• Anonym

    Beroende av min pojkvän

    Hej TS..

    Jag känner igen mig i dig.. Är på många sätt likadan. Jag har byligen träffat en kille och det enda jag vill är att träffas varje dag, varenda helg och att han ska smsa med mig hela tiden emellan och ge mig bekräftelse..

    Men jag har lärt mig från tidigare misstag så försöker tänka en extra gång.. Jag LOVAR dig att om du ortsätter som du gör så KOMMER han att lämna dig snart. Ingen orkar med någon som är sådär på och blir sur och stött.. Jag var tillsammans emd en kille som var så o han gick FETBORT. Inte lätt när man är kär, jag vet...

    Tycker väl egentligen att du ska tänka mer på om han verkligen är rätt för dig, om han nu varit otrogen? För mig är det otänkbart. Jag vill vara någons prinsess, någon som gör allt för mig och älskar mig så mycket att det aldrig skulle hända. Det är jag värd. Värd att vara nummer 1 och bli respekterad och uppskattad.

    MEN det är ju så att han känner vibbarna du utstrålar... Din osäkerhet, rädsla och ilska. OCH att du älskar honom "mer" än vad han älskar dig. Att du är mer på. Han vet var han har dig så att säga. Det är därför han gärna vill ha tid ifrån dig, vara själv. Han tar dig för givet helt enkelt..

    Mitt tips till dig, hur svårt det än är, var coolare. Skicka inte sms på en dag. Säg att du har andra planer nån kväll. Säga inte JAAAA! såfort han kommer över eller vill att du ska komma över. Gå till gymmet. Det har jag börjat med. Det hjälper + att man har ngt annat att göra än att tänka på honom...

  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 14:50:25 följande:
     Ja men det är det att det är så jävla svårt att vara utan honom.. JAG kan inte, inte höra av mig. Speciellt när jag bara sitter hemma i min lägenhet hela dagarna och inte göra något. Jag har ju som sagt förlorat mina vänner pga av han. För det enda jag bryr mig om är han, han, han ....

    OM du fortsätter så, så kommer du förlora honom , det är iaf ett som är säkert. Försök tänka dig om det vore tvärtom? Det är inte speciellt attraktivt om han hade setat hemma, inte tänkt på nått annat än dig? offrat sina vänner för dig? Varit grinig o sur när du hade annat för dig? Om du är ärlig mot dig själv??

    Du MÅSTE göra något åt det NU innan du förlorar honom (om du nu är säker på att du vill vara med någon som legat med en annan.....)
    Antingen gå och prata med en psykolog om det är så svårt att du verkligen inte kan hantera det.. Stäng av telefonen och gå ut på en promenad. Eller regga dej på en sån nya-v'nner-sida och gå ut o fika med nån bara. Ellergå på bio. SJÄLV. Och låt stackars killen få lite andrum!...
  • Anonym

    Ett annat tips, som jag brukar göra när jag verkligen inte kan ta bort tankarnapå honom.. Offra lite pengar o gå o köp nått gott att äta, jordgubbar, hallon osv, köp en ny ansiktsmask, gör ett litet hemma-spa och kolla på sex and the city! Boka in dig i tvättstugan också så KAN du inte bara dra därifrån om han nu hör av sig...

    Brukar funka för mig... Det och gå till gymmet och springa röven av mig.. Dessutom finns det massa fint att kolla på på gymmet ;)... Kan få dina tankar på nått/någon annan... Såg själv en Alexander Skarsgård-kopia sist på gymmet, så nu vill jag bara gå dit igen.. haha :)

  • Anonym

    Tur till en psykolog kanske vore på plats?

    Du beter sig inte rationellt just nu. Du måste för din egen del backa. 

    Ring dina vänner och planera att göra saker. Hitta en hobby.

    Varför sitter du bara hemma hela dagarna? Har du inget jobb? 

  • Anonym

    men du har väl ett egenvärde? Hitta saker du gillar att göra själv utan honom ibland .Hur levde du innan ni träffades tex? Du måste ju ha gjort nåt med din tid då som var kul.
    Ingen står ut med någon som klänger sig fast på det där sättet, det blir oerhört påfrestande

  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 15:07:09 följande:
    Jag går skola, men på kvällarna och så gör jag ingenting. Jag har börjat spela fotboll igen. Men jag kan offra det för honom. Tex om jag har träning en kväll, och han frågar om han kan komma så skiter jag i träningen bara för att vara med honom.. 

    Men kära du du måste skaffa dig lite självrespekt!! Vafan, det är ju bara en jävla kille!? Det är ju förfan DITT LIV di hänger upp på honom??? Ditt liv, där du ska MÅ BRA passerar ju. Vem ska kunna älska dig och respektera dig om du inte själv gör det? Kom igen tjejen. Du förtjänar att INTE känna såhär i ett förhållande. Du förtjänar att vara med någon som vill vara med dig lika mycket, men det verkar ha gått rätt långt i fråga om din låga självkänsla nu.

    Gå och PRATA MED NÅGON. Du är värd att må bra, att känna dig trygg och lycklig med någon du kan lita på och som vill ha dig hos sig varje dag! Nej tjejen, ryck upp dig och försök se det fina i ditt liv ist.. Du är frisk? Du har kanske föräldrar som älskar dig? Du har iaf haft vänner och kan lätt skaffa nya om du vill? Du är ju faktiskt fortfarande tillsamman med killen?? Kom igen nu!
  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 15:16:00 följande:
    Min mamma dog förra året och min pappa lämnade oss när jag var 4 år. Jag är rätt ung, 17 år. Jag bodde hos min mamma, samma dag så var jag hos min pojkvän och han skjutsade hem mig. Han var med när jag hittade min mamma död hemma i lägenheten. Han har varit med hela vägen, han är den enda jag känner mig trygg med. Jag har vänner, men inga som är så nära. 
    Beklagar. Gå och prata med någon vännen!

    Klart du mår dåligt! Det kommer bli bra.. men som sagt, du bör nog gå o prata med någon..
  • Anonym

    Det många i den här tråden undrar är om du har borderline. Du måste verkligen söka hjälp.

  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 17:31:11 följande:
    Fattar inte riktigt vad det är faktiskt.. 
    Ett psykiskt problem man behöver hjälp med att reda ut. Starka svängande känslor, ilska, separationsångest, tomhetskänslor, stormiga förhållanden, klängig i kärleksförhållanden, kan svänga snabbt mellan att älska eller hata någon, dålig självkänsla, svårt att lita på människor, livrädd för att bli övergiven. Det varierar lite från person till person. Det finns bra hjälp att få och den behöver man om man har broderline.
  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 17:44:26 följande:
    Har aldrig ens hört talas om det nån gång, verkar ju att man är galen om man har det...
    Nej, man är inte galen för att man har borderline. Det är ofta ingen i omgivningen som märker att någon har borderline. Det kan vara helt osynligt. Utom för pojk/flickvännen. Kärleksrelationer brukar bli väldigt stormiga. Enormt stort bekräftelsebehov i kärleksrelationer är väldigt vanligt. 
  • Anonym

    Du tror man är galen om man har borderline....men ärligt känner du inte dig galen nu??

    Om du tar avstånd från din kille eller iaf visar för honom att du är en person som klarar sig på egen hand....då kanske inte han tar dig för given längre....  

  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 17:49:24 följande:
    Tänk om jag har det då? Hur skulle jag ens kunna berätta det för min pojkvän? Han kommer ju bli skrämd och sticka direkt... 
    Men du vet ju inte om du har borderline. Börja med att gå till en psykolog som kan hjälpa dig att förstå vad du har för problem istället. OM du har borderline så behöver du hjälp för att må bättre och få ditt liv att fungera bättre, inte minst att få dina kärleksrelationer att fungera bättre.

    OM du har borderline så kan du inte bara "skärpa dig". Du behöver hjälp för att bli bättre. 
  • Anonym

    Med det bekräftelsebehov du verkar ha så tror jag tyvärr det blir svårt att få något förhållande att fungera. Du måste nog börja må bättre själv innan du kan få ett förhållande att fungera.

  • Anonym

    Jätteintressant! Jag har precis samma problem fast det är min kille som iglar på mig. Hur får man bort honom? Vi ska gifta oss och jag älskar honom men jag kan liksom inte tvätta eller diska eller läsa min favoritbok för han kräver uppmärksamhet hela tiden! Inte för att han är osäker utan för att han vill det bara. Varför håller ni på? 

  • Anonym
    Anonym skrev 2013-04-16 18:10:19 följande:
    Jätteintressant! Jag har precis samma problem fast det är min kille som iglar på mig. Hur får man bort honom? Vi ska gifta oss och jag älskar honom men jag kan liksom inte tvätta eller diska eller läsa min favoritbok för han kräver uppmärksamhet hela tiden! Inte för att han är osäker utan för att han vill det bara. Varför håller ni på? 

    Anonym skrev 2013-04-16 18:10:19 följande:
    Jätteintressant! Jag har precis samma problem fast det är min kille som iglar på mig. Hur får man bort honom? Vi ska gifta oss och jag älskar honom men jag kan liksom inte tvätta eller diska eller läsa min favoritbok för han kräver uppmärksamhet hela tiden! Inte för att han är osäker utan för att han vill det bara. Varför håller ni på? 

    Hur kan du gifta dig med en sån typ??? Klart man kan älska varann ändå men beteende kommer aldrig hålla i längden....dömt att misslyckas!
  • Anonym
    Anonym skrev 2013-04-16 18:53:13 följande:


    Hur kan du gifta dig med en sån typ??? Klart man kan älska varann ändå men beteende kommer aldrig hålla i längden....dömt att misslyckas!
    Han är en väldigt trevlig typ egentligen. Lugn trygg och stabil. Han har flyttat rätt nyligen och har inte kommit igång med det sociala här än. Jag tror att det beror på det i alla fall. Det uppstod nyligen och vi har varit tillsammans ett bra tag så det känns som att något måste ha utlöst det.
  • Anonym
    Anonym (Orolig) skrev 2013-04-16 22:21:18 följande:
    Har ni inget tips hur jag ska göra för att inte bli sur ifall han inte vill träffas eller prata? eller sur på småsaker hela tiden. 
    Lär dig mindfulness. Finns bra klipp på youtube. I princip är det meditation. Användbart för att lugna ner dina känslor och få kontroll på dem.
  • Anonym

    Du skulle verkligen behöva gå och prata någon.

    Att din mamma dog och på så sätt "lämnat" dig gör dig så klart (kanske inte på ett medvetet plan) skiträdd för att bli lämnad igen. Så du blir helt besatt av din kille. Inte konstigt och väldigt naturligt och du skulle nog må bättre att få hjälp att hantera din rädsla för att bli övergiven.

    Lycka till!

  • Anonym

    Jag gissar att åtminstone en av dina föräldrar också hade psykiska problem och/eller missbruk?

    Det du har berättat i den här tråden tyder så mycket på borderline och om du har det så behöver du verkligen söka vård. Jag önskar verkligen att du gör det för jag tror att du kommer ha ett riktigt tufft liv tills du får hjälp. Du kommer få panik och inte förstå vad som händer när din pojkvän gör slut. Jag hoppas verkligen att du skaffar hjälp.

    Här är två videos gjorda av två tjejer med borderline för att försöka förklara för andra hur det känns att ha borderline:






Svar på tråden Beroende av min pojkvän