hey jag har precis varit med om det där för 4-5 år sen, satt i min lägenhet i 4 år och gick knappt ut, va inte med någon, inget umgänge , va som att man inte ville man ville bara vara hemma i tryggheten, man tackade nej till allt, alla fester, allt socialt umgänge, hatar fortfarande att åka buss själv, känns som att folk stirrar på en, och att gå på stan själv HATAR DET!, hoppas detta kanske är något du känner igen
mvh/ micke
jo precis man vill men man gör det inte bara huvudet säger nej, folk kanske börja märka att du tar distans från folk?, har dina vänner/familj sagt något om det?: du verka inte på humör/du verka inte vilja göra något? sen till slut så slutar folk fråga,
min vändning blev väldigt fel men efter de snesteget så bad jag faktiskt om hjälp, jag flyttade till ett "ungdomshem", sen fick jag kontakt med en slags terapeft (orka stava) och fick saker o ting mycket klarare och en del övningar: om du t.e.x åker buss själv eller ute o går bland mycket folk själv eller kanske med 1-2 vänner, så ska man försöka tänka positivt istället för negativt: jag tänker så här - hm fan va dom stirrar, kanske gillar mina nya kläder eller hur jag ser ut, då ler man lite istället för att böja huvudet neråt och må dåligt. Kan vara en jobbig övning men övning ger färdighet med tyvärr det här inte på en natt sadly men om du har riktiga vänner alltså riktigt bra vänner så försök kanske vara hos dom?, eller häng med på saker ÄVEN om du verkligen inte vill, till slut så släpper huvudet all de negativa tankarna och du börja tänka mer rationellt,
T.e.x: du rammlar utomhus och folk ser dig om dom skrattar. tänker du negativt: fan nu skämms jag, usch nu mår jag dåligt för att dom skrattar åt mig, DET ÄR FEL det är själva händelsen som kanske är komisk, tänker du rationellt så kan de kanske låta så här: HAHAHA fan där va en isfläck! ohwell alla rammlar och jag själv skrattat åt folk som drar ändan i backen :P sen ställer man sig upp och skakar av det, Det är rationellt tänkade, hoppas något va till hjälp, har du mer frågor eller om du vill prata i skype lr nått så adda: baloosw3
Mvh / micke
ja absolut men man kommer till insikt själv att man inte vill ha en sån vardag/livsstil längre, då måste man börja någon stans, jag hade rekommenderat arb, välfärd missbruksvården och be om en handlägga och förklara hur det ligger till, sen ska man dock inte ha höga förväntningar om dom, men man måste nästan stampa ner foten i marken och säga nej nu gör jag inte det här mer! nu är det slut på de, man må väl komma upp ur svackan sakta men säkert så bygger de på , önskar de fanns quick fix på 1 dag men sorry mate :( jag hoppas du får den hjälp du behöver om du nu vill ha den men du kan klara det utan statligt hjälp, därför vänner finns, du fixar det ge bara inte upp, säger man A så måste man säga B
/mvh micke