Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

Jag betvivlar inte alls att du uppskattar det du fått eller att du sköter dina tillgångar på bästa sätt. För mig är det inte heller en tävlan vem som har mest eller minst.
Däremot borde du vara medveten om att väldigt många andra mindre bemedlade i samhället ser det som att du fått allt du pekat på. Inte många har det så gott ställt att barnen kan få hästar efter storlek, bil, moppe, widescreen- tv eller dator. Många barn får aldrig någonsin ens en dator.
Eller en familjeresa.
Du har det mycket, mycket förspänt och det kan vara bra att vara medveten om hur prioriterad du är i jämförelse med de allra flesta andra som aldrig ser skymten av det de allra helst skulle vilja ha i livet.
Det kan vara något så litet som en begagnad dator inköpt för en struntsumma. Till en 14-åring som måste gå till bibblan för att se en dator.
Eller en hund, ingen dyr rashund med stamtavla, utan kanske en hittehund på ett hundstall som som de tre syskonen önskar sig tillsammans. De kommer aldrig att få sin högsta önskan uppfylld eftersom mat, veterinär och vaccination kostar lika mycket som ännu ett barn.
Eller ridskola en sommarvecka för den tjej som älskar hästar, men som aldrig kommer att få någon av sina föräldrar.
Eller en begagnad moppe till den unga som snart blir femton och som har drömt om moppe i över ett år.
I kontakten med andra människor kan det vara klokt att hålla låg profil om man är så lyckligt lottad som du. De flesta i detta land skulle se det som att du fått allt du önskat dig. Allt du pekat på.
Där du kommer ifrån är det säkert inte så märkvärdigt och inte heller i det område jag växte upp i.
Men världen är större än att den begränsas till våra personliga ekonomiska omständigheter under uppväxten. Där utanför bomullsvärlden råder helt andra förutsättningar för överlevnaden.

klart hon ska ha en dator. På avbetalning också! Släng in en tv, telefon och varför inte bara skicka henne till cran canaria en vecka också för det är ju väldigt jobbigt att vara 14... 
Avbetalning är ju även det något som vi alla borde lära våra barn. Sen kan ju Lyxfällan komma och rädda alla stackars kreditoffer som kommer ploppa upp i drivor inom kort =)

Strunta i värderingar och att få slita lite för att få det man vill ha. Ge barnen vad de vill ha för tusan! Klart de ska ha det lika göttigt som vem som helst som tjänar över 30 kakor =)

jisses....... ser fram emot att möta dagens ungdom om några år............. 

Jag tycker inte alls man är för ung för att få koll på vad saker kostar när man är 14 år gammal. 
Och jag sa heller inget om att spekulera, jag sa att TS och hennes sambo skulle göra upp en lista, och det var kanske fel ord.. jag borde använt ordet budget istället. Dvs TS och sambon gör upp en budget för dottern.. Vad kostar hyran, vad kostar maten, vad kostar kläder, vad kostar nöjen osv osv.
Anledningen till att dom skulle ge henne en klumpsumma kontanter var för att tonåringar har inget grepp om pengar och tycker att 1000 kronor är massor när dom får det i handen... Om hon då får hela summan av vad hon kostar i månaden så kommer hon få dollartecken i ögonen... men när hon sen måste ge tillbaka tusenlapp efter tusenlapp som egentligen bara bekostar hennes överlevnad så får hon en uppfattning om hur dyrt det är att leva, och får förhoppningsvis även en uppfattning om hur mycket 7000 kronor är, hur mycket det ska räcka till och att det kanske inte är vettigt att kräva att få en dator för den summan bara för att.

För mig handlar det inte om att leka lyxfällan. Det handlar om att som tonåring ha koll på värdet av saker och pengar.
När jag var 18 dog min mamma och jag skulle plötsligt vara vuxen och ha hand om min egen ekonomi. Vi hade alltid haft det knapert så som tur i oturen så hade jag den hårda vägen fått lära mig att man inte kan få allt man pekar på... Men tro mig, jag gick på många nitar innan jag insåg vad det innebär att hålla budget, hushålla med pengar och inse värdet i pengar och saker. Så nej, jag ser inte 14 som en ung ålder för att lära sig att man inte kan få allt serverat på silverfat, eller inse vad det kostar att leva och inse värdet av det man vill ha eller kräver att få.  

Min yngste hade förra terminen ett par timmar ekonomilektion i skolan i gymnasiet. Det handlade mest om vad som händer om man inte betalar sina räkningar; om KF, räntor och avgifter som till kommer på en från början liten skuld som växer sig stor.
Lektioner i hushållsekonomi har de aldrig haft. Jo, förstås hemma då :)
Jag har länge önskat ekonomi på schemat från låga klasser. Om barnen tidigt fick lära sig om hushållsekonomi, SGI, pensioner, IPS, sparalternativ, a-kassa, allmän sjukförsäkring, kreditupplysning, förseningsavgifter, lån och räntor, kronofogden, utmätning, försörjningsstöd, föräldrars försörjningsansvar, underhållsbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag osv, skulle inte en kotte hamna i ekonomisk knipa. Åtminstone bara en bråkdel av alla de som nu inte klarar sin ekonomi.

Enligt dottern var det den enda dator hon tyckte var snygg. Hon har ingen aning om vad prestanda är eller nåt annat som har med datorns teknik. Min man är väldigt insatt i datorer och han satte sig ner med dottern, visade vad olika saker betydde och att det finns datorer som är bra fast de inte kostar så mycket.
Men vi har även pratat fram och tillbaka om det verkligen är så att hon behöver datorn eller om det helt enkelt är så att hon vill ha den för att hon vill ha nåt nytt? För skoldatorn fungerar ypperligt, är hyfsad snabb och grejar det den ska. Hon har tänkt efter ett tag och kommit fram till att hon väntar med en dator.

Ang. min dator som jag fick av min man så _behövde_ jag den då jag inte hade någon. Jag pluggade på högskolan och var i stort behov av en dator. Annars hade jag inte fått/köpt någon. Och ang. PS3 så köpte han det innan vi flyttade ihop. Och det är ju som familjens sak numera då barnen spelar på det mer än vi.
Vi är inga människor som köper saker utan att tänka efter ett flertal gånger. Vi väger behovet mot viljan, är det en ren "vill ha"-sak eller är det verkligen så att vi behöver den. Detta trots att vi har pengar, inte lever särskilt snålt osv. Ibland köper vi saker som är rena "vill ha"-saker och ibland inte. Men barnen ska lära sig att man inte kan få/köpa allt man vill ha, man måste tänka efter före. Och barnen går det ingen nöd på alls, de får saker de med, och ofta har de sparat ihop pengar själv. Det är stora dottern det är mest "tjafs" med om pengar och saker hon vill ha. Någon stans måste hon ju lära sig att man får prioritera vad som behövs, att pengar inte växer på träd och att det kanske inte är så smart att köpa en till sak när man har en exakt lika hemma som fungerar bra.