Har stött på detta fenomen från en manlig chef på en tidigare arbetsplats. Eftersom han kändes relativt korkad så var det plumpa kommentarer han kunde dra till med, jobbigaste var att vad man än sa så gjorde han sig lustig över det (tror inte dumbommen förstod något). Jag bemötte det på sämsta tänkbara vis, blev defensiv och kom med mottugg och det är sämsta taktiken. Ignorera är nog annars det mest effektiva.
Precis, det får man själv ta på sig. Frågade vid något tillfälle, visade sig att han inte förstod mitt och några andra tjejers sätt att kommunicera på. Men då säger man till istället för att komma med personliga påhopp eller gör sig lustig på andras bekostnad. Men ja, jag hanterar inte sånt där så fruktansvärt bra utan går till attack.
Klart att de får, man vinner aldrig de striderna utan tror det bara triggar. Just det här har jag fått sotat för, vet inte om du fått göra samma? Det är bra att inte vara konflikträdd i vissa situationer, dock inte när motståndaren utför någon form av "mobbing".
Kan känna igen mig lite i det, inte snyggt av en att göra så. Men man kommer oftast på sig med det och skärper till sig, där kanske jag är fördomsfull men har en tes om att relativt korkade personer systematiskt kör med härskarteknik. Fingertoppskänslan saknas då helt.
Nej och jag fattar precis vad du menar. Som kvinna och rak i dialogen så blir man en jobbig jävel, hade man istället varit man så hade man setts som en alfahane istället. Det vilar ett underliggande kvinnoförakt fortfarande på många arbetsplatser, fruktansvärt egentligen.
Precis, och det är ett ganska så utbrett problem. Mycket lättare att tala om män som förtrycker kvinnor i Mellanöstern, men pratar man om den sexistiska machokulturen på kontor runtom i landet så skruvar folk på sig. Ett ämne ingen vill ta i, är heller ingen rabiat feminist.