Vänner genom livet

Jag har flera vänner jag följt genom livet. Två av dem har jag haft i över 36 år. Jag känner att orsaken till varför vi håller ihop, trots att vi bor 135 mil ifrån varandra är att vi är mest som systrar. (de är systrar på riktigt) När vi träffas går vi in i varandras liv där vi är, det är som om vi aldrig varit ifrån varandra. Det är helt naturligt och de kan komma hit, ta en dammsugare och börja dammsuga, vi säger till varandras barn, hänger tvätt ihop och pratar som om vi aldrig gjort annat. Det är superskönt. Jag ser inte vänner som förbrukningsvara utan som något livslångt mer, bekanta och kompisar, de kan däremot komma och gå genom livet. Mina vänner är "mina" människor helt enkelt.