Famijehem sa upp sig.

Jag förstår dig och jag tycker att det familjehemmet inte borde blivit godkända från början!
Man får bara inte göra så, det är helt inhumant! Tar man på sig ett så viktgit uppdrag som det faktiskt är när man blir familjehem så kan man inte bara slänga in handduken när det inte passar längre!

Detta gäller inte ett vanligt arbete - detta handlar om ett litet barns LIV! Ett barn som har bott hos dem i TRE ÅRS TID!!!!

Vidrigt, jag finner inga ord. Det där hemmet bör se barnet som en i familjen efter så lång tid och därför förstår jag ts när ts frågar om man gör så som bioförälder. IDIOTER!!!!!   

Trivs barnet i det där hemmet? Finns det ingen möjlighet att barnet får flytta hem istället för till en ny familj?

Hur mår du ts? Fungerar det att barnet kan flytta hem tror du?  

       

Bra skrivet!

Det är så tragiskt det du skriver, att många barn faktiskt hamnar ur askan i elden när de blir placerade. Ts har och barnen har haft en enorm tur att detta familjehem sa upp sitt uppdrag.
Hade dem inte gjort det så hade barnen förmodligen aldrig mer fått flytta hem. 3 år är såpass lång tid för barn under 10 år att en hemflytt blir omöjlig.    

Va Det har jag aldrig hört talas om. Det finns ju jourhem att placera barnet i tills ett nytt familjehem kan ta emot barnet. Verkar ju hur galet som helst att barnet får flytta hem och sedan ryckas upp från sitt hem IGEN efter ett tag......

Du måste ha missuppfattat något Kan det vara så att barnet har fått flytta hem för att föräldrarna slutat missbruka till exempel och sedan återfaller föräldrarna och då placeras barnen på nytt 

Blir dem av med de andra placeringarna nu också?

Stooooooort GRATTIS till dig och barnet!!!

Jag har själv mitt barn placerat sedan nästan 1 månad nu. Barnet vantrivs något grymt mkt och vill bara flytta hem igen. Men som mamma är jag maktlös mot soc.

Barnet kommer vara hemma i juli när familjehemmet reser på semester dock.....så tydligen är jag inte såååå illa som förälder??!!!
Jag och mitt barn fick välja själva, vill barnet följa med på resan eller bo hemma med mig - svaret var självklart!

MItt barns "familjehem" är dock inte utredda eller godkända.         

Har ni haft umgänge så pass ofta att barnet kan slussas hem till dig direkt?

Jag har bara umgänge 3-4 dagar i veckan....... försöker utöka det dock. Nu hamnar jag lite ifrån din ts, men jag skulle bli väldigt glad och tacksam om du vill ge mina frågor lite tid och svar?

Jag och min son är som sagt helt novisa i detta........   

Det har du helt rätt i! Nu tror jag faktiskt att det just i detta fall har gagnat barnet att familjen säger upp uppdraget, barnet vill och FÅR nu äntligen flytta hem igen.

Slutet gott! 

Åh tack..... för att du skriver till mig, känner mig såååå ensam i detta h*vete.

Sonen är 12 år och anledningen är att jag har mått dåliigt psykiskt och hade ett återfall för ett tag sen. Jag har ibland självmedicinerat med alkohol, är dock inte alkoholist eller beroende. Soc tog sonen då.

Jag är separerard sen ett par månader tillbaka, jag gick ner mig totalt efter separationen och därav väntade soc in ett tillfälle att ta sonen.

Jag är dock så gott som frisk nu (går i behandling för min diagnos) och detta var en kris som jag tyvärr inte hanterade så bra.

Sonen var inte hemma när återfallet skedde dock, så han förstår inte detta alls.        

Helt stört juh....... antingen KAN man ha sitt barn eller så kan man det inte! Sen pratas det om att det finns så få familjehem och att det kostar för mycket att placera barn, placera de barn som faktiskt behöver komma hemifrån! Inte andra barn!

Mitt barn tar tid och pengar från de barn som far illa hemma! 

Oj oj oj........ det här var bland det mest korkade jag någonsin läst här på familjeliv, tänk ett varv till och gör om! 

Du får nog lägga dina egna fantasier åt sidan, jag har då inte läst någonstans att ts inte samarbetar med familjen.
Det ts skriver är att hon "känner" saker om familjen, det betyder inte att hon agerar på dessa känslor.

Mamman i familjen där mitt barn är placerat just nu avskyr mig pga att jag "tog hennes man" , det hade varit slut mellan dem i drygt ett år, nu har vi barn med samma man!

Ändå SAMARBETAR VI! (trots att vi innerst inne inte tycker om varandra och aldrig kommer göra det) 

Jag är grymt imponerad över dina inlägg ........... snälla säg att Du arbetar med barnärenden på soc?
Du är ödmjuk och stark......  

För att barnets far aldrig funnits i barnets liv. Han "glömde" hämta oss på bb....... fick veta efteråt att han var hos älskarinnan då.

Jag försökter verkligen de första åren. Jag ringde och sa att han OCH den nya kan gå ut på promenad med bebis i vagen, jag skickade foton till både pappan och pappans föräldrar.

Det var dessutom mannen som LURADE mig till detta barn, han ville ha barn, jag ville vänta.

Men men....... jag har aldrig någonsin pratat illa om den här "pappan" och efterssom mitt barn bor hos sin halvsyster nu så har han träffat sin biopappa en gång faktiskt!. :)   Det är det enda positiva i detta....     

Ursäkta mig, men vad babblar du om nu

Fakta:

Jag blev tillsammans med en man som hade en dotter sen tidigare. Jag kände till mamman, har arbetat med henne till och med.

Dem hade gjort slut 1 år tidigare och barnet var 1,5 år när vi blev tillsammans.

Jag blev gravid (pga att han lurade mig, men det är en annan story), och fick mitt barn. Mannen lämnade mig för en annan kvinna och har ALDRIG visat intresse för barnen. Han träffade dock sin första dotter då och då.

Den här mamman är nu gift och har barn med sin nya man - där är MITT barn placeerat!          

Okej..... kan tänka mig att du är helt rätt som personlig assistent........ du är en sån där som man vill ha som kompis

Ja, du har helt rätt. Det här är alldeles för komplicerat för att få svar på ett forum. Den man jag separerade ifrån är den enda fadersfrigur som min son har haft.

Jag älskar verkligen hans båda barn. Den ena har jag aldrig bott med då han flyttade hemifrån som 17 åring, Men så fort vi träffas så klickar vi verkligen, jag VET att han tycker om mig jättemycket!
Vi spenderar 4 veckor varje sommar på semestern och då är det mest han och jag, pappan har annat att göra då ;) 

Men dottern som var 11 när vi träffades kallar mig för sin bästa vän.
Känns så konstigt att min bästa kompis är tillsammans med min pappa sa hon förra sommaren. Hon är 15 nu och jag vill fortsätta ha kontakt med henne, kan jag det?
Min son ser henne som sin syster MER än han ser den halvsyster han bor med nu som syster.    

Jag tror att soc har insett att dem faktiskt har tagit ett lite för snabbt beslut och på fel grunder. Dem skrev en utredning som dem visste skulle hålla i rätten så lvu gick igenom.

MEN när jag pratar med soc så känner jag att dem faktiskt vill att sonen ska flytta hem snart, jag är inte orolig egentligen för jag vet att jag är en bra mamma. Soc kände inte mig när placeringen skedde, nu när dem känner mig bätttre så inser dem att det kanske var ett misstag.

JAG SAMARBETAR TILL 100% MED BÅDE SOC OCH FAMILJEHEMMET! Jag gör det för mig och mitt barns bästa, mina egentliga åsikter behåller jag för mig själv.!

Men faktum är att jag anser att jag litar på mina soctanter, jag tycker dem båda är väldigt vettiga faktiskt!. Så jag tror att detta kommer lösa sig!       

Tack...... jag uppskatttar din åsikt om mig. Jag är faktiskt ett levande exempel på att soc kan ta barn utan att egentliigen ha fog för det. MEN jag kommer inte bråka över detta. Istället fokuserar jag på att bli klar med min terapibehandling (har ca 5 veckor kvar) och sen kommer jag vara en ännu bättre mamma  till mitt barn.

Det här är hemskt............ men det är inte såååå hemskt....... han är snart hemma och jag har fått mig en "knäpp på näsan" - så känns det. 

Ha ha...... jo, självklart visste jag det.

Han lurade mig genom att ge mig mina p-piller under en period. Jättegulligt tyckte jag DÅ - visste inte att det var andra piller dock.

HAN ville ha barn, jag ville vänta. Hade nyss börjat arbeta med mitt drömyrke...

Han ville "låsa mig" och det lyckades han med!       

Man läser ofta att kvinnor slarvar med sina p-piller för att bli gravida, jag vill belysa att även män kan lura till sig barn!

Jag gick till mvc 3 ggr för att jag misstänkte att jag var gravid. Alla tester var negativa. Mannen var med mig de första 2 gångerna.

3:e gången berättade jag att jag tagit test från både apoteket och pressbyrån som visade positivt, då hämtade mvc kvinnan mitt test igen och höll upp det mot lysröret - jag var gravid! (detta var i 5:e månaden)
Fick höra efteråt att det var FEL på mvc testerna och att tester från apotek och pressbyrån alltid är säkrare!

Mitt barn är verkligen världens mest efterlängtande och finaste unge! (i min värld)        

Hade du bott i samma familj i många år då?

I ts fall så har tydligen familjen andra placeringar kvar, men dem har sagt upp just ts lilla barn.