Ni som ej kunde få 2:an hur mår ni idag?

Hej, ser att du inte fått några svar, men jag svarar gärna eftersom jag är mitt uppe i den processen, finns väl fortfarande en teoretisk chans för mig men jag har tom provat ivf en gång som misslyckades. Fick också just reda på att en släkting väntar sitt tredje barn och jag började gråta. JAg känenr inte att jag för egen del måste ha ett barn till men jag skulle väldigt gärna vilja att det barn jag har ska få ett syskon, känner ofta skuld för hon är ensam vilket gör att jag blir retlig och irriterad. Tycker också det verkar enklare med syskon, de kan leka med varandra, man behöver inte jämt tänka på kompisar, lättare att åka iväg på olika saker, semester osv. Det upptar mycket av min tid men jag försöker också bearbeta det i terapi bland annat. Vi funderar på att bli kontaktfamilj eller skaffa en hund för att liksom få lite balans i familjen. Du skriver inget om ni försökt få hjälp via IVF, vet inte hur gammal du är men är det ett alternativ för dig om du fortfarande har åldern inne för det, det går ju att testa utomlands.

Hej

Vi kommer inte heller att få någon 2a. Jag hoppades ända tills i februari, men sedan träffade jag min gynekolog och insåg att det var kört (jag är för gammal nu, inga ägg kvar enligt AMH och ultraljud på äggstockarna). Det är så smärtsamt ibland, men ibland tänker jag inte så mycket på det. Jag känner mig lyckligt lottad med min underbare man och min lilla dotter, som jag hade den otroliga turen att få när jag hade fyllt 45 utan någon som helst hjälp.

Men jag undrar om jag någonsin helt kommer att komma över sorgen?

Det jobbiga är att det inte finns någon att prata med om detta. Det finns väl inte så många 48-åringar som är så korkade att de skulle vilja ha ett barn till, antar jag.  

Vi adopterade barn nr 2.

Vet ni anledningen till varför ni är sekundärt barnlösa?

Får heller inte till nån tvåa men allt ser bra ut på utredningen.

Anonym(!) nej vi har i te gjort någon utredning, har normalt amh för åldern men jag är ju 40++, för vår del skulle vi sökt hjälp tidigare men jag sköt på att ta upp saken. Det ångrar jag. En del är som det heter oförklarligt barnlösa. Eller sekundärt barnlösa, vilket jäkla ord egentligen.

Jag är i liknande situation tyvärr. . Kan inte få fler barn men har inte helt gett upp drömme om syskon. Kan dock absolut inte bära barn igen så funderar på surrogat eller adoption. Nyblivna sambon har dock två barn som vi har varannan vecka som till viss del fyller en syskonfunktion åt mitt barn men jag kommer ju aldrig känna mig som deras mamma för de har ju redan en. Jag vill bli mamma till ett till barn och ge mitt barn ett syskon att dela sin uppväxt med. Sambon är mindre sugen eftersom han redan har två barn. Jag går i samtal bla pga detta å kastas mellan hopp och förtvivlan. Önskar jag kunde vara nöjd som det är men sorgen är enorm. Varm kram till er i liknande situation! !

Anonym: Jag tror nog att det finns en hel del föräldrar känner skuld över att inte kunna ge sina barn ett syskon även om man själv kan känna sig nöjd över ett barn, det är nog en blandning av känslor och en process att gå igenom. Jag tror du kan hitta fler här på FL som känner så. Angående hund, trist att du uppfattar det som att jag skulle jämställa det med ett barn, det var naturligtvis inte alls så jag menade.