Det är ju inte så lätt att bli storasyster/storebror när man är liten. Jag tror att de flesta som har syskon på relativt nära åldersavstånd någon gång får konflikter mellan barnen - på olika sätt eftersom barn är olika.
Vi har 16 månader mellan våra första pojkar. Vi hade ett väldigt harmoniskt första halvår drygt (8 månader), men sedan när storebror blev 2 år (med allt det innebär
) och lillebror samtidigt blev mycket rörlig på egen hand, så kom svartsjukan, konflikterna och en massa annat jobbigt som hör till att vara 2 år. Det som gällde var punktmarkering - bokstavligen - under ganska precis ett halvår. Gick inte att lämna den en sekund. Storebror var arg och frustrerad och visste inte var han skulle göra av vare sig sina reaktioner eller sina känslor, så det vara att hindra, bekräfta, krama, hindra, bekräfta, krama.....och ibland blev man arg. Det var jobbigt.
Efter det så blev det avsevärt mycket bättre. Det har krävts jättemycket närvaro givetvis för att vägleda dem i olika situationer och lära dem konflikthantering - dela, vänta på sin tur, gå undan när man blir arg, säga till vuxen, erbjuda byte etc etc. Lillebror hade sin arga och lite smått våldsamma period han med (låg i 2-3-årsåldern) och så var det punktmarkering igen för att hjälpa honom och storebror.
Idag är de 4 respektive 5 år och är varandras stora trygghet i livet. De går knappt en meter ifrån varandra. Vi har kört på - alla tillsammans linjen - hela tiden och det har varit bra för vår del. Har haft dem hemma tillsammans länge. Skolade in dem på förskola relativt sent och de har hela tiden gått på samma avdelning. Samsovit med båda etc. Idag leker de mest hela dagarna - visst blir de osams ibland, men det är ju inte så konstigt när de lever så tätt inpå varandra. De är jätteolika som personer - storebror rationell, lugnt/jämt humör/temperament, lillebror känslomänniska med kraftiga känslouttryck, men det är underbart att ha fått följa dem knyta an till varandra och som sagt bli varandras stora trygghet. Syskonkärlek slår verkligen allt. Att se dem trösta varandra när de är ledsna, fantasileka, tumla runt kramandes innan de ska sova.....bara finnas där för varandra. Vid middagsbordet inväntandes varandra för att någon mot slutet utbrister: "A ska vi.....?" "JAA, det gör vi, kom!" Och så piper de iväg och leker
.
Lite spännande har varit att storebror har en mild uttalsförsening - han saknade länge de bakre ljuden. Lillebror hade dem tidigt, men slutade. Så fort storebror fick kläm på dem lite före han fyllde 5 år så började även lillebror att använda dem igen. Det spelade liksom ingen roll att han kunde, att alla andra använde g och k och ng-ljud, eller att han var med på alla storebrors logopedbesök så var helt medveten om hur det skulle uttalas......han gjorde som storebror
.
Nu kommer trean om en dryg månad och vi kommer säkert att få reaktioner den här gången med, men det känns lättare den här gången.....med erfarenheten i bagaget och dessutom har ju "de stora" varandra och är lite äldre.
Tips TS:
- Var tillsammans med dem så att du kan hindra, förutse och förebygga. Kan kännas jobbigt i stunden men man har igen det och i det stora hela är det en rätt kort period.
- Var UTE mycket!