Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

Om ens barn önskar sig något riktigt mycket och familjen har råd med det, så tycker jag inte att man ska låta bli att köpa det bara av princip. Förstår barnet sakens värde? Om barnet inte förstår sakers värde är det ju du som förälder som måste lära henne det.

Du skriver att hon uppfört sig illa men bättrat sig sista tiden. Att vara 14 år är tufft och troligen gör hon sitt bästa. Om jag vore du skulle jag påtala datorns kostnad, att jämföra med andra som du gjort är jättebra. Du kan också påtala hur mkt pengar det är i förhållande till inkomster och vad man kan få annars för motsvarande summa. Du kan påminna om att denna datorn snart kommer vara "ocool" som det är med modern teknik, och att hon sedan inte kommer få någon ny på X antal år. Kanske kan hon bidra själv med en mindre summa? Önskar hon sig fortfarande datorn innerligt tycker jag att du skulle kunna överraska henne med att ge den i present!

Som sagt, man ska inte vara snål av princip. Jag tycker att barn ska lära sig att upskatta saker och förstå deras värde, men jag tycker definitivt att barn också ska få del av familjens tillgångar när de finns. Då känner barnet att det också räknas och att en stark önskan kan uppfyllas om man får kämpa lite för det. Jag kan ta mig själv som lyckat exempel : Jag har inte fått allt jag pekat på, men har har fått många fina och stora presenter - barbiehus när jag var liten, ponny, widescreen-tv, moppe, häst och bil när jag blev äldre. Jag har lärt mig uppskatta sakers värde och själv känt mig uppskattad. Jag går på topputbildning nu och får fortfarande mycket fint hemifrån som jag är glad över, men framförallt kämpar jag väldigt hårt själv för att få ett roligt och välbetalt jobb.

Anonym (Var generös!)

Äldre 8 Apr 22:49

#104

Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-08 22:43:38 följande:

Vad ville du säga med det? Skulle DU lämpa över något du själv inte ville ha, lite skraltigt och inte riktigt okej, på ditt barn för att lösa ekvationen förälder vill ha ny skinande / barn behöver ny eller större = köp av ny till förälder + bli av med gammal genom att lämpa över på barnet? VERKLIGEN?

Eh, läs igen! Hon skrev ju att en normal förälder skulle ärva sitt barn! Dvs att föräldern får det som barnet haft när BARNET får nytt. Vilket jag för övrigt tycker är helt rätt. Föräldrar ska prioritera sina barn! Det är skrämmande med föräldrar som själva vräker sig i prylar och sedan inte unnar sina egna barn.

Självklart ska en förälder vara en god och klok rådgivare som inte köper idiotgrejor till sina barn. Man lär ut sund ekonomi genom att ha en sådan själv - vill man gärna ha något får man kämpa lite för det och sedan ta vara på det!

Anonym (Var generös!)

Äldre 8 Apr 22:52

#105

Anonym (OMG) skrev 2013-04-08 22:46:20 följande:

Men herregud, ge ungen en dator. Du skriver själv att ni har levt på CSN och bidrag. Hon fyller 14 år och ska använda datorn till skolarbete bl a. Du har fått arbete och är klar med högskolestudierna coh din sambo har bra lön. VAd är problemet. Inte var det pengar iaf som du skrev.

Håller verkligen med! Det är sjukt lite pengar att leva på CSN, borde egentligen inget barn behöva göra. Man får planera studierna så att någon i familjen har en vettig inkomst. Synd om en 14-åring att behöva leva så snålt. Nu när studierna är färdiga har hon all rätt att få skörda frukten hon också!!

Anonym (Var generös!)

Äldre 8 Apr 23:08

#108

Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-08 23:01:22 följande:

Fast nog kallar jag det att få allt man pekar på att få det som du räknar upp att du fått!
Jag önskade mig häst och bil, mindre dyra saker än så men ändå väldigt dyra, men av allt jag önskade mig fick jag bara en minicykel. Och den hade jag i en väldig massa år.
Moppe sommarjobbade jag ihop under ett par år på högstadiet och bil kunde jag köpa först när jag var över 40. Begagnad, billig. Mina resor har jag jobbat ihop till från det jag var 12-13 år. Widescreen vet jag knappt ens vad det är, min tv är 20 år; en tjock burk. Cd-spelaren köpte jag i början på 80-talet - en mycket liten behändig och väldigt bra spelare som var väldigt billig. Funkar fortfarande utmärkt!

Min poäng är att man ska uppskatta det man får. Hur mycket man sedan får beror ju på familjens resurser och prioriteringar. Allt jag fått har jag varit otroligt glad och tacksam för, vilket jag inte ser som att "få allt man pekar på". Jag har också kämpat hårt, älskar mina hästar oerhört högt och sköter dem på allra bästa sätt. Jag har lärt mig att prioriera dem och andra före mig själv. Det är väl det som är det viktiga, inte att tävla i vem som fått minst eller har fulast tv!

Anonym (Var generös!)

Äldre 8 Apr 23:33

#113

Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-08 23:16:08 följande:

Tala om för mig hur jag kan ärva mina barn?
Jo, jag kan köpa loss mitt barns dator efter gymnasiet. Om han inte vill ha den själv. Och om den fortfarande är okej. I övrigt är det svårt. Jag tror det finns ett par jeans som sonen aldrig bär och som jag kan överta. Visserligen killjeans, men det är okej. Och deras fortfarande hela urvuxna strumpor. I övrigt finns nog inget jag kan ärva.
Menar du på allvar att föräldrar i allmänhet ärver sina barn? Har jag aldrig varit med om eller sett någon göra.
Så var det aldrig i mitt föräldrahem - vi var fyra barn - och så har mina barns far aldrig haft en tanke på att göra. Inte heller mina syskon har någonsin gjort så vad jag vet. Och ingen jag känner heller.
Menar du verkligen allvar?
Och om du gör det; vad kan du själv ärva av dina barn?

Jag talar i generella termer - huruvida du kan ärva något av din son kan ju inte jag veta. Den uppmålade situationer var en förälder som ger sitt gamla till barnet hellre än tvärtom! Alltså - man har resurser att köpa en ny sak och prioriterar generellt sig själv före sitt barn - det tycker jag är fel!

Av det du har skrivit tolkat jag det som att du har ont om pengar men lärt dig leva på det lilla. I bästa fall har väl din son lärt sig leva likadant, eller så har han mer resurser och har ju då inget behov av att få saker från dig som inte har så mycket.

Jag vet inte vad jag kommer "ärva" av mina barn i framtiden, har bara en liten bebis ännu. Kanske något de inte använder men som jag tycker är okej, kanske något fint som inte längre passar in i deras framtida hem. Vi har inga problem med resurser i vår familj så att ärva för att det fattas pengar behöver vi inte göra, utan det handlar mer om att ta vara på fina saker och spara på miljön. Detta gäller alltså för oss, jag förstår att det inte är så för alla. Du kan heller inte jämföra dig själv rakt av med allt jag skriver.

Anonym (Var generös!)

Äldre 9 Apr 22:00

#268

Anonym (Fattigmor) skrev 2013-04-09 10:12:36 följande:

Jag betvivlar inte alls att du uppskattar det du fått eller att du sköter dina tillgångar på bästa sätt. För mig är det inte heller en tävlan vem som har mest eller minst.
Däremot borde du vara medveten om att väldigt många andra mindre bemedlade i samhället ser det som att du fått allt du pekat på. Inte många har det så gott ställt att barnen kan få hästar efter storlek, bil, moppe, widescreen- tv eller dator. Många barn får aldrig någonsin ens en dator.
Eller en familjeresa.
Du har det mycket, mycket förspänt och det kan vara bra att vara medveten om hur prioriterad du är i jämförelse med de allra flesta andra som aldrig ser skymten av det de allra helst skulle vilja ha i livet.
Det kan vara något så litet som en begagnad dator inköpt för en struntsumma. Till en 14-åring som måste gå till bibblan för att se en dator.
Eller en hund, ingen dyr rashund med stamtavla, utan kanske en hittehund på ett hundstall som som de tre syskonen önskar sig tillsammans. De kommer aldrig att få sin högsta önskan uppfylld eftersom mat, veterinär och vaccination kostar lika mycket som ännu ett barn.
Eller ridskola en sommarvecka för den tjej som älskar hästar, men som aldrig kommer att få någon av sina föräldrar.
Eller en begagnad moppe till den unga som snart blir femton och som har drömt om moppe i över ett år.
I kontakten med andra människor kan det vara klokt att hålla låg profil om man är så lyckligt lottad som du. De flesta i detta land skulle se det som att du fått allt du önskat dig. Allt du pekat på.
Där du kommer ifrån är det säkert inte så märkvärdigt och inte heller i det område jag växte upp i.
Men världen är större än att den begränsas till våra personliga ekonomiska omständigheter under uppväxten. Där utanför bomullsvärlden råder helt andra förutsättningar för överlevnaden.

Ja, många "mindre belevade" skulle säkert anse att jag fått allt jag pekat på. Många av dem resonerar nog också så att barnen minsann inte ska prioriteras först eller "skämmas bort" med fina saker. Jag är övertygad att det är dessa föräldrar som i stor utsträckning misslyckas med att få sina barn att kämpa, därför att de inte får uppskattning och belöningar. Jag tycker att barn ska få lära sig att nästan allt är möjligt, bara man vill! Man ska inte trycka till dem och hålla dem på plats, man ska ge dem både av sitt hjärta och sina tillångar... Barn ska känna att de är värda ALLT och veta att kämparglöd belönas!

Ja, jag har vuxit upp i ett område där våra tillgångar inte har stuckit ut. Men den världen är inte gjord av bomull. Få människors värld är gjord av bomull. Jag har på andra sätt haft en oerhört svår uppväxt som inga pengar i världen kan kompensera. Världen är tuff för oss alla, och det är var och ens ansvar att göra något bra av sitt liv...

Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

INNEHÅLL