orolig för att min 7 åriga dotter inte har några kompisar i skolan. Utanför.

Tycker absolut att du ska prata med personalen i skolan.

Hur gör ni på fritiden? 

Bra at du är uppmärksam, exkludering är  väldigt vanligt, särskilt bland flickor som tenderar att gadda ihop sig två och två och bli "BFF" under väldigt lång tid, så förlorar man sin bästis kan det bli väldigt traumatiskt. Att vara utanför upplevs ju ofta precis lika smärtsamt som att bli slagen, det är en slags psykisk misshandel som skolan är skyldig att motarbeta. Alla vill tillhöra gruppen, det är en instinkt vi har.

Om ensamheten är självvald är det en helt annan sak, min tjej gillar ofta att vara för sig själv t ex hemma, men ibland märker jag att hon varit ensam för mycket och då peppar jag henne att ringa en kompis, men i skolan har hon alltid kompisar.

På fritiden är vi bara med familjen. Vi bor ute på landet och hon har flera syskon så det blir inte att hon leker med kompisar och så på helgen. Nu fick jag veta att flera av tjejerna i klassen går på dans inne i stan. Nu känner jag jätte dåligt samvete för att jag inte fixat det åt henne också. Men det har liksom inte blivit av och jag har inte tyckt att det har varit nödvändigt att pracka på aktiviteter redan i förskolan.

Självklart ska du höra hur det är i skolan, ge dig inte, än så länge kanske det inte är ett stort problem men det kan bli. Har hon några aktiviteter? Hur är det där i så fall? Kanske hon vill börja med en aktivitet och få nya vänner, finns det andra skolor hon skulle kunna gå i ( om det skulle visa sig bli ett problem) låt det inte hå för lång tid , jag blir så ledsen och förbannad när jag hör om barn som är utanför, blir mobbade etc och föräldrar beskriver att det varit så i flera år. Jag skulle flytta land och rike runt för att min son skulle ha det bra i skolan, hans välmående är alltid viktigast för mig. Hade jag fått reda på att han var elak och mobbade andra barn skulle jag se väldigt allvarligt på det, jag vill att han ska respektera och behandla andra väl. Man varken kan eller ska vara bästis med alla men man lämnar ingen utanför.

Kanske måste din dotters skola se över rutiner och få nya inspel på hur barnen skal behandla varandra. Om du inte får gensvar från skolan hör med organisationer som friends om vad de kan rekommendera.

Hur många tjejer är de i klassen egentligen? Et problem med att bo på landsbygden är att barngrupperna i skolan ofta är så små att barnen mer eller mindre tvingas att leka med barn de egentligen inte gillar/har så mycket gemensamt med. I en bra skola ska man ändå kunna jobba med att barnen ser och accepterar varandra och att alla får vara med.

Fråga henne om hon vill börja på dansen eller kanske med något annat, men räkna inte med att dans inne i stan kommer att ge några kompisar, jag har själv bott på landet och min erfarenhet är att det är kul för barnen att prova på olika saker, men det ger inte s ofta nya kompisar, för på dansen så dansar man och efteråt så åker man ju direkt hem. man hinner inte prata med och lära känna nya barn. Däremot är det väl så att vissa aktiviteter såsom ridning tycker jag verkar kunna ge kompisar, tjejerna tajtas liksom till där i stallet. Men jag kanske har fel, jag ha själv inte ridit. Men tycker inte du ska känna dåligt samvete, vill din tjej dansa, så lär hon ju säga det?

Min tjej är idag 9 och har provat på kanske 10 olika aktiviteter sedan hon var 3-4 år, men nu vill hon bara gå scouterna och då får det vara så. Det kan vara skönt att bara vara hemma på fritiden också, det är så olika!

Tror på två saker. Framför allt att skolan tar sitt ansvar och vågar se att din tjej är utanför och motarbetar det. Särskilt när din tjej uttryckligen säger att hon är utanför måste det tas på allvar! Sedan är det knepigt ibland på landet för det blir en himla massa skjutsande hit och dit om det är långt till klasskompisarna, men försök ändå klämma in  ex en eftermiddag då och då på helgen när hon t ex får åka till kompis. Att det blir bök, ja, det får man ta när man bor på landet...tyvärr....

 

Dom är många tjejer i klassen, 16st. Så jag tycker att det borde finnas nån som hon kan vara med förutom den här bästisen hon har haft.
Det känns lite som att eftersom vi inte är sånna fantaster av kompislek på helgerna så har den här bästisen börjat leka på helgen med en av de andra tjejerna. Och då blev väl min dotter lite ledsen över det kanske.
Men jag tycker inte att man ska behöva boka in kompislek varenda helg bara för att ens barn inte ska bli utanför.

Vi har många  barn i familjen och helgerna är fulla av gemenskap inom familjen och ganska fullt hus och vi vill vila upp oss. Jag vet inte om det är dumt. Men när jag var liten hade jag inte en massa kompisar hemma på helgerna.
Man träffas ju hela dan i skolan och sen fritids. 
Kan ungarna nu för tiden inte vara ensamma känns det som?

Jag pratade med fröken idag nu när jag hämtade och hon hade sett att w blivit lite ledsen för det där med dom andras lek på helgen men hon sa att hon visst lekte med andra och så och inte alls var utanför på det sättet.
Hoppas att det är så.
         

Det är ju inte svartvitt, så att man måste boka in kompisar varenda minut på helgen, men barn bygger också relationer på fritiden. I skolan är det ofta fullt upp och relationsbygge begränsas delvis till rasterna, men när man har kompisar på fritiden kan de relationer man påbörjar i skolan fördjupas och utvecklas. Har inte läraren frågat om hon ibland leker med kompisar på fritiden? Det kollar de här varje termin, för de vet hur viktigt det är med kompisar både på och utanför skolan. 

Barn kan vara ensamma, men de vill  ofta göra saker med sina kompisar på helgen, de vill leka, spela fotboll , gå och bada eller t ex gå  och titta på en film. Inte överdrivet ofta så man blir utschasad av allt umgänge, men ibland.

En fråga: Var din ensamhet när du var liten självvald eller hade du velat leka med kompisar hemma ibland eller åka iväg och göra saker med dom? 

Sedan hoppas jag du tar din dotter på allvar, om hon fortsätter säga att hon är utanför. Det hjälper inte din dotter om fröken inte ser eller förstår och du litar mer på fröken än på henne.

 

Det var både och för mig. jag var lite utanför (men hade ändå ett par tre vänner som jag lekte med) men jag gillade att vara själv på fritiden samtidigt som jag lekte med en flicka som bodde i närheten. Om jag gillade ensamheten pga jag var själv och inte hade  nån att leka med eller om jag bara ville ha det så kan jag inte riktigt veta faktiskt.

Det är klart att jag lyssnar på min dotter. Om det fortsätter pratas om det.
Nu kan hon ju inte börja nån aktivitet för det ä'r ju mitt i terminen.
Jag får väl skärpa mig och ta med kompisar hem ibland.

Min dotter är mild av sig också och gör inte så stort väsen av sig. Fröken sa också att hon är bestämd, om hon inte vill leka den leken som ett par tjejer håller på med så går hon därifrån. Bra eller dåligt, både och ju.
       

 

Vill hon inte vara med några på fritiden?
Det är ju då de verkligen blir vänner? 

Men de andra tjejerna kanske bor så att inget behöver bokas? Vi planerar aldrig kompisar för våra barn men då vi bor i barntätt villaområde så fixar det sig på egen hand och ja våra leker med både klasskompisar och andra barn så gott som alla kvällar i veckan och definitivt alla helger. Skolan är en rätt liten del av kompisbiten för dem.