Jag undrar om det finns någon mer adoptivförälder därute som kände nedstämdhet, kanske rent av hamnade i en depression, när barnet äntligen fick komma hem? Lite som post natal depression.
Det händer mig. Jag har jättesvårt att ta till mig barnet så som jag önskar och det gör mig så ledsen. Ska få hjälp så jag hoppas att det kommer att vända.
Berätta gärna om din erfarenhet och hur du gjorde/vad som hände när det vände för dig!!!
Tack på förhand!
Du är inte ensam! Jag råkade också ut för detta då vi kommit hem med vårt barn. Läste på mycket och det visade sig att det är jättvanligt, viss forskning menar att det är vanligare med depression efter hemkomst vid adoption än efter vanlig förlossning. Jag vände mig till BVC som var supergulliga och fixade fram ngn jag kunde prata med. Det hjälpte verkligen och det var skönt att få bekräftelse på att det är normalt och att det inte var jag som var konstig, otacksam, dålig mamma och allt man får för sig när tankarna och känslorna bara snurrar. Det är bara en normal och ganska vanlig reaktion på en väldigt stor omställning i livet. Jag är så glad att jag tog hjälp, det blev otroligt mycket lättare och efter en tid var jag helt på banan igen. Stor kram och lycka till.
Tack för ditt svar!
Det känns som det här är något som är lite tabu, som att "nu när man äntligen fått sin efterlängtade unge så borde man vara tacksam, men så är man inte det. Nåt är fel på mig!".
På föräldrakursen vi gick togs det här inte upp en enda gång. Det pratades mycket om att det kan dröja länge innan barnet tyr sig till sina nya föräldrar men inte att det kunde var tvärtom!!
Vet du vad din depression grundade sig i? Min handlar mycket om att sorgen över att inte ha några biologiska barn kom tillbaka som ett slag i ansiktet. Det är svårt att bearbeta det själv och jag ska gå i terapi.
Så bra att du fick fin hjälp med din depression. Hur länge sedan var det sedan ditt barn kom hem till er?