• BioBonus

    Stackars kille

    Det finns väl inget direkt konkret att göra, eftersom man inte kan tvinga föräldrar att träffa sina barn. Men jag förstår att det skär i hjärtat.
    Det du/ni kan göra är ju att visa att ni finns där. Ni pratar med honom, lyssnar på honom, älskar honom och tycker att han är viktig. 

    Vad är anledningen till mammans frånvaro? Finns det sjukdom bakom som kanske går över?

  • BioBonus
    Anonym (Frustrerande) skrev 2013-05-07 15:14:40 följande:

    Nej, inga sjukdomar så vitt jag vet iallafall.
    Jag skulle dock vilja på stå att NÅGOT står helt galet till om man gör som hon nu gör.
    Hade ju kunnat skriva hur mycket som helst i inlägget, men jag vet lixom inte hur jag ska börja och sluta.
    Så det blev väldigt kort.
    Det är klart det är något som är galet. Men det jag menar med sjukdom är att då kanske det ändå finns ett ljus i tunneln? Om hon mår dåligt nu i en period så kanske hon kommer runt senare....

    Har pappan inte heller kunnat få kontakt med henne? 
  • BioBonus
    Anonym (Frustrerande) skrev 2013-05-07 15:21:08 följande:
    Sedan är väl anledningen att de skildes som ovänner och hon kräver att han ska svälja sin stolthet och säga förlåt.
    Och han tycker inte han gjort något fel mer än protesterat då han blivit orättvist behandlad...

    Och hon har kanske hört av sig med 5-10(!!) sms till honom de sista fem månaderna.

    Och..hon bor nära. Ca 1 km, ändå bryr hon sig inte om att komma för att träffa honom.
    Hon har två barn till med andra pappor som hon tar hand om..
    Träffar honom ju dagligen vv då hon hämtar det andra barnet i skolan.
    Men låtsas inte om honom alls..
    Usch, det låter ju förfärligt! Klart man kan bli förbannad på sina barn, men det får ju finnas gränser. 

    Har pappan pratat med henne?  Vad säger pojken själv?
    Ring till BUP och prata med dem. Berätta vad som händer och er oro över hur det här påverkar pojken. Eller, ja självklart blir det pappan som får ta kontakten, men du förstår vad jag menar :) Man kan kanske inte tvinga henne att ta hand om sitt barn, men man kan hjälpa honom att hantera det!
  • BioBonus
    Anonym (') skrev 2013-05-07 15:59:32 följande:
    Vad har dem bråkat om? Måste ju vara något väldigt allvarligt

    Kan han inte bara säga förlåt då? Även om det inte känns rätt, så kanske det är bättre än att ha det såhär? 



    Så du anser att en tolvåring ska vara större än en vuxen här? Att ett barn ska bära ansvaret för en vuxens uppenbara idioti? Jag förstår ditt tänk om det var två vuxna, friska människor vi pratade om, men den ene i den här "konflikten" är ett barn. Hur motiverar man ett barn till att be om ursäkt i en för barnet kränkande handling? Och varför?
Svar på tråden Stackars kille