Psykakuten? Annan akut psykhjälp, vart vända sig?

Åk in till psykakuten du... de är vana vid sånt här... var själv där för lite sen men jag kunde åka hem samma kväll efter att ha fått prata en stund... men de gör först en bedömning om hur illa det är och sen får du träffa läkare eller så... var bor du nånstans? Vet du var du kan åka nånstans, tänkte på om du tex bor lite off kanske du får åka till nån större stad då mindre städer kanske inte har just psykakut...

Hur långt är det dit? Om du inte vill säga till taxichaffisen kan du ju kanske be om körning i närheten och sen gå sista biten?

Har du vänner och släkt i samma stad men du döljer "bra" hur du mår? Känner du inte att du skulle kunna anförtro dig åt tex en person? Men just ikväll är det ju jättebra om du åker in nu när du känner att det skulle behövas... Då kanske du kan slappna av också när du vet att det är folk i närheten... vet precis hur det är...

Jo jag förstår precis... det blir ju tyvärr inte bättre av att man anstränger sig för att dölja det heller. Snarare tvärtom då man spänner sig och på så vis framkallar mer panikångest...

Jag kan berätta hur jag gjorde... under ungefär ett år har jag haft det väldigt jobbigt psykiskt med olika saker, så det blev sämre och sämre... till slut gick jag in i väggen så att säga... åkte in till psykakuten några gånger, fick mängder med panikattacker varje dag och kunde inte gå ut ens... stängde in mig själv totalt...

Jag var hemma från jobbet osv strödagar, nån hel vecka... sen väl på jobbet kämpade jag för att dölja det, gick ifrån väldigt ofta osv osv... men sen en dag så kände jag att det håller inte att ha det såhär... så jag började med att berätta för en kollega. Men jag sa inte att jag mådde psykiskt dåligt utan jag bara sa de fysiska symtomen och att om jag ramlar ihop får ni ringa ambulans typ, för jag förstod ju själv att när man beskriver hur man känner så vet folk oftast hur en panikattack känns... ungefär bad dem hålla lite koll... och då automatiskt kom hon själv in på panikångest och det visade sig att hon och några till hade haft det också och det blev väldigt bra... så nu vet några på jobbet samt chefen... men det tog verkligen emot först... men jag tänkte som så att jag måste nog börja hjälpa mig själv lite här...

Bara en liten historia om hur jag gjorde... men tillbaks till ämnet... kan du tänka dig att ringa en taxi och be om en körning i närheten om du inte vill säga vart du ska? Skulle det funka? Om det är för långt att gå eller cykla?

Kan du gå eller cykla då? Eller är det för långt? Buss?

När du kommer till dörren är det en ringklocka du ringer på. (nu berättar jag bara hur det var för mig sist) och då kommer en sköterska och öppnar och då ser de ju hur du mår. Själv hade jag ju panikattack och typ lutade mig mot väggen och så... sen får man komma in i ett rum och berätta hur man mår och då kan du säga precis vad som helst, de har ju stenhård tystnadsplikt... själv bara släppte alla hämningar och tårarna bara sprutade... sen vet jag inte hur det går till, men de ser på en och kan bedöma om det är läge för inläggning, vilket jag tror du skulle behöva... jag blev inte inlagd då utan det hjälpte för stunden att bara vräka ur sig... jag hade iofs min ena förälder med mig då också.

Jag fick sen sitta i ett väntrum och sedan träffa en läkare. Han lyssnade väldigt noga och var väldigt omtänksam och brydde sig mycket. Jag fick order om att börja med medicinen igen som jag stod på sen tidigare...

Men på det hela så var det ödmjuka människor som jobbade där och verkligen lyssnade...

Någon annan kanske kan berätta hur det är att bli inlagd...

Man kan boka via sms om du kollar länken nedan... nu vet ju inte jag hur det funkar, och om de har öppet nu osv osv... men det stod att man får bekräftelse genom ett svar via sms... hittade det på sidan enligt nedan..

www.5startaxi.se/index.php/boka

Får man lägga in länkar sådär förresten? Har inte så bra koll på reglerna :-P

De tar nog in en om man är väldigt självmordsbenägen eller så? Har inte riktigt koll på just såna fall, om man kan bli tvångsintagen då kanske...

Men är man inte självmordsbenägen tar de inte in en om man själv inte vill. De kan inte tvinga dig alltså... antar att du mest vill ha hjälp att hantera panikångesten och inte är självmordsbenägen...

Hur har det gått för dig?

Ja men det är kanoners! Det lättar ju lite bara att berätta för någon vilket du ju nu gjort, bra där!! Heja heja!!