Inlägg från: Anonym (Orolig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orolig)

    Beroende av min pojkvän

    Jag och min pojkvän har varit tillsammans i lite mer än ett år, och han har kommit till att bli hela mitt liv. Jag älskar honom så mycket att det förstör mig. Som rubiken säger är jag beroende av honom, alldeles för mycket. Jag har förlorat mina vänner pga av det. Det enda jag vill är att vara med honom dygnet runt och prata med honom. 
    Jag hatar att det blivit såhär, jag vill kunna ha mitt egna liv och vara med kompisar också.

    Om han inte vill vara med mig en dag blir jag galen och startar ett bråk pga av det. Det är ju självklart normalt att han vill göra annat nångång, men jag får för mig att han inte gillar mig lika mycket pga av det.
    Kanske bör berätta att han var otrogen mot mig efter jul, och jag kan inte lita på honom än och är orolig hela tiden. Därför vill jag ha koll på honom hela tiden.. Jag vill kunna inte behöva träffa honom varenda dag eller prata med honom dygnet runt för att veta att han fortfarande älskar mig.

    Härom dagen så sa han att han inte orkar prata med mig så ofta, utan att det räcker med att kanske prata lite på kvällen. Vart as ledsen då, för jag tog det som att han blivit less på mig fast jag egentligen förstår honom. Jag har skitdåligt självförtroende och behöver bekräftelse nästan hela tiden, men han kan inte ge mig det. Och jag vill inte behöva kräva det utav honom.  Jag är rädd att han ska bli less på mig eftersom jag är såhär.. Jag skäms över mig själv att jag ska vara såhär..

    Som tex nu idag, han kom till mig och jag vart jätteglad, men då sa han att han bara kom för att säga hej. Då vart jag sur, för att jag inte fattade varför han inte kunde stanna lite längre. Då sa han att han ville hem. Och när jag frågade vad han skulle göra hemma så sa han att han inte skulle göra något speciellt. Då vart jag surare för att jag fattade inte varför han inte kunde stanna längre när han iaf inte skulle göra något när han kom hem.. Vi har varit med varann i 3 dagar, så jag borde inte bli sur för att han vill hem nu.. 
    Vill inte förlora honom. 

    Snälla hjälp mig!! 

     

  • Svar på tråden Beroende av min pojkvän
  • Anonym (Orolig)
    Anonym skrev 2013-04-16 14:42:54 följande:
    Mitt tips till dig, hur svårt det än är, var coolare. Skicka inte sms på en dag. Säg att du har andra planer nån kväll. Säga inte JAAAA! såfort han kommer över eller vill att du ska komma över. Gå till gymmet. Det har jag börjat med. Det hjälper + att man har ngt annat att göra än att tänka på honom...
     Ja men det är det att det är så jävla svårt att vara utan honom.. JAG kan inte, inte höra av mig. Speciellt när jag bara sitter hemma i min lägenhet hela dagarna och inte göra något. Jag har ju som sagt förlorat mina vänner pga av han. För det enda jag bryr mig om är han, han, han ....
  • Anonym (Orolig)

    Jag fattar själv att han kommer göra slut ifall jag inte slutar med det här.. Det är det som är värst, för jag vet inte hur jag ska göra.. Jag vill verkligen vara tillsammans med min kille. Jag hatar att han kan ta mig för givet, att han vet att det spelar ingen roll vad han gör så kommer jag aldrig lämna honom.. 

  • Anonym (Orolig)
    Anonym skrev 2013-04-16 15:03:30 följande:
    Tur till en psykolog kanske vore på plats?

    Du beter sig inte rationellt just nu. Du måste för din egen del backa. 

    Ring dina vänner och planera att göra saker. Hitta en hobby.

    Varför sitter du bara hemma hela dagarna? Har du inget jobb? 
    Jag går skola, men på kvällarna och så gör jag ingenting. Jag har börjat spela fotboll igen. Men jag kan offra det för honom. Tex om jag har träning en kväll, och han frågar om han kan komma så skiter jag i träningen bara för att vara med honom.. 
  • Anonym (Orolig)
    Anonym skrev 2013-04-16 15:08:10 följande:
    men du har väl ett egenvärde? Hitta saker du gillar att göra själv utan honom ibland .Hur levde du innan ni träffades tex? Du måste ju ha gjort nåt med din tid då som var kul.
    Ingen står ut med någon som klänger sig fast på det där sättet, det blir oerhört påfrestande
    Innan jag träffade honom hade jag nästan precis dumpat av mitt ex och jag mådde skitdåligt. Så jag fäste mig från början med min kille för att ha någon och slippa känna mig ensam. Är så frukansvärt rädd att bli ensam igen.. 
  • Anonym (Orolig)

    Min mamma dog förra året och min pappa lämnade oss när jag var 4 år. Jag är rätt ung, 17 år. Jag bodde hos min mamma, samma dag så var jag hos min pojkvän och han skjutsade hem mig. Han var med när jag hittade min mamma död hemma i lägenheten. Han har varit med hela vägen, han är den enda jag känner mig trygg med. Jag har vänner, men inga som är så nära. 

  • Anonym (Orolig)

    Jag har en egen lägenhet inne i stan så jag ska kunna gå skola, så jag bor själv. Jag har tre bröder, men två av dom bor inte i samma stad. Jag var hos en psykolog två gånger, men jag tycker inte om att prata om vad som har hänt så jag struntade i att gå dit igen.. 

  • Anonym (Orolig)
    Anonym (#6) skrev 2013-04-16 15:23:34 följande:
    Snacka med skolkuratorn. Vem är vårdnadshavare för dig?
    Jag vill absolut inte gå till någon skolkurator... Min mormor är, men hon bor 6 mil ifrån mig. 
  • Anonym (Orolig)
    Anonym (#6) skrev 2013-04-16 15:27:07 följande:
    Du måste söka hjälp. Klarar du inte av det själv, så får din mormor ta tag i det. 

    Du är 17 år, du har hela livet att leva. Och med det du har med dig och hur du beter dig så måste du få hjälp att bli en hel individ som kan stå på egna ben och leva ett eget liv. 
    Känns som att ingen kommer ta mig på allvar, utan tycka jag är fjantig och bara är kär i en kille. 
  • Anonym (Orolig)
    Anonym skrev 2013-04-16 17:19:08 följande:
    Det många i den här tråden undrar är om du har borderline. Du måste verkligen söka hjälp.Fattar inte riktigt vad borderline är faktiskt.. 
  • Anonym (Orolig)
    Anonym skrev 2013-04-16 17:19:08 följande:
    Det många i den här tråden undrar är om du har borderline. Du måste verkligen söka hjälp.
    Fattar inte riktigt vad det är faktiskt.. 
  • Anonym (Orolig)

    Har aldrig ens hört talas om det nån gång, verkar ju att man är galen om man har det...

  • Anonym (Orolig)
    Anonym skrev 2013-04-16 17:48:09 följande:
    Nej, man är inte galen för att man har borderline. Det är ofta ingen i omgivningen som märker att någon har borderline. Det kan vara helt osynligt. Utom för pojk/flickvännen. Kärleksrelationer brukar bli väldigt stormiga. Enormt stort bekräftelsebehov i kärleksrelationer är väldigt vanligt. 
    Tänk om jag har det då? Hur skulle jag ens kunna berätta det för min pojkvän? Han kommer ju bli skrämd och sticka direkt... 
  • Anonym (Orolig)

    Har ni inget tips hur jag ska göra för att inte bli sur ifall han inte vill träffas eller prata? eller sur på småsaker hela tiden. 

  • Anonym (Orolig)

    Ingen mer som har lust att ge mig några svar? Känner mig jobbig mot min pojkvän.. Jämt jag som frågar ifall vi ska ses och allt. Aldrig han.. Har tänkt sluta fråga, och vänta tills hans gör det. Men är så svårt! Känns som att han inte kommer vilka träffas på länge ifall jag inte frågar..

  • Anonym (Orolig)

    Han är van att jag jämt frågar det. Det har han sagt själv. Och jo, jag vet att han älskar mig. Så ni som kommer hit och är negativa behöver inte svara.

Svar på tråden Beroende av min pojkvän