Dottern fyller 14 år och önskar sig dyr present :-/

varför kan ni inte samsas om EN??? I helskotta att jag och barnen ska sitta i hemmet med 3 olika datorer? Aldrig.

Jag har en dotter som är 15. Hon önskar sig alltid dyra presenter. Jag har däremot sagt att kan hon spara ihop till hälften eller en del av vad det kostar så kan jag lägga till resten. Jag skulle inte köpa dyra presenter bara för att de vill ha dem. Jag tycker det är viktigare att de lär sig värdet av pengar än att de får ha flashiga prylar. De blir även mer rädda om sina saker om de förstår hur mycket det kostar och att man faktiskt måste spara en längre tid för att kunna köpa det man vill ha. 
Det finns ingen som kan tala om för dig TS hur du skall göra men så här gör jag =)

Ha en toppendag! 

Den dagen hon jobbar och tjänar pengar, samt betalar lika mycket räkningar som er. Ja, då kanske hon har rätt att ha samma saker som du.. Eller njae...

skaffa sommar jobb till henne kan hon köpa själv slutet av sommaren

 Jag har inte så stora barn, men yngre barn som kan önska sig dyra saker. Näst äldsta önskade sig ett x-box tv-spel. Jag sa klart och tydligt att det hade vi inte råd med att köpa, utan han fick spara och önska sig pengar. Och det gjorde han, så efter ett år hade han råd att köpa det! (Lite bidrog jag med så att syskonen också skulle få spela)

 Ni har ju faktiskt en dator, och jag antar att hon får använda den också, så det är ju ingen kris eller behov, som det kanske var till dina studier? Jag vet tyvärr inte vad jag skulle ha gjort åt attityden, troligtvis blivit ganska arg och sagt att hon kunde vara utan presenter om det skulle låta så..

Ett barn kostar i kläder,mat ,nöjen,schampoo,balsam,tvål,smink,telefon,godis,fickpengar,nöjen,småsaker,mm mm. Ska barn och tonåringar gå i tron att dom är gratis??? Allt kostar. Bensin om hon får skjuts,eller busspengar?  Mina ungar kommer fålärasig att det kostar. Odrägliga vuxna tror jag det blir om domgår i tron att dominte kostar.

Det kan vara lite slitigt med tonåringar ibland. De har en tendens att bara se till sig själv och sina behov. Och som förälder är man skyldig att lära sina barn om pengar, pengars värde, om givande och tagande och att det är skillnad på vad man önskar och vad som är rimligt att få.

Det är inte omöjligt att lära barn det. Men man måste börja i tid och vara konsekvent. Vare sig det gäller pengar, presenter, förtroende eller förmåner så handlar det om att förtjäna det. I en familj är alla ansvariga i olika grader för familjens familjens trivsel och hur den fungerar. Om alla hjälps åt, var och en efter bästa förmåga, fungerar vardagen lättare och man slipper bråka om struntsaker. Att tidigt bärja plocka undan efter sig själv, att hjälpa småsyskon med en del saker, att tillsammans med andra i familjen ta ansvar för hushåll och hem gör att barnen får en förståelse för andra. Att handla, laga mat, vara med och diskutera om semesterar osv att få ta del av familjens ekonomi (på ett enkelt och lättfattligt sätt) och se vad saker kostar gör att de inser vad som är rimligt och inte.

Vi har kanske haft tur, men våra barn har aldrig haft orimliga förväntning eller surat ihop för att de inte alltid fått som de velat.   När vi diskuterade husköp deltog barnen också, inte så att de fick fatta beslutet åt oss, men vi var öppna med att en så stor investering inte bara skulle innebära större utrymme för alla och en tomt att röra sig på utan också uppoffringar.

Vi har aldrig använt hot och mut-systemet, men när vår äldste (femton år då), utan påtryckningar eller krav, skötte sina syskon och hemmet när maken blev akut sjuk , räddade han oss från att gå under. Han följde småsyskonen till skolan, serverade frukost och middag, skötte läxhjälpen, tvätten och inköpen i en vecka, tills maken var utom fara. (Nej, vi har inga anhöriga som kan rycka in).Julen det året gav vi honom det han önskade sig mest av allt, det var dyrt och det var mycket mer än vad hans syskon fick, men ingen grumsade, alla visste vad han gjort för oss. Dottern fick en bil när hon tog körkortet, visserligen en begagnad och skruttig bil, men den fungerade och hon behövde den för att ta sig mellan skolan, hemmet och sitt extrajobb. Inget annat av våra barn har fått en bil, men de har alla fått vad de mest behövt när de behövt det, inte för att de "vill ha" eller "alla andra har".

VI har lärt dom om inkomster och utgifter, att man får anpassa munnen efter matsäcken. Ibland får man avstå helt, eller bara vänta och spara ett tag till. Men att inget kommer gratis.