orolig för att min 7 åriga dotter inte har några kompisar i skolan. Utanför.

På fritiden är vi bara med familjen. Vi bor ute på landet och hon har flera syskon så det blir inte att hon leker med kompisar och så på helgen. Nu fick jag veta att flera av tjejerna i klassen går på dans inne i stan. Nu känner jag jätte dåligt samvete för att jag inte fixat det åt henne också. Men det har liksom inte blivit av och jag har inte tyckt att det har varit nödvändigt att pracka på aktiviteter redan i förskolan.

Dom är många tjejer i klassen, 16st. Så jag tycker att det borde finnas nån som hon kan vara med förutom den här bästisen hon har haft.
Det känns lite som att eftersom vi inte är sånna fantaster av kompislek på helgerna så har den här bästisen börjat leka på helgen med en av de andra tjejerna. Och då blev väl min dotter lite ledsen över det kanske.
Men jag tycker inte att man ska behöva boka in kompislek varenda helg bara för att ens barn inte ska bli utanför.

Vi har många  barn i familjen och helgerna är fulla av gemenskap inom familjen och ganska fullt hus och vi vill vila upp oss. Jag vet inte om det är dumt. Men när jag var liten hade jag inte en massa kompisar hemma på helgerna.
Man träffas ju hela dan i skolan och sen fritids. 
Kan ungarna nu för tiden inte vara ensamma känns det som?

Jag pratade med fröken idag nu när jag hämtade och hon hade sett att w blivit lite ledsen för det där med dom andras lek på helgen men hon sa att hon visst lekte med andra och så och inte alls var utanför på det sättet.
Hoppas att det är så.
         

Det var både och för mig. jag var lite utanför (men hade ändå ett par tre vänner som jag lekte med) men jag gillade att vara själv på fritiden samtidigt som jag lekte med en flicka som bodde i närheten. Om jag gillade ensamheten pga jag var själv och inte hade  nån att leka med eller om jag bara ville ha det så kan jag inte riktigt veta faktiskt.

Det är klart att jag lyssnar på min dotter. Om det fortsätter pratas om det.
Nu kan hon ju inte börja nån aktivitet för det ä'r ju mitt i terminen.
Jag får väl skärpa mig och ta med kompisar hem ibland.

Min dotter är mild av sig också och gör inte så stort väsen av sig. Fröken sa också att hon är bestämd, om hon inte vill leka den leken som ett par tjejer håller på med så går hon därifrån. Bra eller dåligt, både och ju.
       

 

Ja det fungerar väl annorlunda när man bor i ett område, det förstår jag. Vi bor ju ute på landet så det är alltid ett planerande om nån ska följa med hem. Jobbigt.
Jag är heller inte särskilt mkt lektant och gillar inte att ha en massa ungar drällande tyvärr. Sån är jag.
Jag tänker att har det inte blivit lite så nu på senaste tiden det här med tanke på stress. Dagens unga kan inte vara själva, de måste hela tiden leka med nån.
Att bara vara hemma klarar ingen av snart. Fel tycker jag.
Jag har ju medvetet inte anmält henne på dansen redan på dagis bara för att jag inte vill pracka på henne en massa aktiviteter så tidigt. Det kommer ändå tids nog. Nu är det kanske dags då...
    

Nej jag är inte särskilt blyg. Det är nog bara det att jag har ett krävande arbete så jag orkar helt enkelt inte styra upp några lekträffar efter skolan. 
Trist men sant. och jag har inget stort behov av att träffa folk efter jobb/skoltid så jag har liksom inte ansett det nödvändigt. Som sagt när jag själv var liten bodde jag också på landet och lekte inte med så många och fann mig i det. Jag träffade ju alla i skolan och det räckte.

En sak kan jag säga att jag skulle aldrig acceptera lek alla dar i veckan och inte heller aktiviteter varenbda dag. Ni gör ungarna en otjänst som håller på sådär.   

Jaha, ja jag får väl rycka upp mig då!!