orolig för att min 7 åriga dotter inte har några kompisar i skolan. Utanför.

Det är skönt att höra att din tjej verkar ha lite skinn på nästan och går därifrån om hon inte vill leka den leken. Det visar att hon ändå är ganska stark i sig själv.
På sätt och vis tror jag att det ordnar sig lite när de kommer upp i ettan och lite äldre, för det är nu de testar sig fram och hittar nya vänner och sånt.

Jag gjorde en grej för min dotter för att hon ska få tillfälle att känna lite på olika vänner, jag ordnade en "film-kväll", där de fick göra egen pizza och sedan kollade de på film och åt typ popcorn. Det blir inte som ett kalas utan det var bara fem tjejer totalt och då samspelade de väldigt bra tycker jag!

Min dotter går nu i trean och hon har två bästisar, så tydligen leker de tre tjejer, och nog har skolan ringt ibland och det har varit konflikter mellan dem tre, men de gillar varandra och det verkar funka i stort så jag är glad!

Håller med att man inte behöver ha kompistid varje ledig minut, men ibland kan man göra något extra, till exempel åka till badhuset med bara dottern och så kan hon få ta med sig en vän och sånt.

Jag själv är också uppväxt med utanförskap till och från, och jag misstänker att det också kan vara en tjej-grej (helt amatörmässig åsikt), för jag har en son som jag kan uppleva inte leker så mycket med kompisar, men det finns killar i området som han leker med ibland, och ofta när jag hämtar honom så hittar jag honom i byggrummet där han leker helt själv, men då har han valt det, inte för att han är utanför! Och så länge han verkar må bra av det så... Pratade om det med min man och han tyckte det var helt normalt, så jag tror att det är lite skillnad på tjejers bästisar och killars... heter det bästisar då också?