Åskrädsla från helvetet!

Jag har också känt så och för mig tror jag att det bottnar i en upplevelse jag hade när jag var 4 år. Var på min pappas mormors begravning och det åskade när vi skulle gå fram till kistan och jag skulle lägga min blomma där, då small det till utav bara helvete! Det satte nog sina spår hos mig för efter det blev jag alltid rädd när det åskade.
Var ensam hemma när jag var runt 13-14 år och det började åska rejält och billarmen gick på gatan då blixten slog ner utanför uppfarten, den händelsen hjälpte ju inte direkt till...
Nu i vuxen ålder har jag verkligen jobbat med mig själv, varje gång det åskat så har jag försökt att slappna av och sakta men säkert har jag nu kommit så långt att jag kan stå en bit ifrån fönstret och titta ut. Utomhus går inte än och inte heller i uterummet för att titta där min man kan sitta ihopkurad under en filt och bara mysa. Nu behöver jag inte längre ligga under täcket och skaka tillsammans med katten, såpass kontroll har jag.
Kan det vara så att du också varit med om något i barndomen som satt spår?