orolig för att min 7 åriga dotter inte har några kompisar i skolan. Utanför.

På fritiden är vi bara med familjen. Vi bor ute på landet och hon har flera syskon så det blir inte att hon leker med kompisar och så på helgen. Nu fick jag veta att flera av tjejerna i klassen går på dans inne i stan. Nu känner jag jätte dåligt samvete för att jag inte fixat det åt henne också. Men det har liksom inte blivit av och jag har inte tyckt att det har varit nödvändigt att pracka på aktiviteter redan i förskolan.

Ja det fungerar väl annorlunda när man bor i ett område, det förstår jag. Vi bor ju ute på landet så det är alltid ett planerande om nån ska följa med hem. Jobbigt.
Jag är heller inte särskilt mkt lektant och gillar inte att ha en massa ungar drällande tyvärr. Sån är jag.
Jag tänker att har det inte blivit lite så nu på senaste tiden det här med tanke på stress. Dagens unga kan inte vara själva, de måste hela tiden leka med nån.
Att bara vara hemma klarar ingen av snart. Fel tycker jag.
Jag har ju medvetet inte anmält henne på dansen redan på dagis bara för att jag inte vill pracka på henne en massa aktiviteter så tidigt. Det kommer ändå tids nog. Nu är det kanske dags då...
    

Nej jag är inte särskilt blyg. Det är nog bara det att jag har ett krävande arbete så jag orkar helt enkelt inte styra upp några lekträffar efter skolan. 
Trist men sant. och jag har inget stort behov av att träffa folk efter jobb/skoltid så jag har liksom inte ansett det nödvändigt. Som sagt när jag själv var liten bodde jag också på landet och lekte inte med så många och fann mig i det. Jag träffade ju alla i skolan och det räckte.

En sak kan jag säga att jag skulle aldrig acceptera lek alla dar i veckan och inte heller aktiviteter varenbda dag. Ni gör ungarna en otjänst som håller på sådär.