och prioriterar generellt sig själv före sitt barn - det tycker jag är fel! 

Av det du har skrivit tolkat jag det som att du har ont om pengar men lärt dig leva på det lilla. I bästa fall har väl din son lärt sig leva likadant, eller så har han mer resurser och har ju då inget behov av att få saker från dig som inte har så mycket. 

Jag vet inte vad jag kommer "ärva" av mina barn i framtiden, har bara en liten bebis ännu. Kanske något de inte använder men som jag tycker är okej, kanske något fint som inte längre passar in i deras framtida hem. Vi har inga problem med resurser i vår familj så att ärva för att det fattas pengar behöver vi inte göra, utan det handlar mer om att ta vara på fina saker och spara på miljön. Detta gäller alltså för oss, jag förstår att det inte är så för alla. Du kan heller inte jämföra dig själv rakt av med allt jag skriver.

Jag tycker man till viss del får prioritera sig själv framför sina barn och det inte gäller basala behov.
Man måste väl själv få njuta och dra nytta av ens egna, hårda arbete!? Barn har ofta inte alls samma behov.

I stort håller jag med dig men har en annan syn på behov att ta hänsyn till.

Håller med ! Det växer upp en generation med egoister, vana att de alltid är viktigast. Varför ska de alltid ha det nya? Jag har sett en tonåring slå sönder glaset på sin telefon och när jag frågade vad han gör sa han att han vill ha en ny. Jag tycker det är nyttigt för barn att se föräldern få något också så de lär sig att man får turas om, det är inte alltid de som ska ha allt. Dessutom kan de få lära sig att när man jobbar kan man få köpa något till sig själv också.

...och jag menar att det är en korrekt prioritering att prioritera bort en dator för sjutusen spänn till dottern när TS redan har tunn plånbok och dottern har dator genom skolan samt att dottern inte har behov som motiverar att köpa en dator för 7000 istället för en för 3-4000.