Mina barn förstör allting!

Vad jag känner igen mig! Jag har visserligen bara ett barn, men han är expert på att ha sönder allt! Inte blir det bättre av att jag är arbetslös och inte bara kan köpa nytt hur som helst.

Jag har provat ALLT. Bli arg, bli ledsen, skicka honom till rummet, låta honom gå ut och slänga själv. . . inget hjälper. 

Senast idag stod han och drog och drog i mormors gardin (han älskar att göra det) tills fästet lossade och den åkte i golvet. SUCK!

Jag har inte så mycket tips, men du är inte ensam!        

Åh förstår precis , har inte många hela leksaker här hemma. Och så fort de har mer än en leksak försvinner leken och det bankas och krockas.... Här har nu storebror utretts och har diagnos , lillebror står på kö för bup. Vet inte om det kändes som någon tröst ,men kanske en förklaring ? Hur funkar det på förskolan ? Tar de sönder mer där än de andra barnen ? Kolla med fröknarna om det är något som verkar vara "onormalt", Annars gäller det nog bara att andas , vänta ut och räkna till tio :) Lycka till!

Låter nog lite värre än bara lite vilda.

Kanske behöver ni bli tydligare/mer konsekventa eller prata med BVC/BUP om ev utredning.

Förstår inte riktigt hur så många barn får "komma undan" med att vara lite vilda.

Ofta är det föräldrar som inte kan ta kommandot eller barn som har en diagnos.

Jobbigt att inse, båda varianterna men tyvärr ofta så.

hur har det fungerat när de varit yngre? finns där någon tydlig gränssättning? plockar de upp efter sig och försöker ta något sånär vara på sina saker?

jag tror det hela handlar mycket om att lära barnen att ha respekt för saker, att man inte bara kan köpa nya hela tiden... mina barn har inte fått saker varje gång de är på leksaksaffären, många häpnade över att de lugnt kunde se sig om utan att tjata hål i öronen. men det är ju det man sår som växer. samt att vi försökt städa tillsammans och ha saker i lådor ( inte precist alla gånger men i den mån som går).

sen så är ju en del barn födda med lite mer "myror i brallan" och där är det väl tydlighet som är nyckelordet kan tänkas? min minsting har svårare för att hålla efter grejerna men då ser jag bara till att känsligare saker får stå på en hylla så han får be om dom och det blir lite mer försiktig lek på så vis... kanske kan hjälpa?

jag har märkt att lekarna oftast blir bättre när det inte finns FÖR mycket leksaker att tillgå utan att man plockar fram saker några åt gången... då blir allt gammalt spännande och nytt igen      

Jag har också funderat på om de har för mycket grejer så att de helt enkelt skiter i att vara rädda om det de har, för det finns ändå så mycket annat. Har den senaste tiden plockat bort väldigt mycket, just för att de inte är rädda om sina grejer. Sånt som är ömtåligt eller som de inte kan leka med utan uppsikt har alltid stått undangömt, men nu känns det nästan som att allt är borta. Ska se om det blir någon skillnad. Vi har den senaste tiden även blivit mer noga med att de själva ska plocka upp efter sig, men det går väl sådär. Det är ju "såååå jobbigt" Om de inte har så mycket grejer att kasta runt sig blir det ju inte heller lika mycket att städa upp. Alla deras grejer har sina platser, så det behöver inte vara stökigt. Bra med förvaring och ordning och reda - egentligen.

Det tog lång tid innan de gjorde något annat än bara bankade med sina leksaker, tror att de var uppåt 2 år när de rullade en bil för första gången och inte bara slog den i golvet. Och nej, de verkar inte efter eller konstiga på något sätt i övrigt. De är smarta och funderar mycket kring saker, pratar bra osv.